Lyrics
|
1.
Tid att gå vidare
|
Ser ut genom mitt fönster
där regnet gjort allting vått,
och jag hör en sång om kärlek någonstans.
Gryningen lovar en ny dag,
bara en skugga av ensamhet finns kvar.
Allting kan förändras, men man vill inte förstå.
Livet skiftar under åren som går.
Vad är det jag nu önskar se?
Utanför står sanningen och ler.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare...
Har många gånger känt, denna rädsla för,
att bryta upp och tvingas vidare igen.
Men nu vet jag vad jag vill och vad jag ska.
Det finns inga frågor kvar.
En behaglig känsla fyller mig,
det jag behöver bär jag inom mig.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare...
Ja så vände vinden,
allt dunkelt blev till ljus.
Jag kunde fånga min dag igen.
Ja, jag vet nu att det finns så mycket mer,
som mina ögon inte kan se.
Här finns ingen rädsla, ingen bitterhet.
Doften av frihet ger mig strykan tillbaks.
Och min ande är fri.
Jag skall låta mina fötter trampa en ny stig.
En helt ny stig.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om.
Det är tid att gå vidare...
Den saknad jag kände förut är bara ett minne nu
Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om. |
2.
Till fjärran land
|
Livet är fullt, av saker att förtränga.
Jag sökte vägar och utvägar men nu är dom slut.
Gatorna här, har trampats för många gånger.
Så stor är världen och så liten känner jag mig.
Våra tysta ord faller, som tårar i regn.
Söta lycka du är ett måste,
vi får låta tärningen rulla igen.
Och när jag ser i dina blå.
Kom, ja, kom följ med mig,
vi reser till fjärran land.
Där solen står högt,
ja, vi reser till fjärran land.
Nå'n sa att dagen är din, om du tar den.
Det är bara du som kan göra något av den.
Jag har förstått, jag kan aldrig fly från mig själv.
Men jag kan se mig i ett annat sammanhang.
Jag kan bära min osäkerhet, när jag talat med dig.
I dina vackra ögon försvinner min verklighet.
Som förlorad i en förlorad värld.
Kom, kom följ med mig,
vi reser till fjärran land.
Där solen står högt,
och tanken är lätt som ett moln.
Kom, kom följ med mig,
vi reser till fjärran land.
Där solen står högt,
och våra hjärtan sätts i brand.
När jag ser på mig själv,
ser jag en man i andras kläder.
I ett färglöst land, där allt ser ut att stå still.
Så nu tar jag mina drömmar
och gör dom till verklighet.
Till en plats där jag kan glömma,
till mitt eget paradis.
Där är den jag är.
Kom, kom följ med mig,
vi reser till fjärran land.
Där solen står högt,
och tanken är lätt som ett moln.
Kom, kom följ med mig,
vi reser till fjärran land.
Där solen står högt,
och våra hjärtan sätts i brand. |
3.
Tro på varann
|
Det var en dag som alla andra
fast du kom utan skor.
Jag undrade varför,
men inga svar inga ord.
Nånting var fel.
Och vi satte oss ner för att prata om
dom broar vi bränt.
Du höll dina händer i mina och
dom kramade mig så ömt.
Vi pratade om den kärlek som vi skapat.
Som vi båda hade känt.
Som vi båda hade tänt.
Och jag hörde så väl
hur ditt hjärtas slag viskade till mig.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
När jag frågade sakta; - Är det säkert att du vet
var sanningen finns, var din lycka finns?
Och du svarade med ett leende:
- Det är när kvällarna känns varma och
lugnet sänker sig, då min väg är kantad av
lupiner och syreners doft berusar mig.
Som jag är lycklig.
Som jag vet att jag är lycklig.
Men när du somnar i min famn
och vi tror på varann.
Då är glädjen som störst,
Den släcker all min törst.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Mäktiga flod vart för du mig nu?
Du fyller mitt inre med lust.
Jag hör inte längre nån tvivlande röst,
den är tyst och stilla inom mig.
Det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann.
Nej, det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann.
Du viskar i mitt öra
det jag helst av allt vill höra.
Det som ger människan hopp
Och viljan att leva.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann.
Du, jag vill att vi tror på varann. |
4.
Om du bara visste
|
Såg dig komma gående med en tidning i din hand.
Det var längesen vi sågs.
Du tittade förvånat på mig när jag sa hej till dig,
verkar som du inte kom ihåg.
