Benny Andersson & Björn Ulvaeus
Kristina från Duvemåla (78,72 %)
In collection
Released: 1996
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
1
Year (1996):
6
Decade (1990's):
64
Overall:
351
|
1.
Prolog
 04:00
|
|
2.
Duvemåla hage
 02:55
|
|
3.
Min lust till dig
 08:58
|
|
4.
Ut mot ett hav
 03:44
|
|
5.
Missväxt
06:17
|
|
6.
Nej
06:23
|
|
7.
Lilla skara
03:25
|
|
8.
Aldrig
04:20
|
|
9.
Kom till mig alla
 05:53
|
|
10.
Vi öppnar alla grindar
03:44
|
|
11.
Bönder på havet
06:04
|
|
12.
Löss
05:39
|
|
13.
Stanna
04:00
|
|
14.
Begravning till sjöss
01:09
|
|
15.
A Sunday in Battery Park
05:08
|
|
16.
Hemma
03:03
|
|
17.
Från New York till Stillwater
01:30
|
|
18.
Tänk att män som han kan finnas
04:21
|
|
19.
Kamfer och lavendel
02:56
|
|
20.
Drömmen om guld
03:10
|
|
21.
Min astrakan
04:35
|
|
22.
Överheten
03:33
|
|
23.
Ljusa kvällar om våren
07:02
|
|
24.
Präriens drottning
06:26
|
|
25.
Vildgräs
04:55
|
|
26.
Jag har förlikat mig till slut
05:17
|
|
27.
Guldet blev till sand
04:14
|
|
28.
Wild Cat Money
02:09
|
|
29.
Ut mot ett hav
02:46
|
|
30.
Vill du inte gifta dig med mig
03:19
|
|
31.
Ett Herrans underverk
04:36
|
|
32.
Down to the Sacred Wave
01:39
|
|
33.
Missfall
02:10
|
|
34.
Du måste finnas
05:42
|
|
35.
Skördefest
01:38
|
|
36.
Här har du mig igen
06:49
|
|
37.
Red Iron/Hjälp mig trösta
02:56
|
|
38.
Var hör vi hemma
02:39
|
|
39.
I gott bevar
07:09
|
|
Album length:
01:46:13
|
Lyrics |
|
1.
Prolog
|
| no lyrics yet |
|
2.
Duvemåla hage
|
|
Kristina: Sedan han lämnat Korpamoen tar han stigen mot Bökevara Bidalites vägskäl ser han snart en halv fjärdingsväg är det bara Skälljud från korna hör han svagt ifrån Åskålens näs och uddar Hölassen där, i träd och snår, brukar kvarlämna strån och suddar Över grind och stätta har han svingat sig, nu är han nära Fötterna är lätta för han vandrar vägen till sin kära Åkerby har han bakom sig där ska dansas på lördagsnatten När han passerat Åleberg ser han Kråkesjöns dunkla vatten På Krysseboda sommaräng ser han liljekonvalj utslagen Björkskogen där bär nya löv Där är ljust in på sena dagen Över grind och stätta har han svingat sig, nu är han nära Fötterna är lätta för han vandrar vägen till sin kära Och snart är han vid Sju bönders grind Jag kan skymta hans vita krage Snart med hans axel mot min kind går jag i Duvemåla hage |
|
3.
Min lust till dig
|
|
Karl Oskar: Tre år har jag kommit hit till dig, Kristina Aldrig med sån brådska som idag Kristina: Säg mig vad du menar! Karl Oskar: Jag får ta över gården, vi har ett hem, vi kan skaffa oss kläder och föda. Nu kan vi gifta oss... Om du vill ha mig... Kristina: Att jag vill ha dig, det vet du, jag tänker ju knappast på nåt annat. Skynda dig, du måste fråga min mor och min far om dom ger oss lov. Min man... Du blir min man till slut som jag så länge viskat för mitt inre Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag för dit du går, går också jag Min själ, min kropp har lust till dig Din andedräkt som hettar i mitt öra rymmer samma längtan som värker i mig Min kropp, min själ har lust till dig Bröllopsgäster: Året det är 1844 och Oscar I är kung Friarn han är stolt och han är stark och strävsam och bruden är frisk och ung Han har egen gård och är sin egen herre blir aldrig nån husbondes träl Ingen finns det som han tål så väl som henne så nog ska det gå dem väl Men än vill hon leka, än vill hon gunga Ännu är barnet nära i hennes sinne Ja, än vill hon dansa, än vill hon sjunga Ännu är barnet ifrån förr kvar därinne Nils: Sen du lärde dig att gylfen ska va öppen när man pissar Märta: Har du aldrig bett om råd, och nu har du ställt till mig bröllop Utan att ens fråga oss! Det går aldrig väl i längden med ett sånt egensinne! Bröllopsgäster: Han har egen gård och är sin egen herre blir aldrig nån husbondes träl Ingen finns det som han tål så väl som henne så nog ska det gå dem väl Men än vill hon leka, än vill hon gunga Ännu är barnet nära i hennes sinne Ja, än vill hon dansa, än vill hon sjunga Ännu är barnet ifrån förr kvar därinne Friarn har en gård och är sin egen herre blir aldrig nån husbondes träl Om än jorden som de ärvt är tung och stenig och lotten är liten med sju tunnland åker så ska de nog lyckas det ska nog gå väl Kristina: Minns du hur jag bad dig Gå inte! Stanna ännu en stund! Karl Oskar: Men jag var tvungen att gå när det dagades... Kristina: alltför många gånger... Karl Oskar: just när vi låg i ditt rum och vi kysste oss trötta... Kristina: Kyssar och smek... Karl Oskar: Bara kyssar och smek... Kristina: Men nu är jag din hustru, och jag håller dig kvar Båda: Min själ, min kropp har lust till dig Din andedräkt som hettar i mitt öra rymmer samma längtan som värker i mig Min kropp, min själ har lust till dig Karl Oskar: Sedan två år nu är kung Oscar på sin tron Han har tillträtt Sveriges och Norges land jag råder över Korpamoen Jag är också krönt, kung i Stenrike är jag Här är mina undersåtar, mina trogna: Sten i skärvor, sten i rösen, sten i murar Kristina: Ge oss tjänlig väderlek och bevara jordens gröda från fördärv Gud, välsigna oss, ge oss korn och kärna Fräls oss från svälten, genom Jesus Kristus, amen (Karl Oskar drar henne till sig) Vänta lite... hör på mig... Karl Oskar: Är det något som är fel...? Kristina: Jag har legat här och tänkt på oss... och mat till barnen... Karl Oskar: Nu förstår jag ingenting... Kristina: Jo, jag menar bara att om vi lät bli så blev vi inte fler Karl Oskar: Du vill att vi ska säga nej till kärleksgåvan alla våra dagar Släpper jag dig nu så förnekar jag mig Min kropp, min själ, min lust till dig Båda: Jag hör ditt hjärtas jämna slag Mitt huvud mot ditt bröst i nattens timmar Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag För dit du går går också jag |
|
4.
