Lars Winnerbäck (74,61 %)
Daugava (78,16 %)
In collection
Released: 2007-09-26
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
3
Year (2007):
4
Decade (2000's):
45
Overall:
384
|
1.
Farväl Jupiter
 03:34
|
|
2.
Jag har väntat på ett regn
 06:13
|
|
3.
Innan mörkret faller
04:02
|
|
4.
Om du lämnade mig nu
04:10
|
|
5.
En tätort på en slätt
04:31
|
|
6.
Och det blåser genom hallen
 03:56
|
|
7.
Min helande tröst
 04:16
|
|
8.
Jag fattar ingenting
05:45
|
|
9.
Vad är det som bekymrar Sara Wehn
 03:35
|
|
10.
Kom hem nu
04:16
|
|
11.
Gå på vatten
03:16
|
|
12.
Tidvis
04:56
|
|
Album length:
52:30
|
Lyrics |
|
1.
Farväl Jupiter
|
|
här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt du hör vindarna från slummern mellan grenar och blad har du vaknat efter kraschen har du samlat dina saker när förtrollningen är bruten är det dags att ge sig av inget rinner ut i sanden för en drömmare från landet som varit mest i skymningens flammande brand en dag står han mitt i askan med ett litet barn i handen vilsen som en flykting i sitt barndomsland farväl Jupiter, adjö jag måste läka mina sår jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går du vet, kvar fanns ingen undran ingen lust och ingen skärpa bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag vi var starkare än mörkret vi var snabbare än ljuset vi var myten om oss själva Jupiter och jag farväl Jupiter, adjö... jag ska sakna din välsignelse när stormarna rasar länge ska du fattas i den vådliga stan tack för skymningens sånger tack för nattens alla lögner tack för rodnaden om morgonen och drömmarna på dan tack för kriget mot dom kloka för virvlarna i håret tack för svaren på gåtorna du la i min hand jag ska minnas dina drömmar jag behåller dina viljor jag ska söka dina krafter i ett farligare land farväl Jupiter, adjö... |
|
2.
Jag har väntat på ett regn
|
|
imorse hängde man Saddam jag har ingen skuld i det jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt men det är nog sån jag är jag sköt en överdos av Eken jag klev över varje gräns jag ville va hjälten eller boven jag ville vara nåt som känns det är trängre här på gatorna fast vi är längre från varann det står ett tornhus vid fjärden här där inne gör dom vad dom kan kanske kommer en förändring en dag när banden stärks kanske finns en plan i huset där fast dom vill inte att det märks jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i jag hör ett hjärta som slår inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi för en välkommen vår vi gick långt här du och jag kanske så långt vi kunde gå kanske fanns ingen ärlig chans för oss men jag ser det inte så det är som jag burit en förbannelse ibland med ryggen rak ibland med både hopp och tro men det är ändå samma sak jag har spridit lite värme jag har spridit lite frost jag är varken hjälten eller boven jag är bara lite lost från fönstret ser jag tidens tand kedjor komma och gå ingen är del av den här trenden alla hälsar bara på jag har väntat på ett regn... jag har köpt så kalla saker jag har gått den kalla gatan ner nu har jag frusit allt för länge jag ska inte vara kall nåt mer har du sett nån i ögonen jag hittar inte dit jag kan inte reglerna i spelet men du får gärna komma hit nu smakar jag försiktigt skiljer varmt ifrån kallt jag måste lära mig från grunden jag måste omvärdera allt du är svår att leva utan jag är svår att leva med imorse hängde man Saddam i ett rep jag har ingen skuld i det jag har väntat på ett regn... |
|
3.
Innan mörkret faller
|
|
innan mörkret faller ska jag lämna några varma rader ska jag vara din starka vän ska jag visa några bättre sidor och lova dig nånting igen innan morgonen kommer ska jag vända alla kappor tillbaka och lita mer på min kraft ska jag hämta nånting jag förlorat en vilja som jag faktiskt haft jag har förlorat dagar och ett hopplöst år jag har trampat upp stigar där gränserna går och du blir aldrig en vän igen en mot en tills morgonen kommer innan mörkret faller vill jag reda ut några saker inga rätt och inga fel vill jag öppna för en vapenvila du har din och jag har min del och innan morgonen kommer vill jag blöda några droppar mot stenen det är tid för några tårar än och göra klart för min norra stjärna att jag aldrig ska ner igen jag har förlorat dagar och ett hopplöst år det är som jag känner när åskan går och du blir aldrig en vän igen en mot en tills morgonen kommer tills morgonen kommer mina ögon för blöta för att göra epilogen rättvis jag orkar inga flera ord inga krafter för en vacker utgång jag lämnar inget dukat bord men innan morgonen kommer vill jag lämna några varma rader kanske möter vi en vår igen jag ångrar inga steg vid din sida jag vattnar dina växter än jag har förlorat dagar... |
|
4.
Om du lämnade mig nu
|
|
jag skulle vakna mitt i natten och gå ut och ta en långpromenad jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny, jag har rätt mycket med mig själv precis som du jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha jag skulle unna mig och drömma hundra mil genom Europa om en främling lika tillitsfull som du jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut nånstans jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd ingen känner mig så väl som du jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu |
|
5.