Så gick vi förbi varann som om inget alls hade hänt,
och jag såg dig försvinna precis som du kom.
Om du bara visste... om du bara visste...
Jag fortsatte sakta gå genom den gamla alle'n,
kunde inte glömma bort vad jag sett.
Jag kan ännu höra dina målande ord,
dom var så levande på något sätt.
Du tillhör allt det där som jag älskar att tänka på,
i mig finns dina berättelser kvar.
Om du bara visste... om du bara visste...
Vaknade upp ur mina tankar,
lika verkligt nu som då.
Ett eko från en svunnen tid.
Det var din första sommar,
utan din älskade vän,
din saknad syntes där du gick.
Men i dina ögon såg jag något nytt
jag aldrig sett förut.
Det var något du visste
Något du såg.
Om du bara visste vad du betytt för mig.
Jag talade ofta om döden,
du talade hellre om liv,
där du själv satt gammal och trött.
För mig kommer du alltid att vara
den som trollband ett barn,
och det barnet det var ju jag.
Om du bara visste vad du betytt för mig.
Om du bara visste vad du betytt för mig.
För mig kommer du alltid att vara den
som skrattade och sa,
man lever det liv som man får.
Och det doftade tjära,
och det doftade liv, den där sommaren.
Den där sommaren. |
5.
Under ytan
|
Under ytan, finns stora och små.
Under ytan, finns det skratt och gråt.
Det finns mycket där som händer
som vi inte kan förstå,
men vi hittar alltid svaren,
Där i botten av oss själva.
Under ytan.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.
Det skrattas och det skålas,
men slutar snart i kaos.
Någon sparkar och slår en stackare
som är helt utan chans.
Jag ser att ingen verkar bry sig,
och inte heller jag.
Rädslan är för stor och stark
för att göra något alls.
Under ytan, skäms jag för mig själv.
Under ytan, bränner bilden mig.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.
Jag tänker på det ofta:
Om det varit min egen bror,
då hade också jag förvandlats
till ett monster utan ord.
När jag ser all den ondska
som vi människor släppt lös,
det meningslösa lidandet.
Då har jag svårt att förstå,
att alla har vi varit barn
och hjälplösa nån gång.
Älskat utan gränser, älskat utan tvång.
Under ytan, är vi alla små.
Under ytan, kan en god själ förgås. |
6.
Nära sanningen
|
Du måste förstå mig nu,
jag älskar att höra din röst.
Det finns inget självklart längre,
finns ingen lidelse som känns sann.
Den stora Guden sover.
Så långt ifrån all verklighet.
Vet inte längre vad jag skall tro.
Det finns inga gränser här mer,
jag förstår inte det jag ser.
Det enda jag begär, det enda jag vill
är att komma så nära, så nära att jag vet.
Nära sanningen - nära som det känns.
Nära det som är meningen.
Nära skrattet - nära tårarna,
det som förändrar och förenar oss.
Det enda jag begär är att komma nära dig.
[Komma nära dig]
Det fanns från första stund
en tro på att allt vi såg var gott.
Men det finns ingen rättvisa här,
dom svaga blir fler och fler.
Ja, du lilla människa, vart är du på väg?
Vill inte komma så nära så att du vet.
Nära sanningen - nära som det känns.
Nära det som är meningen.
Nära skrattet - nära tårarna,
det som förändrar och förenar oss.
För när min himmel lyser blå,
en demon jag ser ändå.
Försöker finna och förstå,
komma så nära det går.
Nära sanningen - nära som det känns.
Nära det som är meningen.
Nära skrattet - nära tårarna,
det som förändrar och förenar oss.
För det enda jag begär,
år en stund att älska här.
(En stund att älska, stund att älska, en stund att älska här)
Den stora Guden sover... |
7.
Evigt unga
|
En bruten vinge flög till slut,
ett hjärta blev helt igen.
Ja, en bruten vinge flög till slut,
som den aldrig trott den skulle sväva igen.
Glömda drömmar fick snart liv,
som den torra tysta jorden efter regn.
Jag fick säga ett farväl,
till dom mörka moln som svävat över oss.
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs tidlösa stränder.
Under månens bleka sken,
i nattens svalkande vindar, du och jag.
Och där framför mig igen,
leende till syrsornas sång.
En flicka vars ögons ljus
avslöjande hela hennes själ.
Kvällen den var ung,
och jag bar en stolthet
jag aldrig tidigare hade känt.
Det jag såg det var så rent
och bara våran hemlighet.
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs tidlösa stränder.
Under månens bleka sken,
i nattens svalkande vindar, du och jag.
All skönhet hade samlats,
när jag bjöd upp dig till en första dans.
Himmel och hav möttes i en evig kyss,
en stund av lycka som aldrig dör.
När jag trodde allt var slut,
då förstod jag vad det handlade om.
Och våra annars tomma rum,
fylldes av visshet,
och att inte känna slutet gör mig yr.
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs tidlösa stränder.
Under månens bleka sken,
längs havets skimrande stränder.
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs Zakynthos stränder.
Under stjärnans klara sken,
där allt man önskar händer...
Och dom dörrar som jag stängt,
Ska jag aldrig öppna igen. |
8.
Skymtar för en stund
|
I dag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Var har du varit förut?
Jag vet inte vad du kommer att tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå,
vilken märklig värld vi lever i.
Att glädje och sorg går hand i hand,
att vi en dag ska skiljas åt.
Men du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen kommer snart,
och jag längtar så efter dig.
Livet har sin gång,
i många många år här till.
Du är min längtan.
I dag har jag hört ditt lilla hjärta slå,
som en liten sol skiner du för mig... |
9.
Kommer aldrig att förstå dig
|
Finns dom som reser utan mål,
för att få tid att tänka och förstå.
Höst blir vinter blir till vår,
och som grönskan kan vi blomma ut igen.
Vi föds inte med bitterhet och svek,
det är någonting vi lär oss min vän.
Här finns inget att bevisa mer,
vi var för blinda för att kunna se.
Vi har en lång väg hem,
så det är bäst för oss två,
att börja vår resa med att skiljas åt.
Kommer aldrig att förstå dig,
för ditt hjärta finns nån annanstans.
Kommer aldrig att kunna nå dig,
för ditt hjärta finns nån annanstans.
Innan du anklagar mig mer,
sätt dig ner och lyssna på mig.
Det handlar inte om att såra längre,
nej, det handlar om att bygga upp igen.
Du måste förstå, det här är bäst för oss två.
Inget här får tvinga oss,
isen är för tunn att stå på.
Kommer aldrig att förstå dig,
för ditt hjärta finns nån annanstans.
Kommer aldrig att kunna nå dig,
för ditt hjärta finns nån annanstans.
Fråga inte varför, du måste lita på dig själv.
Tiden är ändå för kort för att slösas bort.
Det gäller att se klart nu,
vad det handlar om.
För varje dag har nog av sitt mysterium.
Du kommer aldrig att förstå mig,
för mitt hjärta finns nån annanstans.
Du kommer aldrig att kunna nå mig,
för mitt hjärta finns nån annanstans. |
10.
Stannar kvar i min dröm
|
Som liten såg jag dig tydligt inom mig,
som en tavla i mitt bröst.
När ingen annan kunde se mig och höra mig,
var du min styrka och tröst.
Under vakna nätter undrade jag så
vilken stjärna du vilade på.
Jag talade med dig när rädslan fångade mig
och tog mig dit ingen människa kunde nå.
Över mig, över mig, över mig, inom mig fanns du.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
för den handlar ju om dig.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
där väntar du på mig.
När vågorna blåser för höga för mig
finns du ändå där nånstans.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
för den handlar ju, ja den handlar ju om dig och mig.
Jag önskar ibland att jag kunde ta dig i min famn
för att känna att drömmen är sann.
Men kanske är det så att den behöver mig
för att kunna bestå.
Över mig, över mig, över mig, inom mig finns du
Jag stannar nog kvar i min dröm,
för den handlar ju om dig.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
där väntar du på mig.
När vågorna blåser för höga för mig,
finns du ändå där nånstans.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
för den handlar ju, ja den handlar om...
Över mig, över mig...
När gryningen kommer för en ny dag.
När stjärnorna speglar sig i månljusa vatten.
Jag blundar och ser dig så tydligt inom mig.
Du har alltid funnits där.
Över mig, över mig...
Jag stannar nog kvar i min dröm,
för den handlar ju om dig.
Jag stannar nog kvar i min dröm,
där väntar du på mig.
När vågorna blåser för höga för mig,
finns du ändå där nånstans.
Och om jag sjunker så är vi ju två
och jag får äntligen se vilken stjärna
som det är du vilar dig på, du vilar dig på.
Över mig, över mig, över mig, inom mig finns du. |
|