Ut mot ett hav
|
|
(I soluppgången en majmorgon lämnar Robert Nilsson föräldrahemmet för att tillträda sin första drängtjänst) Robert: Gammal härsken sill blir det morgon, middag, kväll Det blir blåsur mjölk, det blir hugg och slag, det ska man tåla utan gnäll Mitt i alltihop ska man känna tacksamhet För en dräng han vet sin ställning, inga frågor Medan bäcken här får rinna bort i frihet tills den nås av havets vågor Ut mot ett hav går din vindlande färd under en gren längs ett snår runt en krök ringlar din fåra Av egen kraft kan du bana dig väg orädd och fri ingen rår över dig lilla vatten Ut i ett hav ska du rinna en gång Du ska flyta ihop med dess vågor Och höga böljor ska lyfta skeppen på breda skuldror mot himlens skyar Du får resa till en annan värld du som går, du som når till ett hav |
|
5.
Missväxt
|
|
Kristina: Du ska väl inte skjuta skulden på vår Herre Är det hans fel att du gör hustrun din med barn Du klagar över att vår barnaskara växer mer och mer, vi blir fler och fler Det verkar som om du vill tro att allting bara är mitt fel därför att alla liven kommer ifrån mig Du går omkring här tigande som om du förebrådde mig så vad ska man tro Karl Oskar: Hur kan du tro jag klandrar dig Jag är så glad åt våra barn Det är just därför jag är ängslig att det ska bli missväxtår Kristina: Älskar du mig liksom förr... Karl Oskar: Det kan jag lova att jag gör Kristina: Är det sant det som du säger Karl Oskar: Ja, nämn den gång jag ljög för dig Kristina: Nej, du har aldrig ljugit för mig jag är bara dum och stingslig menar inte allt jag säger Karl Oskar: Ingen finns i denna världen som kan hjälpa oss, Kristina ingen annan än vi själva Kristina: Älskar du mig liksom förr... (Han viskar något i hennes öra) Jösses, det var andra gången till på köpet på samma dag Det känns mjukt och varmt inom mig Sa du det för att vi trätte Karl Oskar: Om jag sa det av det skälet... Kristina: Var det väl värt grälet! Anna: Titta far, vad jag har hittat Den är död, den stackars ungen ska vi också dö som haren Karl Oskar: Ja, det ska vi alla Anna Anna: Ska vi kanske dö imorgon? Kristina: Nej, det ska vi säkert inte Karl Oskar: Hon har förstånd långt före sina år Min stora piga är ett märkvärdigt barn. Kristina: Vartän du går så ska hon följa dig! Och jag kan se att du är stolt över det! Karl Oskar: I fjol var det våtår, nu är det torka I fjol tog floden vårt hö, nu bränns det i solen Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet När Herrans väderlek gör att allt går om intet Kristina: Missbruka inte! Karl Oskar: Men vad är då detta, hö eller katthår vart strå är spetigt och kort man kunde räkna dom och allt beror på Herrans väderlek Kristina: Så lugna ner dig! Karl Oskar: Du tog ju fjolårets hö så här har du resten! Kristina: Du smädade Gud! Gud tröste dig för det, Karl Oskar! Tillskyndande människor: Nu är det 1848 och i år har vi sett dystra järntecken i skyn I vädret syntes dessa tecken hela vintern, hela våren som var blåsig, snål och kall Sen kom den torraste av tretti somrar Från molnlös himmel glödde solen varje dag Som gräset i hagen blev glest och livlöst, som betet torkade bort, så sinade korna På kullar och backar lyste det brunrött som djurblod varslade det om hunger och nödslakt Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet När Herrans väderlek gör att allt går om intet Kristina: Så stursk och förmäten som du Karl Oskar det vet jag ingen som är Du verkar tro att du kan smäda Gud och sen glömma bort det Nu fick du straffet Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade Du fick som du ville! |
|
6.
Nej
|
|
Kristina: Under täcket har vi vilat blåklintstäcket som jag sytt Tusen nätter gav det värme när vi drömde våra drömmar Fyra vårar har stått gröna fyra höstar har nu flytt sen den gången då jag sydde in mitt hopp i dessa sömmar Om jag inte fallit ur min gunga, inte slagit mig i knät inte bett om hjälp av Berta ifrån Idemo Ja, då hade vi nog aldrig träffats, inte blivit ett par, inte kunnat få en gård och reda oss ett bo Då låg vi inte här tillsammans, brudtäcket fanns till, och då hade mina blåa drömmar inte blivit sanna. Om jag inte hade gungat den där dagen i April Ja, då funnes inte Johan, inte Märta eller Anna. (Robert kommer, illa slagen) Kristina: Men käre milde Gud, hur är det?!? Du är ju blodig hela du Hur har du kunnat slå dig så fördärvad, vad har hänt? Robert: Jag fick ett knytnävsslag i huvet och det är inte första gången Han tycker om att slå mig, husbonn, han har gjort det förr Karl Oskar: Det ska det satans fega kräket få betala! Ja, jag ska visa honom vem han vågat slå! En femtonårig pojk! Det är en skymf mot släkten! Kristina och Karl Oskar: Till honom ska du aldrig mer behöva gå! Robert: Om du vill skicka mig tillbaka så får du binda mina händer och köra bort mig på en vagn Ett kreatur till slakt Jag vill be om nå't Karl Oskar Karl Oskar: Säg mig då vad jag kan göra för dig... Robert: Jag vill ha ut min arvslott ur gården för jag ämnar mig till Nordamerika. Kristina: Nej! Robert: Jag kan förstå att du blev häpen nu, Karl Oskar Karl Oskar: Ja, mycket kunde man väl vänta sig från dig men detta var någonting jag aldrig kunnat gissa för samma planer, samma tankar finns hos mig! Kristina: Nej! Robert: I Amerika tar lagen om man blir bedragen kvinnornas parti Karl Oskar: I Amerika kan vi ha hästar, kor och hönor Kristina: Nej! Robert: I Amerika är kvinnan alltid härskarinnan Stark och stolt och fri Det vore väl nånting för dig Karl Oskar: I Amerika kan vi ha ris och sockerbönor Det vore väl nånting för dig Kristina: Nej! Det är väl ingenting för mig!!! Elaka ormar och krokodiler lär där finnas! Dit vill du ta barnen! Häromkring är det ingen som tänker flytta Karl Oskar och Robert: Någon ska gå först i alla företag i världen Någon måste våga även om man sen blir hånad Det är rent otroligt att vi går med samma tankar Aldrig förr i livet har jag blivit så förvånad Kristina: Det är inte till nästa socken och inte till nåt annat ställe i riket till nåt annat land i vår världsdel du vill Nej, till en ny del utav världen!! Det kunde va gubben i månen, det gör ingen skillnad Karl Oskar, du narras april!! Karl Oskar: Nej, jag har bestämt mig, nu menar jag allvar Kristina: Du må ha bestämt dig! Jag säger nej! Karl Oskar: I Amerika tar lagen om man blir bedragen kvinnornas parti Robert: I Amerika kan ni ha hästar, kor och hönor Kristina: Nej! Karl Oskar: I Amerika är kvinnan alltid härskarinnan Stark och stolt och fri Det vore väl nånting för dig Det vore väl nånting för dig Robert: I Amerika kan ni ha ris och sockerbönor Det vore väl nånting för dig Det vore väl nånting för dig Kristina: Nej! Det är väl ingenting för mig! Jag har ett svar och det är nej Alla skepp som gått i kvav... alla lik som ligger där i havets djup... Uppätna av val och av havsvidunder Fräls oss från detta öde, Jesus Kristus, amen |
|
7.
