 Garmarna
|
|
|
71.84 %
|
87.70 %
|
|
|
|
|
|
|
|
|
58.42 %
|
35.78 %
|
|
Vedergällningen
|
90.01 %
(2013-04-05) |
Date released: 1999-04-06 Type: studio In collection: CD Average track length: 04:31 Average track rating:  |
Ranking
Garmarna:
/
7
Year (1999):
/
40
Decade (1990's):
/
480
Overall:
/
2711 |
|
|
Tracks
|
1 lyrics  04:01 | 2 lyrics  04:21 | 3 lyrics  03:03 | 4 lyrics 04:56 | 5 lyrics 04:29 | 6 lyrics  04:48 | 7 lyrics 05:18 | 8 lyrics 05:05 | 9 instr 03:08 | 10 lyrics 05:58 | Total time: 45:07 |
|
Credits
|
Band members
|
Lyrics
|
|
Gamen 04:01 |
Konung Vallemo var en så viser man
Han gifte sin dotter på främmande land
Den ena dagen stod hon brud
Den andra dagen i bojor och järn
Och varför ska ni binda mig
Ty du var ej mö när du kom till mig
Och hade jag mig en trogen vän
Som bore de ord till min fader ikväll
Och fram kom där den gamla Gam
Och nog så skulle jag förat fort fram
Å hade jag något till ungarna mina
Jag skulle vara där inom ett par timmar
Lägg dina ungar vid mitt bröst
Så får de äta så mycket som de lyster
Å här sitter du konung Vallemo
Imorgon ska din dotter på brinnande bål
Och far din väg du gamla Gam
Min dotter hon fick en så hederlig man
Å vill ni ej de orden tro
Så se hennes nyckel uti min klo
Konung Vallemo gick åt stallet in
Och Blacken så lägger han sadeln uppå
Å när han kom till grevens gård
Så gnägga Blacken murarna ifrå
Och Blacken lyfte upp sin fot
Den slog han i Grevens hjärterot
Så satte hon sig på Blackens bak
Så rider hon hem uti god mak |
|
Euchari 04:21 |
O Euchari in leta via
Solens värme dröp i dig
som doften av balsam
Solens värme dröp i mig
som doften av balsam
Allt som rör sig andas lugnt,
driver över marken
Solens värme dröp i dig
som doften av balsam
O Euchari in leta via
Dina händer söker mig
som brinner av längtan
Mina händer söker dig
som brinner av längtan
Allt som rör sig andas lugnt,
driver över marken
Dina händer söker mig
som brinner av längtan |
|
Halling Jåron 03:03 |
Halling Jåron halling Jåron
Låg med gutan fjåron för fjåron
Det tosse Jåron var lite te näring
Ligge med gutan fjäring fe fjäring |
|
Vedergällningen 04:56 |
Jag blev född förr än tuppen gol
:Mina stigar de ligga så vida:
Min moder blev död innan upp rann sol
:Själv måste hon sorgen förbida:
Min fader drager så vitt om land
Så ond en styvmoder han på fann
Först skapte hon mig i nåler
och sade jag skulle tråna
Så skapte hon mig i kniver
och sade jag skulle icke trivas
Så skapte hon mig i saxer
och sade jag skulle icke växa
Så skapte hon mig i ulven grå
och sade jag skulle åt skogen gå
Hon sade jag skulle ej få bot
Förrän jag druckit min broders blod
Så lade jag mig under lida där
styvmodern min skulle framrida
Så lade jag mig under spånge
Där min styvmoder skulle framgånga
Där tager jag till med mäste
Min styvmoder utav häste
Så tog jag till med harme
hennes foster ur hennes barme
När jag hade druckit min broders blod
Så blev jag en riddare bold och god |
|
Nio år 04:29 |
Första gåvan hon av styvmodern fick
Nio år ska du gå med fostret ditt
Kari hon frågte till herr Peder så
Hur länge ska en kvinna med fostret gå
Mig väcker så lönneliga sorgen
Fyrtio veckor är det förvisst
Så gick Maria med Jesu Krist
När som det led till det nionde år
Då ville hon hem till sin fader gå
Herr Peder han sade till småsvenner så
Gåen och sadlen gångaren grå
Kören så vackert genom den by
Att I ej väcken hundar och gören stort gny
Kören så vackert över den bro
Att I ej väcken människor och gören oro
När som hon kom till sin faders gård
Ute för henne fadern månd stå
Välis mig välis mig vad jag nu ser
Nu ser jag min dotter hemkomma till mig
Kära min fader I gläds ej åt mig
Det är ej stor glädje som följa med mig
Härifrån for jag då jag var ung
Nu kommer jag igen nu är jag så tung
Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu ska jag och dö |
|
Sorgsen ton 04:48 |
Med sorgsen ton jag sjunga vill
Om ett förfärligt under
Du som det hör märk noga till
Och minns det alla stunder
Vid Gibbau by vid Penne strand
I Pommern i det tyska land
sig denna saken händer
En fattig bonde bodde där
och barn han hade många
Som gjorde honom stort besvär
om bröd han nödgas gånga
Den äldsta dottern av sin far
samt mor och syskon avsked tar
och ger sig ut att tjäna
En tid därefter hände sig
att fadern hennes dödde
och modern som sig ömkelig
på käpp och krycka stödde
bad dottern som var tämligt rik
till graven hjälpa faderns lik
som barnslig plikt befaller
Hon svarte det går mig ej an
Ej för mig skuld det bringar
Begraven hur i vill och kan
Men jag mitt mynt ej skingrar
Hur jag går klädder var man ser
Stor sak vad grav man gubben ger
Ej därom någon sköter
Då hennes fru slik hårdhet såg
Hon mera ädelt tänkte
Hon var barmhärtig i sin håg
Hon mat och pengar skänkte
Dess fru gav henne tvenne bröd
att ge sin mor som led stor nöd
och sådan hjälp behövde
När hon ett stycke hade gått
och harmsen brödet burit
Sin frus barmhärtighet försmått
och argt på modern svurit
kom hon där vägen oren var
tänk vad för medel då hon tar
att fina skorna spara
Där fanns ej sten där fanns ej spång
varpå hon kunde kliva
Gå kring blev vägen alltför lång
ej vill hon smutsig bliva
Då lägger hon de bröden så
att hon på dem kund torrskodd gå
men straffet resan stäckte
Dess fötter fastnar genast kvar
då hon på brödet träder
På benen hon förgäves drar
hon bannar svär och hädar
Ty som en stor och jordfast sten
orörlig står ock hennes ben
i marken synes fasta
Hon ropar då jag usla barn
försmått min moder snälla
har själv mig snärjt i syndens garn
det får jag nu umgälla
Om hjälp hon tigger varje man
de bjuda till men ingen kan
dess fot från marken röra
Ej kunde hon de sista ord
med bruten röst framföra
förrän den eljest fasta jord
begynte sig att röra
Hon knäppte sina händer ihop
och sjönk så neder i en grop
som henne strax betäckte
I människor betänken er
högfärden låten fara
Och girigheten som man ser
är och en farlig snara
Låt pigans ofärd varna er
från synd och flärd allt mer och mer
och från högfärdig levnad |
|
Herr Holkin 05:18 |
Herr Holkin han haver lockat mig
:villa rosor mig lova:
att jag skulle giva honom min tro
:med de andra de sova där leker han en afton:
Och haver herr Holkin lockat dig
så ska du mer aldrig bo hos mig
Och drottningen ville sina tärnor lära
allt huru de skulle försvara sin ära
Ack om jag hade mig en fulltrogen vän
som budena bar till herr Holkin ikväll
Falska tärnan var så snar att svara
och vill ingen ann' skall jag budena bära
Och när hon kom till Holkins gård
ute för henne herr Holkin står
Liten Kerstin haver mig till dig sänt
hon bad ni skulle rida till henne ikväll
Hon haver eder fött en dotter
hon är långt svartare än svartaste jord
Och skänk henne dessa vinflaskor in
bed henne dricka all sorg ur sitt sinn
Bed henne varken sörja eller kvida
imorgon så vill jag till henne rida
Falska tärnan gångar till sjöastrand
Där drack hon ur vinet och tömde i vann'
Herr Holkin han skänkte de vann'flaskor in
ty aldrig så vill han till eder rida
Herr Holkin han var ej långt därifrån
han hörde väl efter hur talet skull gå
Kersti vänd dig ej bort från mig
Jag har väl ej ämnat att svika dig
Falska tärnan skall levande sättas i jord
:villa rosor mig lova:
som velat förråda så menlöst blod
:med de andra de sova där leker han en afton: |
|
Bläck 05:05 |
Ge mig hit lite bäck och en penna
Jag vill rekommendera ett brev
Du skall alltid få se och besinna
Att jag håller ingen kärare än dig
Förr skall hälleberget rämna såsom is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger
Förr så spelade jag på guldtärning
Förr så spelade jag på klaver
I det samma så övergav mig sorgen
Jag skall aldrig borttappa dig mer
Förr skall hälleberget rämna såsom is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger |
|
Polska 03:08 |
|
instrumental |
|
Brun 05:58 |
Brun han rider sig till jungfruns gård
:Brun sover allena:
Ute för honom jungfrun står
:Det blåser och det regnar
Nordast uti fjällen, där vila ock tre nordmän:
Brun han breder ut kappan blå
Och själver lyfter han jungfrun uppå
Brun han rider till Rosenlund
Där lyster han att vila en stund
Och hör du min jungfru vad jag säger om dig
Här har jag gjort av med 15 jungfrur förr
Och Brun han lade sig i jungfruns sköt
Och på honom rann en sömn så söt
Jungfrun tog upp sin förgyllande sno
Så band hon Brun till hand och till fot
Statt upp du Brun så hastelig
Jag vill ej i sömnen förgöra dig
Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv
Så stack hon den i Bruns unga liv
Och ligg nu här båd för hund och för Ramm
Ännu skall jag bära mitt jungfrunamn
Och ligg nu här på svartan mull
:Brun sover allena:
Ännu skall jag bära mitt jungfru gull
:Det blåser och det regnar
Nordast uti fjällen, där vila ock tre nordmän: |
|
