Björn Afzelius & Mikael Wiehe
Björn Afzelius & Mikael Wiehe (89,33 %)
In collection
Released: 1986
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
1
Year (1986):
4
Decade (1980's):
12
Overall:
74
|
1.
Natten
 04:31
|
|
2.
Ljuset
 05:39
|
|
3.
Mitt hjärtas fågel
 05:15
|
|
4.
Carolina
02:47
|
|
5.
Barkbåten
04:57
|
|
6.
Valet
05:25
|
|
7.
Señor Martinez Mondragons bekännelse
07:03
|
|
8.
Som en duva
04:09
|
|
9.
Vi lever ännu
05:40
|
|
Album length:
45:26
|
Lyrics |
|
1.
Natten
|
|
Så hann då döden upp dej med rå och våldsam kraft I en fulltecknad almanacka fanns ändå lite plats Så sprang då livet från dej på fjäderlätta steg Försvann omkring ett gathörn och syntes inte mer En blixt ur tomma intet En kall och ändlös natt där skuggor jagar skuggor som ingen kan ta fatt Ditt blod låg kvar på gatan som en spegel blank och ren där framtiden blev synlig för den som kunde se En blixt ur tomma intet En kall och ändlös natt där skuggor jagar skuggor som ingen kan ta fatt |
|
2.
Ljuset
|
|
Jag ser hur ljusen brinner ut Jag ser hur varje liv tar slut Dom strålande bloss som lyste för oss tar slut dom brinner alla ut Jag ser hur livet rinner bort Hur tiden alltid är för kort Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv tar slut skall också nå sitt slut Jag stod vid det rytande havet inatt och såg ut i rymdens evighet Och jag såg en svag men tydlig glöd Jag såg att nya stjärnor föds Så fast det var natt var det ändå inte svart Där ute tändes nya ljus Vi är en sekund i epokernas ström men vårt liv är en oersättlighet Så innan min låga flämtar till och skymningstimman tiger still vill jag vara ett bloss för dom som följer oss en tid ett ljus på deras stig en tid ett ljus i deras liv |
|
3.
Mitt hjärtas fågel
|
|
När du ser mej när jag finns i dina ögon när jag vet att jag finns till när du hör mej när jag är i dina tankar när jag kan vara den, jag vill då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När du ser mej när jag finns i dina ögon då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn När du kommer när du kommer mej till mötes när jag är den som gör dej glad när du rör mej när jag är i dina händer när jag är den som du vill ha då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När du rör mej när jag är i dina händer då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn Men när du blundar när du stänger dina ögon och när jag inte kommer in när du tystnar när du vänder dej ifrån mej och när jag inte längre finns då kurar mitt hjärtas fågel på tallens lägsta gren med svarta, sorgsna ögon och själen tung som sten Så kom ihåg mej Kom ihåg att va mej nära Och låt mej somna på din arm Och låt mej drömma Låt mej drömma mina drömmar Och låt mej vakna i din famn Då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När jag får drömma min dröm och va dej nära då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn |
|
4.
Carolina
|
|
Carolina, du dansar som ett smältvatten när det blir vår I din klänning bor regnbågens färger och himmelens stjärnor förgyller ditt hår Carolina, du dansar ikväll Ja, du svävar omkring för dej själv Carolina, du sjunger som en näktergal sent i april. Sången söker sej bort emot fjärran och upp mot sierran där älsklingen finns Carolina, han hör nog din röst Carolina, du finns i hans bröst Carolina, du blundar Lilla fågel, vad är det du ser Ser du männen där uppe runt elden som samlas för kvällen när solen går ner Carolina, dom kommer tillbaks Låt dom först klara av det dom ska Carolina, sen blir allting bra |
|
5.
Barkbåten
|
|
Se, där far en båt av bark på hoppets vida vatten Den är till bredden fylld av drömmar Och ingen kan ta fatt den Den far, den far Den kommer ej tillbaks Den far, den far Den kommer ej tillbaks Det står en arbetsman vid rodret Och en student har bli'tt kapten Och vid kanonen står en bonde och nattens svarta fe Den far... Nu går en lärare i båten och en soldat och en poet Och allra sist en liten flicka som också vill vara med Hon far, hon far Hon kommer snart tillbaks... Nu är båten fylld av sjömän men dom ska inte ut i strid Nej, dom ska söka efter landet där drömmarna får liv Dom far, dom far Dom far på hoppets hav Dom far, dom far Dom kommer snart tillbaks |
|
6.
Valet
|
|
Fröna växer sakta under ytan Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt Men om man tittar bort inget hör, inget ser hur vet man då För hör man inget, finns väl ingenting Och det, man inte ser, finns säkert inte till I mars har du fortfarande tid Du kan ta det innan knopparna slår ut Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi så har det växt dej över huvudet till slut Idag tar rasisterna en Imorgon så tar dom kanske två Frankrike tar dom med storm Vem vet när det är dej, dom ger sej på Vakna upp! Fatta mod! Börja se dej omkring Bli inte en av dom som bara står där sen och säger att jag visste ingenting Varje dag föds nya hot mot våra liv Varje morgon gör sej bödlarna klara I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran Idag har du arbete och lön Imorgon så kanske du får gå Miljonerna som svälter i världen utanför står bara lite längre ner i samma hål Vakna upp... Dom flesta går med strömmen om det går Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro Men om fascismen kommer smygande tillbaks så är det du och jag som måste stå emot Ogräset växer och frodas Så slipa och vässa din kniv Om du låter det spridas med vinden över världen får du plikta för din tvekan med ditt liv Vakna upp! Börja se dej omkring! Fatta mod! Så du kan säg' till dina ungar när dom frågar dej att du var en av dom som stod emot |
|
7.
Señor Martinez Mondragons bekännelse
|
|
"Vi lämnade vårt läger innan Solen brutit fram, vi var elva meniga och en kapten i vårt förband. Vi gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju och redan klockan åtta kom vi fram till första byn. Vårt uppgift var att rekrytera bönder ifrån byn, men det tycktes som dom flesta av dom redan hunnit fly. Vi fann dock en som gömde sej i brunnen på ett torg. När vi hitta' honom kapade vi tampen mest på skoj. Han kunde inte simma, det blev allvarligt en stund; hans hustru stod och ylade som om hon var en hund. Vi drog honom ur vattnet och vi krävde några svar, bland annat på varthän dom andra hade gett sej av. Han skakade på huvet och slog ut med armarna, han fälldes av kaptenen med en spark mot tarmarna; den stackar'n börja gråta och be för sina barn, och han svor vid alla helgon att han hade inga svar. Förhören ledde ingen vart trots allehanda hot, förhörsledar'n, kaptenen, miste snart sitt tålamod; han fräste ut en order, några meniga gick fram och snart låg hustrun bunden i torgets heta sand. Dom våldtog henne omsorgsfullt, jag minns att dom var tre, hennes man blev så pass upprörd att han måste lugnas ner; tyvärr tog slaget illa, kanske var han lite spröd, för när hela väl var över så var bonden faktiskt död. När kvinnan släpptes skrek hon att hon också måste dö. Hon klöste sej i skrevet så att klänningen blev röd; jag kunde inte se det, jag måste titta bort, men kaptenen tog sitt ansvar och han gjorde pinan kort. Jag har svårt i efterhand att själv begripa det som skett; men kan hänvisa till varje krigs förrådande effekt. Det kan va en delförklaring att jag ej är sandinist, men jag tycker inte själv det gör historien mindre trist. Vi mördade två fattiga, det är en evig skam; men jag hoppas att jag tillåts kompensera det jag kan. Så med juryns goda minne vill jag träffa deras barn, och jag ska göra allt jag mäktar för att hedra mor och far. Jag står i alla händelser till ert förfogande; jag har inställt mej här frivilligt, jag mördar aldrig mer. Jag avsvär mej nu Contras, CIA och Pentagon, och herrarna som köpte mej i det fjärran Washington." ...dom lämnade sitt läger innan Solen brutit fram, dom var tio meniga och en kapten i sitt förband. Dom gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju, och redan klockan åtta kom dom fram till nästa by... |
|
8.
Som en duva
|
|
Jag vakade ensam i natten i huset där mänskorna sov Där ute var sommaren gången och luften var kylig och rå En fågel flög in genom fönstret med vingarna röda av blod Och jag tog den i kupade händer som en duva som en duva Och jag tog den i kupade händer och huttrade till där jag stod Den kom som en jagad om natten en flykting från främmande land som en som har räddat sej undan när alla dom andra försvann Den kom med en doft utav rosor som någon har trampat itu och med ljus ifrån slocknade stjärnor som en duva som en duva Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor som någon har stampat till grus Men den som en gång har levat i frihet vill ut i det fria igen Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten kommer alltid att drömma sej hem En fågel med stukade vingar har slagit sej ner i vårt hus med drömmarna röda av rosor och ögonen fyllda av ljus Jag vårdar den ömt som ett minne av nåt som jag aldrig har sett Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva som en duva Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva tillbaka igen |
|
9.
Vi lever ännu
|
|
Vi har gått med öppna ögon i förväntningarnas tid Vi har blundat i besvikelse när allting var förbi Men vi lever ännu Vi har klättrat upp för berget till triumfens högsta topp Vi har handlöst störtat utför när vi äntli'n kommit opp Men vi lever ännu Vi har vandrat i gemenskapen med dom vi håller av Vi har lidit oss igenom alla ensamhetens kval Men vi lever ännu Man har hälsat oss med värme och med kärleksfulla ord Man har visat oss en avsky som har isat vårat blod Men vi lever ännu Så det tycks som själva livet är en motsättning i sej Varje kärlek bär ett minne av ett hat Varje ögonblick av lycka bär en skugga av en sorg Varje trygghet vilar på en vilsenhet Men vi lever ännu Ja, vi lever ännu Vi har sagt att det finns ingenting man inte klarar av Vi har trott ibland att allting en dag ändå går i kras Men vi lever ännu Så vi fortsätter att vandra ja, vi fortsätter att gå Vi vet inte hur man stannar vi har gått för många år Och vi lever ännu Så vi klamrar fast vid tanken på att sträva mot ett mål Sen få tiden visa om man tar sej dit Man vill ju känna att man ändå gör nåt av sitt enda liv Ska man falla vill man göra det i strid Men vi lever ännu. Ja, vi lever ju |