Lilla skara
|
|
Danjel och hans lilla församling: Lilla skara, resan är farlig och lång men efter jämmerdalen når du till himlen en gång Lilla skara, Gud är barmhärtig och vis efter din jordavandring går du i Hans paradis Gud ske pris! På det sälla Sions höjder får vi vila Gud ske Pris! Där all vår nöd förbyts i allra högsta fröjd Där ska vi tacka Gud och jubla i himmelens höjd Gud ske pris! Frukta aldrig mera jordens överheter Gud ske pris! För dit vi går, där får vi se Jerusalem Där ska vi tacka Gud och lova att vi kommit hem till Sion, resan är farlig och lång men du ska komma, lilla skara till himlen en gång |
|
8.
Aldrig
|
|
Ulrika: Ni som gav mig gnistan den som tände elden där jag tänkte smida mitt svärd Ni ger mig kraft igen Elden som ni tände brinner i mitt hjärta Snart är varje känsla förtärd Er ska jag alltid tacka Här, ett liv i skuggan utav mig Här finns ingen framtid alls för dig Aldrig min dotter ska du få lida för att din mor är prövad och dömd Aldrig, ska min dotter höra skymford skrikas bakom ryggen, tystas och förlikas det lovar och svär jag Aldrig, ska min dotter få se ögon vika från sin blick som ogifta Ulrika, Ulrika i Västergöhl Stövlarna som trampat Knogarna som knackat Minnena av dem ger mig mod Det ger mig kraft igen Ni som gav mig hatet det som alltid brinner hett och underbart i mitt blod Er ska jag alltid tacka Här, ett liv i skuggan utav mig Här finns ingen framtid alls för dig Aldrig, min dotter ska du få lida för att din mor är prövad och dömd Aldrig, ska min dotter få se ögon vika från sin blick som ogifta Ulrika, den fallna, fick göra Aldrig... Aldrig... såsom Ulrika i Västergöhl |
|
9.
Kom till mig alla
|
|
Kristina: Amerika... Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger Jag skulle irra runt som bortbytt, främmande och vilse Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bli Och har du tänkt på om man flyttar så låmgt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång Karl Oskar: Utan ände låg veteåkern jag såg på bild Kristina: Visst kan det hända vi får svälta lite nu i vinter Men nästa år blir säkert bättre, vi får äta upp oss då och under tiden ska vi säkert klara oss på något sätt Kristina och föräldrarna: Och har du tänkt på om man flyttar så långt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen Karl Oskar: Utan ände... Kristina: Då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång. (Anna föråt sig på korngrynsgröten. Den svällde i den lillas mage. Efter vinterns nödföda var gröten för stark kost. Tidigt på morgonen dog hon i sina plågor). Begravningsgäster: Kom till mig alla alla som svälter alla som fryser Kommen till mig Jag skall er föda Jag skall er kläda Er vedervicka Kom till mig alla Från andra sidan Oceanen sändes en maning Vi har jorden som ni saknar och ni har mänskorna vi behöver Här finns en fristad åt alla Kom till mig alla Alla som svälter alla ni som fryser Kom till mig alla Enstaka droppar blir till strömmar Mäktig är floden Det förs ett bud från granne till granne Ett bud som sprids i landskap och län Ett frö som gror i mänskornas själar och som växer där |
|
10.
Vi öppnar alla grindar
|
|
Brusander: Ni vet väl ni båda, att landet ni far till är fullt av bedragare, mördare och falska profeter Vet du det, Kristina, de lever i otukt och ägnar sig ständigt åt ogudaktigheter Robert: Jag vill till ett ställe där husbönder saknas Karl Oskar: Ett land där mitt arbete ger mig säd att sända till kvarnen Kristina: Hjärtat mitt är tungt, men jag föjer min make Jag tror att det kanske blir bättre så för barnen Brusander: Inom femtio år är det landet raderat från vår jord Länsman, adjunkten och kyrkvärden: Då finns Nordamerikas Förenta Stater ej mer i vår värld Brusander: Inom femtio år, ja, och sanna mina ord Kristina, Karl Oskar och Robert: Det finns inget herr prosten kan säga som hindrar vår färd Utvandrarna: Så kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Nu rör det sig i gråa stugor, det är bråda dagar Så kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg I bondebygd som lydde oföränderliga lagar Brusander: Det passar dig, Danjel, att landet du far till är fullt utav söndrare, svärmare och falska profeter Där, Ulrika, drivs man av sinnenas lystnad och kropparnas njutning och andra vidrigheter Danjel: Jag söker ett land där jag fritt får bekänna apostlarnas Gud Han som leder oss från himmelens fäste Ulrika: Jag vill komma bort ifrån bukpräst och horbock ja, bort ifrån Sverige, från detta djävlanäste Brusander: Inom femtio år är det landet raderat från vår jord Länsman, adjunkten och kyrkvärden: Då finns Nordamerikas Förenta Stater ej mer i vår värld Brusander: Inom femti år, ja, och sanna mina ord Danjel, Ulrika, Inga-Lena, Elin och Arvid: Det finns inget herr prosten kan säga som hindrar vår färd Utvandrarna: Så kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg De första skeppen rullar redan i Atlantens dyning Så kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg En rörelse har börjat, den har bara sett sin gryning Den är trög och trevande i början, allt är obekant och nytt Havet skrämmer många, ovissheten känns så tung Allt det främmande är farofyllt, men hemorten den är trygg Tvekan står mot dristighet och gammal står mot ung Men kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Och världen ska förändras av det märkliga som händer Så kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Vårt äventyr ska leva kvar i sagor och legender |
|
11.
Bönder på havet
|
|
Bönder på havet: I vår hemort såg vi skogar, berg och dalar Här på havet ser vi bara samma vatten alla dagar Här på havet ser vi bara samma vatten alla dagar Kristina: Det är tomt och kallt när man delat allt och blir skilda åt Karl Oskar: Det är tomt och kallt när man delat allt och blir skilda åt |
|
12.