En tätort på en slätt
|
|
det finns en tätort på en slätt ett kyrktorn sträcker sig mot himlen som en tiggarhand ur slummen du ser det från den stora vägen och om du reser dit i vår säg att jag gärna kommer åter ifall allting är förlåtet att man blir klokare med åren och om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån hälsa skönheten i norr säg till Viola att hon lyser att hon var vackrare än sången och att jag önskar att jag skrev den fråga krigarna i väst var dom gömde sina byten se om någon av dom kom undan de kanske lever av det ännu och om jag kommer dit igen... gå till huset med balkongen där järnvägsbommen ringer under den varma, svarta plåten har jag lämnat några drömmar en dag lämnade jag allt man kunde låta tiden vara det känns som andra sidan jorden vi kanske hade alla svaren jag har kämpat med en dröm jag ville inga brustna hjärtan inga slitningar i blodet jag ville hitta Söndermarken och om jag kommer dit igen... |
|
6.
Och det blåser genom hallen
|
|
du drack det kalla, dunkla vattnet som smakade ärg och gammal sten en enda klunk i den källan och du blir aldrig mera ren vi var ensammast i världen den världen rymde inga fler vi leta upp dom mörka molnen vi var där blixten hitta ner kanske ljög vi hela tiden för att vinet skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer nu har vi druckit av det dyraste som finns, det är inte lätt att svälja ner och det blåser genom hallen har du allt som du ska ha jag hör den stora maskinen gå igång har nån sagt vart vi ska vi satt där tunnelbanan slutar eller börjar om man vill med ögon fulla av förväntan minns du vad vi längtade till minns du var vi ville landa för jag har glömt det gång på gång jag har letat efter orden till en avlägsen sång en natt när vi såg solen sjunka ner i horisonten såg vi tydligt alla frågor får ett svar stora hjärtan kom i våran väg nu kan vi räkna vad vi har och det blåser genom hallen... en dag vaknar du och märker att vi är var och en för sig att alla dom som du fördömde aldrig tävlade mot dig då blir det tomt i dina händer då står du ensam, fast i snön du skulle hämta lite vatten du tog dig över hela sjön och det blåser genom hallen... |
|
7.
Min helande tröst
|
|
på hinnan inatt ett torg gömt i mörker och dimma röken från tunga fabriker och kyrkklockors slag i en vaggande timma vi reste till Kraków till en stad som ville klara sig själv och som rest sig ur sorg till nyrika gator och ansatta torg i parken runt stan går tankarna lugna och fria vinden förlorar sin färg och skyltarna tänds bakom S:ta Maria jag släpper din hand för ett helt vanligt återfall för att få nåt förstört det var fel som jag sa, det är sant som du hört kära vänner i ljus och i mörker i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst min helande tröst här vänder sig skyn till den som kan tro genom tegel jag droppar en krona från bron och önskar mot flodens vibrerande spegel ni reste mig upp och jag lämnar en börda därhän i en främmande stad nånting har sin början, men jag vet inte vad kära vänner... bland katolska kyrkor i Kraków och judiska, fallna kvarter i högerns paradmarscher uppåt i socialismens väg ner i slocknande vintrar och vårar i kommande sommar och höst kära vänner i ljus och i mörker i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst min helande tröst |
|
8.
Jag fattar ingenting
|
|
inte en dag yngre skriver jag en sång jag har ältat alla ord här över muggar och glas vi kom varandra närmre du och jag i vår och jag är tacksam för att du orkade lyssna en sommar igen, kanske nån vecka på landet kanske nån helg i nån storstad söderut Du och din tjej och jag och min son ibland planerna är skönt om dom kan flyta lite nu fan, det värker, det ilar då och då det känns ibland som alla har förstått utom jag att världen står och pekar stackars han som tror att livet är en dröm, han borde ta ett jobb jag drack en kaffe hos Louise, på hennes uteplats igår hembakt och en son som lärt sig cykla just hon berättade sin historia och om styrkan hon fått hur värdena ändras när sjukdomar kommer jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem för hur svag jag har varit och hur fel jag haft två öl senare var Skånegatan ändå lite lockande och framtiden ljus jag fattar ingenting... ännu inte äldre tar jag flyget härifrån och tänker att jag blivit lite starkare tänker att jag bara måste leva lite mer och se mig om du vet hur jag är men sen i mörkret på hotellet i lappsjukans klimax klickar jag fram bilder som jag har i telefon hon och jag i taxi på väg från Gorkijparken på ett sista försök i Moskva nu minns jag det som varmt det där som frös i TV-soffan dagarna vi inte orkade prata med varann jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet nån säger nånting nån annan nåt annat jag kunde säga att jag önskar hon förstod men det är ju inte det jag vill nog bara ändra sanningen nu går solen upp och jag står på en balkong i ett land jag aldrig känt och tittar österut ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma steg som måste tas och mina hyllor för mig själv stolt som en bödel som bara gör sitt jobb väntar jag på frälsning och förlåtelse jag fattar ingenting... jag fattar ingenting och jag ser bara tecken bilder säga stanna, bilder säger gå vi pratar inte mera eller gifter oss till hösten saker förändras när tiden går har jag väntat mig för mycket, blåste jag iväg jag ser tillbaka på en radda av affischer jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer utan korridorer skulle jag bli lycklig du kände mig när åren var terminer när sommaren var helig och nätterna var allt du har vart densamma som en klippa genom tiden med en hand som verkat räcka åt oss alla minns du när vi satt utanför Strandbaden i Falkenberg och lyssnade på när havet blåste in det var långt innan henne, det var långt före allt men jag kan inte komma på att jag saknade nåt jag ser regnet komma närmre över floden TV:n dövar tystnaden i mörkret tid tid inte en dag yngre skriver jag en sång jag fattar ingenting... |
|
9.
Vad är det som bekymrar Sara Wehn
|
|
vad är det som bekymrar Sara Wehn var våren inte blek och varm och lika ny som förr var viljan inte hög och hård som sten har nån sett var hon tar vägen när mörkret rullar in vart hon skyndar under gatlyktornas sken hon kryssar över torget men sen tar spåren slut vad gör hon där när timman är så sen var inte natten vacker, ljummen, tyst och still var inte livet rättvist räckte tiden inte till vad är det som bekymrar Sara Wehn nu avgår sista tåget från en mörk och tom perrong varför kan hon inte säga vad hon vill luften är så tung inatt och gräset vått och svalt som andetag av vit Koonunga Hill fråga var hon varit och vem hon vart och sett ifall hon korsar torget en gång till var jag inte ärlig fanns det mer att ge vad är det som hon gömmer varför får jag inte se vad är det som bekymrar Sara Wehn hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet jag lämnar inte vakan tills jag vet vad är det som bekymrar Sara Wehn |
|
10.
Kom hem nu
|
|
ett mörkt vatten flyter genom Riga jag har vaknat på Daugavas botten genom flytande lövverk ser jag hotfulla moln och från Rumbulaskogen hörs skotten jag vet inte hur eller varför jag minns inte nu vad jag sökte det enda jag kommer ihåg är ett rop gud vet att jag verkligen försökte jag har fallit så långt jag har fallit så långt från vägarnas lyktor och städernas ljus från skogarnas väsande, viskande sus från åkrarnas jord och från strändernas brus kom hem nu tack, jag hittar till städernas vrå jag har varit där så många gånger jag har gått som en tondöv på dåliga gator och glömt alla himmelska sånger visa vart ni möter varandra visa era darriga händer jag har letat på tusentals gator i hundratals städer i olika länder jag fann ingenting jag fann ingenting från vägarnas lyktor... Riga är slaskigt och grått jag följer mina fötter mot krogen värmen har inte svept in över landet sen skotten i Rumbulaskogen från vägarnas lyktor... |
|
11.
Gå på vatten
|
|
jag vill inte sitta ensam på en bar i Köpenhamn jag vill inte tappa skärpan en gång till jag vill inte möta mörkret på hotell i Baltikum jag vill aldrig vandra ensam ut ur bild jag vill inte ha nån strippa på nån nattklubb i Montmartre jag vill inte plöja sönder varje dröm jag leker med nu vet jag det vet du vad frihet är så säg det nu vet du vad priset är för den vet du med vad man mutar hundarna som ylar genom natten jag vill inte ha nån lägenhet i Polen dit jag flyr jag vill inte ha nåt suddigt för en kväll jag vill inte sakna förut och bli kvalmigt varm och yr på en minibar på ännu ett hotell jag vill inte längta hem och tjata på om allt som fanns jag vill inte drömma drömmar i nån transit där nånstans nu vet jag det vet du vad lycka är så säg det nu vet du vad priset är för den vet du med vad man mutar hundarna som ylar genom natten vet du vad kärlek är så säg det nu vet du vad som händer sen lägg nåt svalt över min panna och lär mig gå på vatten jag vill inte vara rädd att tappa taget i Moskva jag vill inte ha nån hastig amnesti jag vill inte klampa över alla stolta ord jag sa och vara nån jag aldrig skulle bli men bilderna får mera färg och skuggorna får ton i dom tidlösa nätterna på andra sidan bron nu vet jag det vet du vad frihet är så säg det nu vet du vad priset är för den vet du med vad man mutar hundarna som ylar genom natten vet du vad kärlek är så säg det nu vet du vad som händer sen lägg nåt svalt över min panna och lär mig gå på vatten |
|
12.
Tidvis
|
|
tid har förlöpt dagar har gått månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått jag har saknat ditt skratt jag har saknat ditt hår jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går det har tidvis gått bra tidvis har skakandet lagt sig ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska men jag har saknat din hand jag har saknat din röst ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst somliga dar tar jag in vad jag hör det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör det är ibland som förut ibland har jag känt att jag duger det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft att gå ut jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv jag ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv jag har saknat en vän jag har varit på krogar och barer det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem jag har saknat din röst nu har du en ny ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry |