Mikael Wiehe (66,16 %)
30 sånger (81,04 %)
In collection
Released: 1993
Type: Compilation
Type: Compilation
|
1.
När allt är gjort
 04:41
|
|
2.
Som en duva
 04:07
|
|
3.
Hemmet
03:34
|
|
4.
Tystnaden tätnar
 04:09
|
|
5.
Fågel Fenix
04:23
|
|
6.
Victor Jara
04:30
|
|
7.
Vi låter oss inte besegras
 04:32
|
|
8.
Alla dessa minnen
03:54
|
|
9.
Som om ingenting har hänt
05:43
|
|
10.
Basin Street Blues
06:48
|
|
11.
Valet
07:04
|
|
12.
Lindansaren
05:18
|
|
13.
Det räcker nu
04:34
|
|
14.
Flickan och kråkan
03:48
|
|
15.
Clownen (Du gjorde mig alldeles glad)
04:34
|
|
16.
Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)
04:21
|
|
17.
Allt vad jag begär
05:43
|
|
18.
Jakten på Dalai Lama
05:18
|
|
19.
Gökungen
04:05
|
|
20.
Mitt hjärtas fågel
05:13
|
|
21.
Kom hem till mig
04:09
|
|
22.
Herkules
04:28
|
|
23.
Den stora, stora skillnaden
04:43
|
|
24.
Hemingwayland
07:25
|
|
25.
Vem kan man lita på?
04:18
|
|
26.
Huddinge, Huddinge
04:19
|
|
27.
Som ett andetag
 06:03
|
|
28.
Ska nya röster sjunga
04:27
|
|
29.
Nu kan jag gå ut och möta världen
03:25
|
|
30.
Sakta lägger båten ut från land
05:05
|
|
Album length:
01:24:41
|
Lyrics |
|
1.
När allt är gjort
|
| no lyrics yet |
|
2.
Som en duva
|
|
Jag vakade ensam i natten i huset där mänskorna sov Där ute var sommaren gången och luften var kylig och rå En fågel flög in genom fönstret med vingarna röda av blod Och jag tog den i kupade händer som en duva som en duva Och jag tog den i kupade händer och huttrade till där jag stod Den kom som en jagad om natten en flykting från främmande land som en som har räddat sej undan när alla dom andra försvann Den kom med en doft utav rosor som någon har trampat itu och med ljus ifrån slocknade stjärnor som en duva som en duva Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor som någon har stampat till grus Men den som en gång har levat i frihet vill ut i det fria igen Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten kommer alltid att drömma sej hem En fågel med stukade vingar har slagit sej ner i vårt hus med drömmarna röda av rosor och ögonen fyllda av ljus Jag vårdar den ömt som ett minne av nåt som jag aldrig har sett Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva som en duva Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva tillbaka igen |
|
3.
Hemmet
|
|
Jag har varit och tagit igen mej ett slag på ett hem för såna som jag Dom sa, jag behövde vila ett tag Sen skulle allting bli bra Men jag sover med öppna ögon och jag vilar med öppen mun Och så vitt jag förstår är det tvärtom så att det blir värre för var sekund Överstesystern frågar mej snällt: "Hur står vi till idag?" Jag vet inte alls hur jag själv har det ställt men hon ser ut att må bra Så när jag böjer mej fram och viskar att jag mår väl som jag måste må så nickar hon glatt och ger mej ett skratt och låtsas som om hon förstår Idag är imorgon och igår är idag Det är inget som skiljer dom åt Om jag har varit här en månad eller massor av år det kommer jag knappast ihåg Men om det är nånting, man önskar sej nånting, man skulle vilja få så kommer det nog i morgon, ska du se eller också tog det slut igår Ja, här inne är allting normalt som är onormalt utanför Därför måste man se upp och va noga med allt som man inte gör när man leker i deras lekar och spelar i deras spel För här inne, liksom där utanför är det rätta oftast fel |
|
4.
Tystnaden tätnar
|
| no lyrics yet |
|
5.
Fågel Fenix
|
|
Höj dej på vida vingar Flyg, min vackra fågel, flyg Över stadens torn och tinnar över land och över by Res dej ur askan av det som var förbränt Stig ur dimma, stig ur rök Höj dej ur gruset av det som gick i kras stolt som dagen när den föds Flyg, min vackra fågel Flyg mot himmelen Flyg mot rymd och flyg mot ljus Svinga dej mot solen Styr mot stjärnorna Flyg dit drömmarna slår ut |
|
6.
Victor Jara
|
|
Det finns många som gör konster och krumsprång för dom som har makten Och det finns många som fjäskar för smulor ifrån dom härskandes bord Men du valde din väg, du sjöng för dom många Och du struntade i dom mäktigas löften och dom härskandes hot Ja, Victor Jara, du gav ord åt dom fängslades längtan till frihet och åt dom plågades tro på en framtid där bara folket har makt Och du gav styrka och mod åt dom förtrampades drömmar Men mot dom rika och få sjöng du ut ditt förakt Men om framtiden är som ett träd vi har planterat i jorden och ifall friheten är som den sprödaste sköraste ros måste vi väpna oss väl för att försvara det svaga Vi måste värna det mot dom som vill krossa det som spirar och gror Dom förtvivlade säger att döden är lika för alla Men det är väl sannare att säga att man kan dö på samma sätt som man har levt Och att dö för förtjänst det väger lätt som en fjäder Men att dö för sitt folk det väger tungt som en sten Victor Jara, dina sånger ska eka i gruvornas gångar Och som fullmogna frukter ska dom skördas ifrån plantagernas träd Som vajande säd ska dom bölja över fälten Och som fiskar i vattnet ska dom fastna i fiskarnas nät Ja, Victor Jara, Victor Jara dina sånger ska inte bli glömda Från gitarr till gitarr ska dom spridas över stad och land Dom ska vagga oss till sömns när våra nätter blir långa Dom ska marschera med oss när dagen är här |
|
7.
Vi låter oss inte besegras
|
|
Kom hitåt go' vänner var ni än håller hus Håll med om att tiden är rutten och sjuk Och aldrig har motstånd va'tt viktigt som nu Så, låt inte förtvivlan slå ner er För sorgen är bitter men hämnden är ljuv Vi låter oss inte besegras Och ni som skriver och diktar om sånt som har hänt Chanserna nu kommer aldrig igen För nu kan ni välja med vem, ni är vän och för vem, ni vill kapitulera Och som ni dömer oss nu ska vi döma er sen För vi låter oss inte besegras Och ni som blev födda till pengar och makt ni ska passa er noga och ta er i akt För ni kan aldrig hålla dom många i schack hur mycket ni än investerar Nej, vi ska störta ert välde och krossa er makt För vi låter oss inte besegras Och ni som var med om att bygga vårt land som minns hur det var när ni själv gick i kamp se inte tillbaka på det som försvann Det är redan förbi och förlegat Nej, kom med nu och ge oss en hjälpande hand Vi låter oss inte besegras Ja, handsken är kastad och hoppet är fött Och dom sista nu kommer snart att va först Och dom lägsta nu kommer snart att va högst Det gamla ska vittra och blekna Och dom minsta nu kommer snart att va störst Vi låter oss inte besegras |
|
8.
Alla dessa minnen
|
|
Dom många kan inte förlora Vi visste det djupt i vår själ Dom många har styrka dom många har rätt och kan inte tvingas på knä Nej, folket kan inte besegras Saken var enkel som så För ett folk som är enigt kan aldrig slås ner Och så besegrades folket ändå Alla dessa minnen... Det gamla kommer aldrig tillbaka Vi trodde det säkert och visst Det gamla är över och slut och förbi och dömt att gå under till sist Vi låter dom inte passera Det var det som vi ropade ut För här finns det ingen som nånsin ger upp Och så passera' dom ändå till slut Alla dessa minnen... Så lärde vi nånting om livet Så lärde vi nåt om att dö Vi lärde oss nåt om att möta varann och nåt om att säga adjö Och nu börjar vi om ifrån början Nu börjar vi åter en gång Och kanske kan något av det, vi har lärt va lite till glädje för nån Alla dessa minnen... |
|
9.
Som om ingenting har hänt
|
|
Jag tog en resa häromåret på semester till Paris Där parollerna om jämlikhet står huggna i granit Där friheten lyser i renaste guld över horornas spacklade, blekfeta hull över folk utan jobb från Alger och Oran över stinkande, trasiga fyllon på stan Och där dom fattiga på vägen till Versailles en gång drog fram där härskar nu kravallpolisen i broderskapets namn Och trikoloren, den smäller i vinden till Marseljäsens galanta refräng som om ingenting har hänt Vid Röda torgets mausoleum står soldaterna på parad för att se till så att inte Lenin roterar i sin grav Och strax intill torget, i tsarens palats har arbetets utvalda hjältar ta'tt plats Där pratas det flitigt om klass emot klass Och citaten dom virvlar från Engels och Marx ”En arbetarklass utan ett parti är som en Dry martini utan en oliv” Och skäran och hammaren lyser från statyer och från monument som om ingenting har hänt I Svensk-kinesiska förbundet är det möte om Vietnam En efter en träder mötesdeltagarna fram och pratar sej varma för demokratin för alla mänskors rätt till ett anständigt liv Man citerar Los Angeles Times och Newsweek och betygar sin avsky för all tyranni När Vietnam ska fördömas då är alla överens Sen tiger man tillsammans om Kina i Tibet Och på väggarna hänger porträtten av Mao Tse Tung där dom alltid har hängt som om ingenting har hänt Min cykelhandlare på hörnan har börjat tro på Gud Nu ska han starta en transportfirma med hjälp av tio bud Och Sven som hade för sej att sånt var förbi han muttrar och mumlar om trick och magi Men Ann-Katrin säger att kanske ändå är cykelhandlar'n nån sorts profet eller så Jag skakar på huv'et och säger, kära vän det är så lätt att börja tro på spöken när allting går igen Själv sjunger jag mörkrädda sånger och sätter rimmade ramsor på pränt som om ingenting har hänt |
|
10.
Basin Street Blues
|
|
Det var Harry och Kenneth och Torbjörn och jag och Göran som brukade ses med piano och banjo och sax och trombon Nästan som Hot Five fast utan trumpet Och Harry var sötast och Kenneth var blyg och Göran kom alltid i slips och kostym Men Torbjörn var tuffast och pratade mest för hans far satt i rullstol så han skulle alltid va bäst Och världen var gammal men livet var ungt och den som kunde spela var den som var kung Så vi satt där hos Harry och träna' ihop på det långsamma temat på Basin Street Blues Och höstar blev vintrar och vintrar blev vårar och somrarna kom och försvann Och i ändlöse samtal om alla och allt växte målen och planerna fram Torbjörn ville måla och Harry bli rik och Kenneth kom alltid med tysk poesi Och jag skulle skriva en väldig roman och Göran var först med Marx Kapital Och världen låg öppen och livet var vårt och allting var möjligt och inget för svårt när vi satt där hos Harry och spela' ihop på det långsamma temat på Basin Street Blues Så en dag så gifte sej Kenneth och Harry försvann ifrån stan Och Göran börja' jobba på Skånska Cement på kontoret precis som sin far Och en dag var Torbjörn förändrad och sen blev han alldeles knäpp Han sa, han var bror till John Lennon Men de'e klart att Lennon var den som var bäst Och allt blev för mycket och allt blev för stort och livet gick plötsligt så fruktansvärt fort Jag träffade Torbjörn på stranden en dag Han sa att han hade det bra Han hade gift sej och skilt sej och gift sej igen och sysslade mest med reklam Och Göran har just kommit hem från Peru med två adopterade ungar och fru Och Kenneth har bli'tt nån sorts kulturbyråkrat Men det är ingen som vet var Harry blev av Själv åker jag runt med ett rock'n'roll band; en vinddriven kung i ingenmansland Men jag tänker ibland på när vi spela' ihop på det långsamma temat på Basin Street Blues |
|
11.
Valet
|
|
Fröna växer sakta under ytan Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt Men om man tittar bort inget hör, inget ser hur vet man då För hör man inget, finns väl ingenting Och det, man inte ser, finns säkert inte till I mars har du fortfarande tid Du kan ta det innan knopparna slår ut Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi så har det växt dej över huvudet till slut Idag tar rasisterna en Imorgon så tar dom kanske två Frankrike tar dom med storm Vem vet när det är dej, dom ger sej på Vakna upp! Fatta mod! Börja se dej omkring Bli inte en av dom som bara står där sen och säger att jag visste ingenting Varje dag föds nya hot mot våra liv Varje morgon gör sej bödlarna klara I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran Idag har du arbete och lön Imorgon så kanske du får gå Miljonerna som svälter i världen utanför står bara lite längre ner i samma hål Vakna upp... Dom flesta går med strömmen om det går Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro Men om fascismen kommer smygande tillbaks så är det du och jag som måste stå emot Ogräset växer och frodas Så slipa och vässa din kniv Om du låter det spridas med vinden över världen får du plikta för din tvekan med ditt liv Vakna upp! Börja se dej omkring! Fatta mod! Så du kan säg' till dina ungar när dom frågar dej att du var en av dom som stod emot |
|
12.
Lindansaren
|
|
Jag minns min barndoms längtan Jag minns den starkt och klart: att kunna gå på lina under en cirkus välvda tak Tänk, att få sväva högt där uppe som en stjärna i det blå Långt ovan pajasar och clowner ville jag dansa fram på tå Och våren kom och värmen och det var årets stora dag Med vimplar och fanfarer kom cirkusen till stan Och jag satt först och främst av alla när orkestern spela' opp Och längtan var som svindel eller feber i min kropp Jag njöt av alla konster av mänskor och av djur Men lycklig blev jag inte förr'n det var lindansarens tur när virveltrumman skrällde och ljuset släcktes ner Bara en ensam strimma lyste när han tog sitt första steg Han svävade som tyngdlös Han dansa' som i trance Det var så obeskrivligt vackert att vi förstod att det är sant att man kan trotsa alla lagar att man kan bryta alla band och att det inget finns i världen som en mänska inte kan Och vad vet jag väl vad som hände om det var nåt som inte höll om det var nåt som sprack eller nåt som brast men han snubblade och föll Och medan skriken blev till tystnad och mitt hjärta slog och slog så låg en stjärna där i sågspånet och slocknade och dog Men livet måste levas också när man inte längre vill Men jag gick aldrig mer på cirkus Jag hörde inte längre till Det är som miste man förmågan att ge sej drömmarna i våld när man har sett en stjärna falla på alltför nära håll |
|
13.
Det räcker nu
|
| no lyrics yet |
|
14.
Flickan och kråkan
|
|
Jag satt häromdagen och läste min tidning en dag som så många förut Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt som en efter en har ta'tt slut Då såg jag en bild av en flicka med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan Hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror att det inte ska vara för sent Och flickan är liten och hennes hår är så ljust och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart och om en stund är den alldeles död Men flickan hon springer för livet hos en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme för det som är riktigt och sant Hon springer med tindrande ögon Hon springer på taniga ben För hon vet att de'e sant, det som pappa har sagt att finns det liv, är det aldrig för sent Och jag började darra i vånda och nöd Jag skaka' av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mej som jag sett För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn som tror, det finns nån som kan hjälpa mej än som tror, det finns nån som har svar Och jag springer med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fast jag 'gentligen vet att det redan är all'es för sent |
|
15.
Clownen (Du gjorde mig alldeles glad)
|
|
Kanske var det din tystnad som skänkte mig ord och din svalka som gjorde mig het Kanske var det din tvekan som ingav mig mod att gå ut ur min ensamhet Kanske var det din frihet som gjorde mig yr och din styrka som gjorde mig svag Men jag kan inte säga att jag ångrar nå'nting för du gjorde mig alldeles glad Jag har lärt mig att livet är vilja och kamp och att allting kan döljas i ord Och så kom du och satte mitt hjärta i brand och min vilja blev aska och sot Ja, du fick mig att falla igen och igen som en clown på mitt hjärtas estrad Men jag kan inte säga att jag ångrar nå'nting för du gjorde mig alldeles glad Ja, du fick mig att leva för lycka och lust och lyssna till blinda begär Och du fick mig att skratta år sans och förnuft och att överge allt som jag en gång haft kärt Så nu står jag här värnlös och utan försvar i nå'nting som ska vara mitt liv Och det enda jag ser när jag blickar tillbaks är molnen som glider förbi Jag har lagt ner mina planer och gett upp mina mål Jag är på väg, fast jag vet inte vart Men jag kan inte säga att jag ångrar nå'nting för du gjorde mig alldeles glad |
|
16.
Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)
|
|
Det började som en skakning på nedre däck Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt Jag tog en tröja Jag tänkte att havet är säkert kallt När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats Det var på översta däck fast det 'gentli'n var första klass Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sej lite dumt Vi träffade en man som vi hälsat på förut Han presenterade oss för sin dotter och sin fru När vi kom upp på däck, sa kaptenen att livbåten inte gick att få i sjön Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne Och vi skålade för imperiet och för varann Nu börja' skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor Många hoppade i vattnet Men vi beslöt att stanna kvar ombord Sen lämna' råttorna skeppet för att söka sej mot land Men vi stod kvar där på däcket och höll varann i hand Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt Och i dom båtar som satts i sjön, fanns inte plats för en enda till Sen spela' fartygsorkestern ”Närmare Gud till Dig” Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp Vi går till botten där vi står Men flaggan, den går i topp |
|
17.
Allt vad jag begär
|
|
Jag är en man med enkla vanor De'e inte mycket, jag vill ha Jag har rätt så låga pretentioner och ställer inga större krav Jag kan va utan guld och glitter Jag kan va utan överflöd Jag kan va utan fjäsk och smicker från dom som köper det, jag gör Men ska jag sälja mej för pengar så ska jag ha vad jag är värd De' e allt, vad jag begär... Nu dansar råttorna på bordet Ja, reaktionen gör sej bred Bankpalatsen växer och snuten rustar upp i takt med att fabrikerna läggs ner Dom gör vår framtid till en fälla som när som helst kan slå igen Och vi kan inte bara blunda och ge upp eller låtsas som om ingenting har hänt Nej, jag vill slippa höra talas om att det måste va så här De' e allt, vad jag begär... Jag har hört på tusen teorier och stolta planer och program och många stiliga idéer om hur vi borde ta oss fram Jag kan va utan fagra löften Jag kan va utan stora ord Sånt där som sägs med darr på rösten har aldrig riktigt va'tt mitt bord Nej, ge mej tio gamla kättare som vågar leva som dom lär De' e allt, vad jag begär... Du talar mycket om din frihet om dina drömmar och om livet men jag är rädd att det går över mitt förstånd hur man ska kunna gå tillsammans och bygga upp nåt med nån annan om man ska satsa på sej själv på samma gång Jag menar, sånt det är ju bara den gamla, kära, kända kakan som du vill både kunna äta och ha kvar Men fast det kan va svårt att svälja så är jag rädd att du måste välja om det är oss eller dej själv, du helst vill ha Och är det nåt som du vill kämpa för så kan du börja nu och här De' e allt, vad jag begär... |
|
18.
Jakten på Dalai Lama
|
|
Jag är utsänd av landets ministrar för att söka vår blivande prins Och jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks förr'n jag kan berätta för dom var han finns Jag fick två stycken tecken att hålla mej till när jag började resa omkring: ett födelsemärke som såg ut som en ros och en märklig gyllene ring Jag började leta på finare ställen dit en prins kunde tänkas gå Sen fortsatte jag på krogar och sjapp och överallt där jag kunde komma på Och jag sökte den gyllene ringen i varenda juvelerares bod Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna bland lumpor och sopor och skrot Och jag vandrade långt och länge överallt där människor bor Och fast dom flesta väl har sina märken så var det inget som såg ut som en ros Och många har ringar och smycken och ett fåtal har mycket mer Men att allt det som glimmar inte är guld det har jag lärt mej av erfarenhet Dom fattiga i Calcutta som inte har nån mat samlar koskit och silar den för att se om det finns några osmälta risgryn kvar Och så måste också den som vill finna och inte söker för sökandets skull vara redo att leta överallt och inte vara fördomsfull Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotell i en främmande, skrämmande stad Och bland lumpor och lort och bland trasor och stank ligger mänskliga spillror på rad Och bland dessa krokiga kroppar ska jag söka en ros och en ring För kanske just en ibland spillrorna här ska visa sej vara en prins |
|
19.
Gökungen
|
|
Jag är ditt barn Se på mej Jag är ditt barn Titta på mej De'e mej du har fött De'e mej du har gött Varför vill du inte se på mej Jag är ditt barn Hör på mej Jag är ditt barn Lyssna på mej Det jag kan säg' har jag lärt mej av dej Varför vill du inte höra på mej Jag är ditt barn Tro på mej Jag är ditt barn Lita på mej Jag har bli'tt stor Jag har bli'tt stark Varför vill du inte tro på mej Varför kan du inte lita på mej Varför vill du inte se på mej Varför kan du aldrig höra på mej Jag är ditt barn Akta dej Jag är ditt barn Flytta på dej Världen var din Nu är den min Och jag vill att du ska flytta på dej |
|
20.
Mitt hjärtas fågel
|
|
När du ser mej när jag finns i dina ögon när jag vet att jag finns till när du hör mej när jag är i dina tankar när jag kan vara den, jag vill då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När du ser mej när jag finns i dina ögon då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn När du kommer när du kommer mej till mötes när jag är den som gör dej glad när du rör mej när jag är i dina händer när jag är den som du vill ha då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När du rör mej när jag är i dina händer då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn Men när du blundar när du stänger dina ögon och när jag inte kommer in när du tystnar när du vänder dej ifrån mej och när jag inte längre finns då kurar mitt hjärtas fågel på tallens lägsta gren med svarta, sorgsna ögon och själen tung som sten Så kom ihåg mej Kom ihåg att va mej nära Och låt mej somna på din arm Och låt mej drömma Låt mej drömma mina drömmar Och låt mej vakna i din famn Då flyger mitt hjärtas fågel då stiger den upp mot skyn då svävar den över markerna och högt över skogens bryn När jag får drömma min dröm och va dej nära då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn |
|
21.
Kom hem till mig
|
|
Sommarn miste lite av sin fägring Solen miste lite av sin glans När det, vi hade hoppats på föll ihop och gick i kras var det nästan som om glädjen inte fanns Nu säger du att inget har nån mening att det enda, du vill ha är lugn och ro Men vi kommer aldrig vidare om vi lutar oss tillbaks Så kom hem till mej så gör vi nåt ihop Du säger, vi har nått den punkt i livet när man blir tvingad att förstå att allt, man tog för givet och allt, man tog för gott var nånting som man bara fick till låns Och jag önskar att det fanns nånting att säga som gav dej tillförsikt och mod Men hoppet föds i handling Det vet jag att du vet Så kom hem till mej så gör vi nåt ihop Som en skuta utan segel en skönhet utan spegel ja, som en hemlös irrar du omkring Som en gamling i det nya en fånge i det fria vågar du inte vänta dej nånting Men det finns en tid när säden måste mogna Det finns en tid när gräset måste gro Och när din säd har mognat färdigt och ditt gräs har blivit grönt så kom hem till mej så gör vi nåt ihop |
|
22.
Herkules
|
|
Det har bli'tt svårare att skratta och det går längre mellan varje gång Och vår värld har bli'tt så liten att själva kroppen känns för trång Och snart är uppfostran så fullständig att dom som gräver sin egen grav inte tänker på nåt annat än att dom ska ha mer betalt Kom och sätt dej här intill mej, lilla vän så ska jag berätta hur det är och hur det känns Och om du lovar mej att fråga hur jag har det ja, då lovar jag att fråga samma sak För Herkules var valet trots allt ganska lätt Det fanns två vägar att välja på en var fel och en var rätt Men vi står i var sin urskog utan varken vägar eller mål Och ändå krävs det av oss att vi ska veta vart vi går Kom och sätt dej... Domedagen närmar sej det säger dom allihopa Siare och profeter ser slutet komma mot oss Men om livet är ett helvete för många och ett paradis för få va' fan snackar dom då om domedan för då är det ju samma nu som då Kom och sätt dej... |
|
23.
Den stora, stora skillnaden
|
|
Jag kunde aldrig luta mej tillbaka Jag gick och bar en längtan utan namn Jag kunde aldrig stanna hos en kvinna Jag ville bara bort nån annanstans Men allting är förändrat och inget är sej likt Min rädsla är försvunnen och min oro är förbi Den stora, stora skillnaden är kärlek; att älska nån som älskar en tillbaks Den stora, stora skillnaden är kärlek Och ingenting är längre som det var Jag trodde jag satt fast i mina mönster och att jag aldrig skulle kunna hitta ut Jag trodde, jag var dömd att gå i cirklar Och cirklar tar ju aldrig nånsin slut Men allting är förändrat och inget är sej likt Min rädsla är försvunnen och min oro är förbi Den stora, stora skillnaden är kärlek... Jag bugar mej för liljorna och för lärkorna i skyn Jag känner bara tacksamhet Min värld har bli'tt som ny Den stora, stora skillnaden är kärlek... |
|
24.
Hemingwayland
|
|
Snön är röd på bergets topp Sakta stiger solen opp Floden flyter trög och blank Hjorten smyger ner mot strand Vinden vänder, hanen gal Plötsligt brinner skottet av Lyckan är kort i Hemingwayland Ut ur skuggan, sval och ren vacker som en hemlighet Hon är kvinnan, han är han Aldrig ska dom få varann Klockan klämtar, tågen går jorden tiger och regnet slår när drömmarna dör i Hemingwayland Solen brinner stark och klar Sand och död är allt han har Döden frustar svart och vild Äntligen står tiden still Mannen och döden går mot varann Blodet färgar arenans sand Det är döden som vinner i Hemingwayland Vinden mojnar, dagen dör Livet stannar utanför Sakta vaggar havets famn Båten är så långt från land Var blev alla vänner av Hajarna tar det sista man har Himlen är så klar i natt Luften är lätt och fylld av skratt Döden leker nån annanstans Livet skälver i min hand Jag vill leva tätt intill Håll mej kvinna, håll mej still så flyger vi bort från Hemingwayland |
|
25.
Vem kan man lita på?
|
|
När far och mor är döda och våra släktingar har ta'tt gift och alla våra vänner har valt sej själva och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sej med varann och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll, vinden blåser på då kommer Halta Lotta hem till mej med rösten fylld av gråt och snyftar, vem i hela världen kan man lita på Och när John och Yoko Lennon har gått på psykoanalys och Robert Zimmerman har flytt till landet med miljonerna och Marilyn Monroe tappa' taget och Greta Garbo har blivit ful och man försöker muta oss med resterna av visionerna och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp och när dom som skulle säga sanningen har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt då kommer Lille Gerhard hem till mej och häver sej på tå och viskar, vem i hela världen kan man lita på Krevaderna har tystnat och kriget har tagit slut Ensam sitter kaparen vid kanonerna Över gyttjefyllda gravar ligger luften tung av krut Han fingrar lite tankspritt på patronerna Och när han tittar sej i spegeln har den rämnat mitt itu Och mellan halvorna av hans ansikte kilar råttorna in och ut Då kommer Mor Maria krypande och hennes ögon är så blå när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på |
|
26.
Huddinge, Huddinge
|
|
Jag har redan va'tt uppe rätt länge Kokt kaffe och välling till tre Jag sitter i köket och väntar på om brevbärar'n ska ha några brev Jag tänker på vad som blev av mej; hur jag redan har glömt allt jag lärt Jag sitter och ser i broschyrer vad smöret och köttet är värt Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss; allt som vi drömde och talade om Kuponger, rabattkort och andra reklamtricks var det det som vi väntade av livet en gång Dom lockar med bingo och bullar och vinster på femhundra spänn Man försöker att inte ge efter för bondknep utan håller igen Om fem år går grabben i skolan och klarar sej själv hela dan Och jag kan kanske börja jobba nånstans igen om man får nåt fast man inte är van Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss Pamparna pratar var gång det är val Dom lovar oss daghem och arbetstillfällen Men när valet är vunnet, blir det ingenting av En gnista kan tända en skogsbrand En droppe kan spränga en damm Ett ord kan ge styrka och klarhet och visa en det som är sant Dom tror, dom kan hålla oss nere och lura oss med sina spel Men den dan, vi har samlat vår styrka ska vi visa dom att dom har fel Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss All'es för många har det som vi som sitter och hoppas att nånting ska hända Men var det verkli'n så här vi ville ha våra liv Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss; allt som vi drömde och talade om Kuponger, rabattkort och andra reklamtricks var det det som vi väntade av livet en gång |
|
27.
Som ett andetag
|
| no lyrics yet |
|
28.
Ska nya röster sjunga
|
|
En enda sak är säker och det är livets gång; att allting vänder åter att allting börjar om Och fastän våra röster ska mattas och förstummas ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga När vi har blivit gamla och vårt hår har blivit grått när livet börjar mörkna och dagarna har gått när våra kroppar kroknar och våra steg blir tunga ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga Sångerna om frihet om rättvisa och fred sångerna om folket som aldrig kan slås ner sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga Och du och jag ska sitta vid fönstret i vårt hus och ta varandras händer i vårens klara ljus Och utanför på gatan där vindarna är ljumma ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga Sångerna om frihet... Så segrar inte döden fast åren har sin gång Så stannar inte tiden Den börjar bara om För sångerna om livet som aldrig kan förstummas ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga Ja, sångerna om livet som aldrig kan förstummas ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga |
|
29.
Nu kan jag gå ut och möta världen
|
|
Nu kan jag gå ut och möta världen Nu kan jag gå ut och slå mej fram Nu kan jag gå stormarna i möte Nu, när jag har legat i din famn Och jag vet att du vet vem jag är Nu kan jag gå ut och möta livet Nu kan jag va med i det som sker Nu, när du har öppnat dina ögon Nu, när du har lärt mej hur man ser Och jag vet att du vet vem jag är Träden är så gröna Bergen är så höga Himlen över jorden är så blå Stjärnorna i natten vindarna och vattnen allting är så nära där vi står Änglarna har somnat i sin himmel Drottningen har somnat i sin säng Fönsterna står öppnade mot vinden Vandraren har äntli'n hittat hem Och jag vet att du vet vem jag är |
|
30.
Sakta lägger båten ut från land
|
|
Tiden är ute, festen är slut och de'e dags att dra Ta bara med dej dom grejer som du tror att du måste ha Värdfolket har tröttnat och fått nog Dom siktar redan på dej med pistol Timmarna gled undan och försvann Sakta lägger båten ut från land Borgens torn och tinnar har vittrat ner till grus Hejaklackens vrål har bli'tt ett stilla sus Vaktparaden irrar utan mål Det är ingen som har sagt vart dom ska gå Blommorna har vissnat i din hand Sakta lägger båten ut från land Kasinot är för dom som tror att dom har en chans Har man genomskådat bluffen får man gå nån annanstans Kvinnan som du trodde var din vän har gått sin väg och kommer aldrig mer igen Breven som du skrev, kom aldrig fram Sakta lägger båten ut från land Spräng dom band och bojor som vill binda dej Dom döda vågar inte längre hindra dej Stjärnorna på himlen står oss bi Vågorna ska samma väg som vi Vi styr iväg emot en annan strand Sakta lägger båten ut från land |