Löss
|
|
Ulrika: Hon beskyller mig, hon sa att jag lusat ner vårt skepp Ohyra, det säger hon, har jag på mig, det är lögn men hon själv är full av löss Be mig om förlåtelse! Be på dina bara knän! Kristina: Falla ner på knä för dig? Hellre faller jag på knä för Hin onde än för dig Ulrika: Hörde ni, hon hädade! Danjel: Kära söta, stilla er! Ulrika: Hon ska ta tillbaka allt Jag har inte sett en lus på min kropp den dag jag minns Förr i världen hände det Jag var en synderska Men sen jag har fötts på nytt genom Kristus är jag fri Jesus hade inga löss Medresande: Jesus hade inga löss Ulrika: Varje lärljunge var ren Ulrika och medresande: med ett möjligt undantag Ulrika: Judas, den förrädaren... Medresande: Ingen vet om det är sant... Ulrika: ... kan jag inte svara för Medresande: säkert var han full med löss Ulrika: Jag klär av mig naken, jag ska verkligen bevisa att jag inte har en enda liten lusajävel på mig Kristina: Är du tokig! Ska du skämma ut varenda kvinna här, din gamla hora Ulrika: Du beskyllde mig, Kristina! Kristina och Ulrika: Du har ingen skam i kroppen! Ulrika: Inga-Lena, du ska vara mitt vittne. Kom och titta efter i mina kläder. Fina-Kajsa: Appropå löss, är det nån som vet'at redit? Va? Hur lusajäveln kom till?! Sägnen säger att Herren gick en natt på vår jord, där mötte han en man som tiggde och kröp och krälade Resenärer: Vad sa Vår Herre? Fina-Kajsa: Du kan reda dig om du säger nej till ett liv i lättja Nej, det tror jag inte jag kan, sa tiggaren Resenärer: Se, det var värre! Fina-Kajsa: Nu din drönare, ska du få höra Jag ska ge dig någonting att göra Gud tog en näve grus i handen och på tiggaren han kasta sanden Fina-Kajsa och resenärer: Kornen blev till löss, ja många tusen för Vår Herre hade skapat lusen Vips hade tiggarn sysselsättning Klia, knäppa blev en livsförrättning (Inga-Lena har undersökt Ulrikas kläder) Ulrika: Hör på Inga-Lena nu! Såg du några löss på mig Hitta du så mycket som en förtvivlad liten gnet Inga-Lena: Det finns inga löss på dig Ulrika: Se! Där hör ni allihop! Be mig om förlåtelse! Be på dina bara knän! Kristina: Aldrig nånsin! Hör du det!! Hellre hoppar jag i sjön Ulrika: Nu kan ni klä av varann nakna, du och maken din! Plocka lössen av varann Du hör att jag är fri Be mig om förlåtelse! Kristina: Ska jag tigga dig om nåd du din gamla synderska!?! Ulrika: Om du inte lägger dig på knä för mig så lovar jag att jag ska klösa ögonen ur dig din lilla fisförnäma hoppa Kristina: Du är grov och led i truten och det har du alltid varit, men du skrämmer inte mig och... Kristina och Ulrika: du har ingen skam i kroppen! Fina-Kajsa: Dom kan också läggas på smörgås och ges till en sjuk som har tappat sin aptit och han får genast den tillbaka Ja, lössen kan smaka som små, små karameller När man... biter kan man höra hur det smäller Resenärer: Är det sanning det som du berättar? Fina-Kajsa: Jag försäkrar er att lössen mättar Fina-Kajsa och resenärer: Sverige har illa ställt numera Fina-Kajsa: Även lössen börjar emigrera Fina-Kajsa och resenärer: Många kan förväxla lus med loppa men en lus kan inte fås att hoppa Löss! Fina-Kajsa: Sitter bara still och suger Fina-Kajsa och resenärer: Den som säjer löss kan hoppa ljuger Fina-Kajsa: Lusen kallas också ofta pippa Ulrika: Sådant otyg vill den sippa slippa Fina-Kajsa och resenärer: Men bleve gärna av med kräket Gratis står man för login och käket Nu ska vi bli fria Klia, knäppa, knäppa, klia. Löss! |
|
13.
Stanna
|
|
Karl Oskar: Jag kan se ett fartyg glida in i hamnen ankra och förtöjas Dimman har lättat På det blöta däcket står en liten skara En man med ett spädbarn på armen och två små som klänger i benen Jag kan se hur livet skulle bli utan dig Du måste stanna Du som ger mig svaren innan jag har frågat dina ögon ser mig som ingen annans Du som alltid växer så att allt förnyas De läkande orden, det ömmande hjärtat den smekande handen Jag kan se hur livet skulle bli utan dig Du måste stanna Förlåt mig, Kristina! Jag skulle ha lyssnat! Du får inte lämna mig, kära! Jag kan se hur livet skulle bli utan dig Stanna kvar hos mig Stanna kvar hos mig Stanna kvar hos mig |
|
14.
Begravning till sjöss
|
|
Kapten Lorentz: Jesus Kristus i nåd skall uppväcka... Danjel och hans medsörjande: Herren tager och Herren giver Kapten Lorentz: ... dig igen på den yttersta dagen Danjel och hans medsörjande: men vår Gud han ändå förbliver Danjel och hans medsörjande och kapten Lorentz: Herre! Vaka! Över denna mor och dyra maka |
|
15.
A Sunday in Battery Park
|
|
Arvid: Dom ser Amerika! Spatserande amerikaner: How do you do, how are you It's a beautiful day Here in Battery Park perfect, wouldn't you say You are well, I can tell Nice to see you again It's been such a long time See you soon then, my friend That's a wonderful dress Is your mother all right She was looking quite frail at the concert last night That's the mayor, right there Keeps his wife in the dark 'bout the money he's lost We all go for a stroll, no particular goal On a Sunday in Battery Park Danjel: Inför Dig Herre jag krälar i stoftet Tack för det lidande Du har beskärt oss Rentvå mig, Fader, förlåt mig för högmodets synd Fina-Kajsa: Anders, min son, har blivit rik i Amerika Han har ett hemman, ett helt eget hemman Slipstenen ska han ha, ackanemej, men jag tror aldrig vi kommer fram Robert: Titta där Arvid, det skeppet du ser det ska gå till Kalifornien. Det ska till guldfälten, tänk dig det Arvid, att gräva guld och bli rik! Av alla skepp här i hamnen är Angelica det enda jag kunde tänka mig att följa med! Invandrarkvinnorna: Se på den klänningen och på den hatten där Den var rent märkligt grann Kjolen den kvinnan bär Invandrarna: Språket är helt förvrängt är det nån som förstår Säger dom nåt om oss Man står här som ett fån Trög och stum hjälplös och dum Spatserande amerikaner: How do you do, how are you? It's a beautiful day Here in Battery Park Look, who's coming this way Though he's rich, Mr. Clark leads a miserable life always under the thumb of his Mexican wife You are well, I can tell Nice to see you again It's been such a long time See you soon then, my friend Look, the mayor himself's cringing to Mr. Clark It's a sight to behold When we go for a stroll, no particular goal On a Sunday in Battery Park |
|
16.
Hemma
|
|
Kristina: Jag minns en dag på Oceanen emot oss kom ett ensamt skepp Jag stod och tittade vid relingen i skeppets akterstäv fladdrade en fana Där vinkade den svenska flaggan Då tänkte jag att dessa män och kvinnor där på skeppet far vår väg tillbaks Vi seglar bort - de seglar hem Barnen: Hemma var ligger det nånstans Kristina: Kan nån ge svar Kristina och barnen: Nu är det midsommar och dans Kristina: hos mor och far En plats där jag får vara stilla där ingen tränger sig inpå Jag vill få skapa mig ett eget bo för mig och för min man och för våra ungar Och tänk att äntligen få vila få sova i sin egen säng (till Johan:) Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna du ska snart få komma hem Invandrarna: Hemma var ligger det nånstans Kristina: Kan nån ge svar Kristina och barnen: Nu är det midsommar och dans Kristina: hos mor och far Vägen vi färdas den bär bort aldrig tillbaka Kristina och barnen: Hemma var ligger det nånstans Kristina: Vem kan ge svar (till Johan:) Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna du ska snart få komma hem |
|
17.
Från New York till Stillwater
|
|
Danjel: Gud visar vägen på vår färd i natt tusen eldar har han låtit tända Hemlandet är oändligt fjärran nu ändå är vår resa ej till ända Gud har skapat jorden så för stor för människan att förstå Ett vet jag säkert, till vårt fosterland ska vi aldrig mera återvända |
|
18.
Tänk att män som han kan finnas
|
|
Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Tänk att män som han kan finnas Lätt är handen som en kvinnas när han rör sig genom huset fyller kruset, tänder ljuset Allt ska göras, allt ska hinnas tänk att män som han kan finnas En sån ädelmodig karl Ja, han gav oss husrum i natten en hjälpande hand på främmande strand Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Får vi hjälpa er diska och städa! Vi ber! Pastor Jackson Not a beer I'm afraid in store Ulrika: Ja, jag står här sysslolös det gör mig ledsen Pastor Jackson: Lesson for me, what for? Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Har ni får? Ja, vi klipper dem gärna åt er Pastor Jackson: Nothing wrong with my ear! Not at all! Fina-Kajsa: Har ni ål?! Så låt oss laga den tillsammans, där är grytan nu sätter vi fart! Pastor Jackson: Fart?! Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Barska förmaningar och klander fick vi av Brusander Ulrika: Här kan vi se en präst som lever som han lär Kristina, Elin och Fina-Kajsa: Du har rätt i det där Pastor Jackson: In Our Lord I trust Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Talar han om en trast? Pastor Jackson: Don't you know we must?!? Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Om en trast i en mast!?! Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Tänk att män som han kan finnas Lätt är handen som en kvinnas när han rör sig genom huset fyller kruset, tänder ljuset Allt ska göras, allt ska hinnas tänk att män som han kan finnas En sån ädelmodig karl Han gav oss husrum i natten en hjälpande hand på främmande strand Pastor Jackson: If you're hungry there's more of the deer that I caught Ulrika: Han är kåt! Kristina, Elin och Fina-Kajsa: Va!?! Ulrika: Eller kär...? Pastor Jackson: Oh, I want to share what little I can offer Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Offer, vad är det här?!? Pastor Jackson: Well, your hair is so pretty and I'm getting bald Ulrika: Ni är båld, käre vän, ni har mod Pastor Jackson: In the mood for dancing, and I would've like to ask you, but I know that I'd never dare Fina-Kajsa: Var?!? Kristina, Ulrika och Elin: Barska förmaningar och klander fick vi av Brusander Fina-Kajsa: Jackson predikar bibelns rätta innebörd Kristina, Ulrika och Elin: Må hans röst bliva hörd Pastor Jackson: There's a trust we can earn Ulrika: Nu är trasten en örn!?! Pastor Jackson: And get trust in return Fina-Kajsa: Nu fick trasten en törn!?! Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa: Tänk att män som han kan finnas Lätt är handen som en kvinnas när han rör sig genom huset fyller kruset, tänder ljuset Allt ska göras, allt ska hinnas tänk att män som han kan finnas Varje hushållsgöromål blir en symbol för här är alla likar är vad han predikar kvinna lika god som man Man känner att han ger av sitt hjärta En hjälpande hand på främmande strand |
|
19.
Kamfer och lavendel
|
|
Här är ljusen som jag stöpte julen innan vi for Här är duken utav linne som jag fick av min mor Mina kardor och min ullsax! Som en oväntad gåva blir vart redskap som jag finner här där minnena bor Kamfer och lavendel Det luktar hemma Barnen: Alla fina saker Min docka och min lergök Kristina och barnen: En kista utan botten Kristina: att ösa ur Här är plaggen som ska skyla oss i ur och skur Mina nystan, mina nålar! Dom kom med, en sån tur! Det finns massor kvar att finna och jag tror jag kan lova Någonstans här nerigenom ligger sagor på lur Kamfer och lavendel Det luktar hemma Kamfer och lavendel Det luktar hemma Barnen: Alla fina saker Min docka och min lergök Kristina och barnen: En kista utan botten Kristina: att ösa ur Barnen: Alla fina saker Min docka och min lergök Kristina och barnen: En kista utan botten Kristina: att ösa ur |
|
20.
Drömmen om guld
|
|
Robert: Vi svor att alltid hålla samman i Amerika, det minns du väl? Arvid: Det löftet gäller ännu! Robert: Jag ska berätta om min hemlighet för dig, vi ska iväg och gräva guld i Kalifornien Arvid: Du vill att jag ska följa med... Robert: och när vi hittat nog så far vi hem igen till gamla Sverige, köper varsin herrgård Båda: det har inga smålandsdrängar gjort förut Robert: Lyckliga är vi som reste till den Nya Världen Arvid: Tänk på alla stackare som stannat kvar därhemma Dom stannar i orten och tjänsten sen dör dom i sin sotdöd en dag i en vrå i en backstuga eller som inhyseshjon Robert: Men så ska vi två aldrig sluta Snart reser vi till Kalifornien Båda: där ligger guldet och glimmar och väntar på oss! Robert: Ett nytt land långt borta... Arvid: Jag hör hur det kallar! Robert: När isarna lossar Båda: då reser vi Karl Oskar: Du kan inte reda dig ensam så ung och så klen som du är. Dina griller tar en olycklig ände Robert: Gräva guld är inte så tungt, det är tyngre att flåhacka åker. Det är en drängs elände Karl Oskar: Du är bara arton, du klarar dig aldrig Robert: Du var bara fjorton den dan du lämna gården därhemma Karl Oskar: Det är sant, men det var i Sverige det hände Robert: Du var bara fjorton, och då fick du bestämma Karl Oskar: Efter regnbågen sprang du som barn, och jag tror du gör det än. Robert: Alla rika män där borta nyttjar pisspottor gjorda av guld Karl Oskar: Du når aldrig fram, du får aldrig tag i den Robert: Där går alla och latar sig utan att känna nån skuld Karl Oskar: Så er tror att du ska hitta guld, att er lycka sen är gjord Robert och Arvid: När jag återvänder ska jag dela med mig, för det är du värd Karl Oskar: Det går aldrig väl, ja och sanna mina ord Robert: Ingenting som du säger, Karl Oskar, kan hindra vår färd |
|
21.
Min astrakan
|
|
Kristina: Allt är stilla, allt är bra Du blev buren över ett hav i modersvärme på din tusenmilsfärd Gränslös trygghet fick du ha tills du plötsligt kastades ut I denna farliga, främmande värld En gång ska du fråga din mor hur det var, hur det blev att jag for Finns den kvar den platsen nu som var ditt hem, frågar du All den tid, som mitt hjärta kan slå finns den kvar, ska för alltid bestå Bortom denna Nya Värld som såg den födas, min vän Där mognar äpplena än Bortom en vid ocean där står min astrakan Ja, en gång ska du fråga din mor hur det var, hur det blev att jag for Finns den kvar den platsen nu som var ditt hem, frågar du All den tid, som mitt hjärta kan slå finns den kvar, ska för alltid bestå Bortom denna Nya Värld som såg den födas, min vän Där mognar äpplena än Bortom en vid ocean där står min astrakan |
|
22.
Överheten
|
|
Nybyggarna: Vi som alltid har hukat under låga tak Tigande och sväljande förtreten Nu har vi rest oss, går med ryggen rak Här är vi kvitt överheten Ulrika: Jag var fyra år när jag såldes på auktion Nybyggarna: Med ett sånt förnedrande förflutet... Ulrika: Ensam och rädd, ett uselt fattighjon Nybyggarna: ... skulle hon ångra beslutet!?! Danjel: Jag fick inte ge nattvard i min egen gård Nybyggarna: Överheten skingrade hans gäster Danjel: Här är jag fri att idka själavård Nybyggarna: Fri ifrån fogdar och präster Nybyggarna: Aldrig mer står vi med mössan i hand Trötta av herrarnas tal Här växer träden till himmelens rand Skulle vi ångra vårt val? Vi som alltid har hukat under låga tak Tigande och sväljande förtreten Nu har vi rest oss, går med ryggen rak Här är vi kvitt överheten Fina-Kajsa: När min gubbe dog, ja, då for jag hemifrån Nybyggarna: Med en slipsten över de sju haven Fina-Kajsa: Den skulle bli en gåva till min son Nybyggarna: Men han låg redan i graven Karl Oskar: Om jag ångrar nån enda sak så är det den... Nybyggarna: Jag tror jag begriper vad han menar Karl Oskar: ... att inte jag for hit för längesen Nybyggarna: Han har fått nog utav stenar Aldrig mer står vi med mössan i hand Trötta av herrarnas tal Här växer träden till himmelens rand Skulle vi ångra vårt val? Vi som alltid har hukat under låga tak Tigande och sväljande förtreten Nu har vi rest oss, går med ryggen rak Här är vi kvitt överheten |
|
23.
Ljusa kvällar om våren
|
|
Kristina: Far och mor i grinden, då jag kom och tog farväl Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ Varje natt far jag tillbaka och vägen blir allt längre till Landet Långt Bort och Längesen där vi viskade förtroligt i skymningen på bänken invid törnrossnåren ljusa kvällar om våren Sorgen som jag känner den kan ingen här förstå Herre, ta mig åter låt mig se det jag saknar så I min tanke far jag ständigt tillbaka men jag når aldrig Landet Långt Bort och Längesen där vi gick så tätt tillsammans i skymningen som fästfolk under ungdomsåren ljusa kvällar om våren Karl Oskar: Om du vill att Gud ska flytta dig tillbaka till Sverige ja, då sträcker jag ut armen, håller kvar dig hos mig Kristina: Så du hörde vad jag bad om! Karl Oskar: Jag har frågat mig länge vad du saknar och nu vet jag att du längtar tillbaks Jag har spart nånting som jag vill du ska se Kristina: Längtar aldrig du liksom jag efter vårt gamla hem och Båda: våra kära Karl Oskar: Någon gång kan det hända men de här får mig att minnas varför vi gav oss av Kristina: Annas gamla känger... Karl Oskar: Våra barn ska tacka oss två en gång, Kristina för att vi tordes flytta Kristina: Du menar det? Karl Oskar: Jag har ett förslag som jag tror kan trösta dig lite grand Jag tänkte be att din far skickar hit några kärnor från apeln där hemmavid Här kan du sedan plantera ett träd Det blir din egen apel Kristina: Våra barn ska aldrig känna längtans vånda och ve Inga klara syner från mitt förgångna ska de se De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i Landet Långt Bort och Längesen inte höra ljud av skratt i skymningen som ekon ifrån barndomsåren ljusa kvällar om våren ljusa kvällar om våren |
|
24.
Präriens drottning
|
|
Harald: Vad du väsnas! Johan: Ska du säga! Lill-Märta: Ska ni väcka mor!! Karl Oskar: Se så nu! Sluta bråka! Ta nu i här! Johan: Det är tungt! Karl Oskar: Du orkar säkert Lill-Märta: Här är kitteln! Lill-Ulrika: Jag vill också! Dan: Du är alldeles för liten! Karl Oskar: Ge mig grytan! Harald: Om jag hittar'n Lill-Märta: Tänk vad mor ska bli förvånad! Alla barnen: Hon kan nog inte tro sina ögon Karl Oskar: Hon har haft det för strängt nu ett tag, den ska vara till hjälp, hon behöver den mer än hon tror Lill-Ulrika: Får jag putsa! Dan: Som du kunde!! Lill-Märta: Kan du låna henne trasan!!! Dan: Nä!! Alla barnen: Hon är vacker! Harald: Vad hon skiner! Johan: Tänk vad mor ska bli förvånad! Alla barnen: Det är nästan som att hela köket fylldes av ett särskilt ljus Man kan tro att själva julängeln har välsignat vårt hus En kunglig och förnäm person har blivit uppsatt på sin tron Präriens drottning har kommit för att stanna Karl Oskar och barnen: Gryta, kittel, plåt och panna Detta ska bli vår bästa jul (Kristina står yrvaken i dörren till kammaren) Kristina: Herre min gud... Det är som himmelens härlighet! Aldrig har jag sett en bättre spis Och den är betald för givetvis?!? Karl Oskar: Präriens drottning har kommit för att stanna Karl Oskar och barnen: Gryta, kittel, plåt och panna Detta ska bli vår bästa jul (Gästerna anländer till julfesten) Kristina: Kära vänner! Karl Oskar: Var välkomna! Ulrika: Vilket väder! Danjel: Som det snöar!! Karl Oskar: Jag tar rocken! Fina-Kajsa: Vad jag fryser! Kristina: Här finns nåt som värmer upp dig! Thomassen: Se så mange pene jenter! Abbot (nickar mot den nya spisen): That's a great stove, Mr Nelson! Nöjd: Jag vet dom som fryser värre... Fina-Kajsa: Här är hjortstek! Ulrika (får också syn på spisen): Vad är detta?!! Man kan knappt inte tro sina ögon Karl Oskar: Hon är gjord av det finaste gjutjärn, som finnes... Kristina: ... och Präriens drottning, så heter min spis Ulrika: Hon är vacker! Fina-Kajsa: Finns det stekplåt? Danjel: Detta hedrar dig, Karl Oskar! Nybyggarna: Det är nästan som att hela köket fylldes av ett särskilt ljus Man kan tro att själva julängeln har välsignat detta hus Kvinnorna och barnen: En samarit har hon sänt hit till hjälp i dagligt släp och slit Nybyggarna: Präriens Drottning har kommit för att stanna Gryta, kittel, plåt och panna Här blir det bra att fira jul Männen: Med en sån värdinna blir man liksom herrskapsfolk på något vis Kvinnorna: Inte ens på själva herrgår'n i Kråkesjö finns en sån spis Fina-Kajsa och Abbot: En kunglig och förnäm person har blivit uppsatt på sin tron Nybyggarna: Präriens Drottning har kommit för att stanna Gryta, kittel, plåt och panna Här är det bra att fira jul Karl Oskar: Här är jag min egen, på min ägandes marker, här bestämmer jag ensam, nu frågar jag inte någon om lov Nöjd: Dina marker - Jag ska säga dig vad en indian har sagt till mig Man äger inte jorden och vad man inte äger det kan man inte sälja inte heller köpa Så marken där vi står den tillhör inte dig den tillhör alla Karl Oskar: Vad är det du står och säger, är inte markerna mina? Nöjd: Allt är stulet, allt är taget från indianerna! Karl Oskar: Jag har köpt det! För en dollar och tjugofem cents per acre! Nöjd: Det var tjuvgods som du köpte! Tala tyst om dina marker! Karl Oskar: Jag har handlat enligt lagen... Nöjd: ... som inte gäller indianer!! Indianerna tvingades upplåta sin mark. Och till vilket pris? En dollar för varje 20. 000 acres. En cent för 200 acres! Nelson! Nelson! Och kyss mig sen i arslet! |
|
25.
Vildgräs
|
|
Karl Oskar: Här fanns bara vildgräs fanns bara bete åt hjort och rådjur och älg Nu växer här vete, och råg och potatis all tänkbar gröda Den vildmark som jag har plöjt den ger oss föda nog har jag gjort rätt för landet som jag röjt En enahanda låt, en enda ton en ödslig klang av spett mot sten på Korpamoen den ekar i mig än om tröstlöshet Om sånt som varje fattigbonde vet Stenen låg där som ett hån... Karl Oskar och nybyggarna: Stenen kom man aldrig från Karl Oskar: Och när jag slet för några magra strån Då låg all jorden här i väntan på sin brukare, till ingens nytta låg den så - all orörd, fruktbar mark - sen skapelsen tills så en dag där kom en man som var beredd att bruka den Nybyggarna: Här fanns bara vildgräs fanns bara bete åt hjort och rådjur och älg Nu växer här vete, korn, råg och potatis all tänkbar gröda Den vildmark som vi har röjt med mod och med möda nu ger den oss föda Karl Oskar: Jag synade mitt arv, min ödeslott beströdd med sten och skärv var gården som jag fått Min far han gav sin rygg och sina ben åt denna tysta, gråa, grymma sten När jag började förstå Karl Oskar och nybyggarna: att det aldrig skulle gå Karl Oskar: att klä och föda oss och våra små Då låg all jorden här i orördhet I väntan låg den djupa myllan, svart och fet Den hade legat så sen skapelsen det året då där kom en man på eftersommaren och började att bruka den Nybyggarna: Här fanns bara vildgräs nu står här gröda Karl Oskar och nybyggarna: Nog är det rättvist att jag får lön för min möda Jag bröt mina åkrar och körde plogen Och varje stock i vårt i hus den högg jag i skogen Att sträva och slita en dag i sänder det är en settlares lott och jag har röjt och bräckt och plöjt och sått och skördat och tröskat mer än de flesta jag har gjort rätt för min mark jag gjorde mitt bästa Karl Oskar: Här fanns bara vildgräs... |
|
26.
Jag har förlikat mig till slut
|
|
Robert: Du tror att jag är rädd för döden men döden skrämmer inte mig för det finns inget som kan skada mig i världen mer Kristina: Det är förhävelse och högmod! Nu måste du förklara dig! Robert: Jag har förlikat mig med min lott, Kristina, det är allt Rastlös for jag omkring Jag jagade själv bort all frid och ro Men allt som hänt mig beror på min skapnad Åt varje mänska är ett särskilt öde givet, som man inte undgår hur man än försöker Det flyttar in i kroppen och i själen när man föds och finns där den igenom hela livet Det hjälper inte att be Gud att göra om mig till en annorluna man För ingen varelse får födas mer än en gång Jag förblir för alltid Axel Robert Nilsson Jag har försonats med mitt öde den lilla mänskan som är jag Det var det svåraste och bittraste jag nånsin gjort Och vad ska sedan kunna hända Vad finns det kvar som hotar mig För till mitt öde hör ju också livets slut, jag menar döden Kristina: Robert, vad du skrämmer mig! Men jag tror jag förstår dig nu Sjung nånting för honom, Märta! Ta den där som du sjöng igår! Lill-Märta: Glada nu till skolan gå vi läsa, skriva, räkna få vi under våra lärotimmar Ack, så låt oss nu då höra Lyssna med uppmärksamt öra Kunskap är en bättre gåva än allt guld som glimmar Robert: Ska jag då strida mot vår Herre stå som förlorare till slut Jag vet ju säkert att han vinner, så jag fogar mig Och då kan döden inte nå mig Då kan jag äntligen få frid för när jag godtar döden ja, då angår den mig inte mer Kan du inte förstå du får inte tro att jag förhäver mig Allt är sant som jag sagt Jag har förlikat mig till slut Kristina: Är det Arvids klocka... |
|
27.
Guldet blev till sand
|
|
Robert: Han kom med mig när jag drog bort den våren som en hund följde han mig tätt i spåren Jag var glad åt hans sällskap när jag sökte Guldets Land men Kristina, guldet blev till sand Vi slet ont, ja, allt gott fick vi försaka Ofta grät han och bad: Ta mig tillbaka! Men jag vägrade alltid fast jag tvekade ibland Åh, Kristina, guldet blev till sand Han, som var min kamrat han trodde mitt ord, fast jag redan då såg, att längs denna väg fanns knappast det jag ville nå Över prärien kom vi till en öken Vi gick vilse och började se spöken Man hör vatten som porlar, när ens huvud står i brand Åh Kristina, guldet blev till sand Jag, som var hans kamrat jag tog honom över land och hav Ökenvinden har höljt ett täcke över hans tysta grav Ur en stinkande källa drack han vatten Han blev sjuk och gick bort från mig den natten När hans blick hade slocknat då gled klockan ur hans hand och, Kristina, guldet blev till sand Åh Kristina, guldet blev till sand |
|
28.
Wild Cat Money
|
|
Kör: Wild Cat Money Wild Cat Money Karl Oskar: Ta tillbaks ditt skräp Gör med det vad du vill Du kan nyttja det när du går på dass för det är allt de duger till Robert: Nej... No... . Karl Oskar: Har jag blivit dum? Är det det du går och tror!?! Din bedragare!! Du är full med lögn och du ska va min egen bror Robert: Karl Oskar! Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: De var bara falska pengar du kom hem med, din djävulens skojare! Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: De är inte värda en svensk styver! Robert: Jag vet att de kallas Wild Cat Money, men det menas goda, fria pengar Karl Oskar (till Kristina): Se, där hörde du det var just som jag sa (till Robert) Dina sketna papper, dom kan du ta för mig ska inte du bedra! Kan du tiga nu Jag vill inte höra mer Vi har samma namn och det skäms jag för Det namnet har du svärtat ner Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: Dom bara skratta åt mig på banken! Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: Dom skratta bakom ryggen på mig!!! Robert: Men... Karl Osk... Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: Tig din satans lögnare!! Förstår du... det är slut nu... det är slut!! Kör: Wild Cat Money Karl Oskar: Ta mig fan... Jag ska täppa till lögntruten på dig! |
|
29.
Ut mot ett hav
|
|
Robert: Av egen kraft kan du bana dig väg orädd och fri ingen rår över dig lilla vatten Ut i ett hav rinner du varje stund Du ska flyta ihop med dess vågor Och höga böljor ska lyfta skeppen på breda skuldror mot himlens skyar Du får resa till en annan värld du som går, du som når till ett hav |
|
30.
Vill du inte gifta dig med mig
|
|
Nöjd: Jag ska sluta jaga, vi kan flytta till St. Paul minst en gång om året ska jag tvätta mig med tvål Du får förestå vår köttbutik, Ulrika Vill du inte gifta dig med mig Thomassen: Du er rund om barmen, helt en kvinne i min smak Når jag ser deg har jeg det vansklig holde ryggen rak Hver natt skal bli et eventyr, Ulrika Vil du icke gifte deg med meg Abbot: Du önskar dig ett hem Jag önskar mig en husfru Vi vill desamma, så låt oss då slå påsarna ihop De tre friarna: Käraste Ulrika, allt du ber om ska du få Jag kan ge dig mycket mera än de andra två Inte kan du tro att dessa båda narrar skulle kunna lyckliggöra dig Vill du inte gifta dig med mig |
|
31.
Ett Herrans underverk
|
|
Ulrika: Dig kunde jag inte tåla Högfärdig var du och fin blängde på horan med rättfärdig dygdig min Kristina: Du var ett hot mot oss andra Jag såg ju karlarnas flin Kristina och Ulrika Men ändå så skulle det ske ett under med oss, för det är ett Underverk ett herrans underverk att Han byggde oss en bro Jag har fått en gåva utav dig samma gåva som du fick av mig Ett underverk ett herrans underverk det kunde väl ingen tro Vänskapen till dig den har jag fått om sent omsider för alla tider till tröst och glädje i stort och smått Ett underverk ett herrans underverk Kristina: Nu har du hittat din kära Nu är det dags att du får det som jag fått alla lyckliga kärleksår Ulrika: Vad jag ska älska, Kristina! Allt vad jag nånsin förmår Kristina och Ulrika: Med oss båda skulle det ske ett kärlekens under, det är ett Underverk ett herrans underverk Egentligen är de två en som odlar åkrar på Guds jord en som odlar sinnen med Hans ord Ett underverk ett herrans underverk att det skulle bli just så Kärlek, tro och vänskap har jag fått Ulrika: Om sent omsider Kristina och Ulrika: för alla tider till tröst och glädje i stort och smått Ett underverk Ett herrans underverk Ett herrans underverk |
|
32.
Down to the Sacred Wave
|
|
Baptister: Down to the sacred wave our Lord was led Hallelujah! Jesus Christ, descending into the river Jordan, bowed his head, John the Baptist, bless his soul, attending There he taught the solemn way the holy rite was ordained that day That's where he bade his ransomed ones obey Let the path of light be never-ending |
|
33.
Missfall
|
|
Ulrika: Det kommer an på dig vad som ska hända med din hustru. Om hon ska leva eller dö Karl Oskar: Du skrämmer mig, Ulrika! Ulrika: Doktorn sa att jag ska skrämma dig så mycket som jag kan Av alla födslar som hon genomgått, och av sitt missfall, har hon gått sönder och nu tål hon inte mer, sa doktorn Nästa barnsäng den betyder döden för Kristina, var hans ord Karl Oskar: Nästa barnsäng... betyder döden... sa doktorn så... Ulrika: Han bad mig föra fram ett angeläget budskap till dig Vill du behålla henne, ja då får du hålla dig ifrån din hustru hädanefter, aldrig mera får hon bli med barn Karl Oskar: Det blir döden... för min Kristina... Min livskamrat... Ulrika: Hon ska bli kry igen, hon fick två sorters mediciner Dom ska hon ta tre gånger dagligen och sedan ska hon äta strävig kost och inte slita så förtvivlat som hon gjort Han får ligga i stutabåset, den stackars karln Karl Oskar: Ska hon förmana mig? Vad tänker hon? Vad tror hon om mig? Som om jag inte kunde klara att ta vara på min hustru Varför står jag här och glor och varför blir jag inte arg Den betyder döden... för min Kristina... Min livskamrat... Ulrika: Hon kan bli rask och kry igen, om du tar hand om henne Men du får aldrig mera ställa till så att hon blir med barn Du måste akta henne väl, det är på dig som allt beror |
|
34.
Du måste finnas
|
|
Kristina: Du fördrev mig, Gud från mitt hemland slets jag bort Här är jag en flykting och en främling och det ödet finner jag mig i Men Du tog mitt barn och Du tar mig från min man Jag kan inte längre se en mening Vad är det Du vill, vad ska jag tro... Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret att Du inte finns till, fast jag trodde på Dig Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden Om Du inte finns till, ja vad gjorde jag då Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dig Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mig Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om Du inte fanns Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så Ordet är - om - om jag bett alla böner förgäves Om Du inte fanns till, vad ska jag göra då Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden Om Du inte fanns till... vem tog hand om mig sen Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dig Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mig Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om Du inte fanns |
|
35.
Skördefest
|
| no lyrics yet |
|
36.
Här har du mig igen
|
|
Kristina: Astrakanen blommar nu för fjärde året och till hösten ska min apel bära frukt för första gången Karl Oskar: Stränga vintrar ger välsignat milda vårar Kristina: Våren väcker allt till liv Allting börjar om på nytt Suckar har jag hört när du legat ensam utan din hustru men... här har du mig igen Kristina: Det är tomt och kallt när man delat allt och blir skilda åt Båda: Det är tomt och kallt när man delat allt och blir skilda åt Karl Oskar: Du vet det lika bra som jag det som du vill får aldrig hända Snälla du, besinna dig Båda: Vi klarar varje svårighet i livet Så länge du och jag får ha varann Kristina: Ingenting ska få stå i vägen Karl Oskar: Tänk på det som doktorn sa... Kristina: Tänk om doktorn hade fel! Sånt händer... Här har du mig igen Karl Oskar: Nästa barnsäng nästa gång är sista gången... Kristina: Gud har alltid hjälpt mig förr Han ska hjälpa mig igen Karl Oskar: Söndrig inuti, just så sa Ulrika... Båda: Det är tomt och kallt när man delat allt och blir skilda åt Kristina: Det är Guds vilja, det vet jag, att makar ska vara hos varandra Vad du och jag än beslutar att göra... Han gör med oss vad Han vill Karl Oskar: Släpp mig snälla Kristina! Innan det är för sent! Kristina: Du vill att vi ska säja nej till kärleksglädjen alla våra dagar Släpper jag dig nu så förnekar jag mig Min kropp, min själ, min lust till dig Båda: Jag hör ditt hjärtas jämna slag Mitt huvud mot ditt bröst i nattens timmar Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag För dit du går går också jag |
|
37.
Red Iron/Hjälp mig trösta
|
|
Kristina: Hör på mig, Karl Oskar, åtta gånger har jag varit med barn, och tänk att varje gång har det gått lyckligt, lika bra som då går det också denna gången. Ängslas inte! Du har ju inte gjort nåt illa Att va samman med sin hustru är ingen synd, så frukta inte! (Red Iron talar) Kristina: ... värre än jag fruktat, aldrig såg jag honom så förskräckt och så skakad Käre Herre, hjälp mig att trösta, ge mig hjälp att ta bort hans ängslan Ingenting jag säger hjälper Han ser allt som sin skuld, sitt ansvar Jag ska göra allt jag orkar, men Gud, jag är så trött och kraftlös |
|
38.
Var hör vi hemma
|
|
De flyendes kör: Bud går om mord och illdåd Bud går om blod och död Bittra av hatet flyr vi bakom oss står himlen röd Våra hemvisten, våra marker gavs de till oss som lån Allt som vi byggt och skapat ska allt tagas oss ifrån Det vi höll för kärast ska det snart ta slut Vart ska vi ta vägen Tiden rinner ut Ur tusen strupar, en enad stämma - Var finns en fristad, var hör vi hemma - Bud går om död och illdåd Bud går om blod och brand |
|
39.
I gott bevar
|
|
Kristina: En gång var jag rädd för mörkret men det är jag inte mer Dagar, nätter, det gör ingen skillnad jag är trygg vad som än sker Du änslas över mig Men jag kan lova dig Om allt rämnar runt omkring oss finns vår kärlek kvar Den har inget slut, du och jag, vi mötas åter och du ska alltid minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar Karl Oskar: Du är febrig, du yrar än! Se, jag har plockat ett äpple till dig Den bär frukt första gången, din astrakan (Hon luktar på äpplet) Kristina: Minns du Duvemåla hage där jag väntade på dig Invid grinden ska jag stå och vänta tills du åter är hos mig Och tiden ska stå still För alltid om du vill Inatt ska en stjärna tändas, den ska skina klar den lyser dig väg, du och jag, vi mötas åter Beskyddet av en ängel som står vakt det vet du att jag har Jag vill att du ska minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar |