Lisa Ekdahl (71,15 %)
Med kroppen mot jorden (77,96 %)
In collection
Released: 1996
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
2
Year (1996):
7
Decade (1990's):
70
Overall:
395
|
1.
Inte kan ödet vara så hårt
 04:07
|
|
2.
Himlen och jag
04:02
|
|
3.
Små onda djävlar
03:33
|
|
4.
Jag tror han är en ängel
01:43
|
|
5.
En sten i mitt hjärta
 03:36
|
|
6.
Skäl att vara motvalls
01:53
|
|
7.
Ur askan i elden
03:41
|
|
8.
Jag har sett en fjäril
02:39
|
|
9.
Hösten
 04:43
|
|
10.
Med kroppen mot jorden
03:08
|
|
11.
Att älska är större
 03:13
|
|
Album length:
36:18
|
Lyrics |
|
1.
Inte kan ödet vara så hårt
|
|
Åh, inte kan ödet vara så hårt Mot oss två att det skiljer oss åt Nä nä nej, det måste ödet förstå Att vi två måste få varandra ändå Trots att tusen tecken talar sitt tydliga språk Tusen tecken tydligt vill skilja oss åt Inte kan ödet vara så hårt Du plockade stenar på en strand Den vackraste stenen la du i min hand Du sa, vad jag ger dig ska du behålla Jag sa ja, och vad jag lovar ska jag hålla Allt för enkelt inget tycktes svårt Då ska väl ödet inte vara så hårt Åh, inte kan ödet vara så hårt Mot oss två att det skiljer oss Nä nä nej, det måste ödet förstå Att vi två måste få varandra ändå Trots att tusen tecken talar sitt tydliga språk Tusen tecken tydligt vill skilja oss åt Inte kan ödet vara så hårt Ditt hår lyste i solen Då du hjälpte mig av med kjolen Du knäppte långsamt upp min blus Vi kunde vara nakna för den tiden var så ljus Ja, allt blev enkelt inget tycktes svårt Då ska väl ödet inte vara så hårt Åh, inte kan ödet vara så hårt Mot oss två att det skiljer oss Nä nä nej, det måste ödet förstå Att vi två måste få varandra ändå Trots att tusen tecken talar sitt tydliga språk Tusen tecken tydligt vill skilja oss åt Inte kan ödet vara så hårt |
|
2.
Himlen och jag
|
|
Himlen och jag grät i kapp en regnig dag i april Himlen och jag grät i kapp för ingenting blir som man vill Himlens vatten väcker den torra jorden Ögats vatten väcker de glömda orden Ord jag glömt för länge sen och jag vill inte minnas allt igen Ord jag glömt för länge sen ögats vatten väcker sanningen Men jag vill inte ha, vill inte ha svar Nej jag vill leva kvar, jag vill leva kvar I min dunkla glömska Himlen är klar med sitt gråtande efter några dar Men jag sitter kvar och undrar hur allting en gång var Hur allt var är inte lätt att minnas För där finns nånting som inte borde finnas Där finns, ord jag glömt för länge sen och jag vill inte minnas allt igen Ord jag glömt för länge sen ögats vatten väcker sanningen Men jag vill inte ha, vill inte ha svar Nej jag vill leva kvar, jag vill leva kvar I min dunkla glömska Glömska, ligger som en väv kring allt som var Glömska, är räddningen för den som ingen annan räddning har Himlen och jag, la la la la la la la, himlen och jag Himlen och jag, himlen och jag Himlen och jag |
|
3.
Små onda djävlar
|
|
Små onda djävlar dansar i mitt hus Små onda djävlar får mig att välja glömskans rus Små onda djävlar gör min värld dimmig och sned Små onda djävlar dansar och jag, jag dansar med Så hjälp, hjälp mig den som kan Och säg mig när de djävlarna vann En jävel på sin sida Små onda djävlar vad gör dom här Öppna dörren utan att se vilka de är Små onda djävlar säg mig hur kom dom hit Jag kan inte minnas att jag bjudit in dom på visit Så hjälp, hjälp mig den som kan Och säg mig när de djävlarna vann En jävel på sin sida Små onda djävlar Små onda djävlar Små onda djävlar Säg mig vad har jag gjort för ont Små onda djävlar dansar i en ring Där står jag i mitten men jag säger ingenting Små onda djävlar kommer nära de tränger sig på Jag har inte mod att be en enda en av dom att gå Så hjälp, hjälp mig den som kan Och säg mig när de djävlarna vann En jävel på sin sida Små onda djävlar Små onda djävlar Små onda djävlar Säg mig vad har jag gjort för ont |
|
4.
Jag tror han är en ängel
|
|
Jag tror han är en ängel För det lyser som guld i hans hår Jag tror han är en ängel För ingen skugga faller där han går Och hans hjärtas djup, är som det djupaste vatten Och hans tanke når högt, högre än det högsta berg Och han sa att hans blod, kom att rusa i kroppen Det rusade hett när han såg mina läppars färg Jag tror han är en ängel Hela himlen här ovanför är hans Jag tror han är en ängel För han skrattar som om inga faror fanns Och hans hjärtas djup, är som det djupaste vatten Och hans tanke når högt, högre än det högsta berg Och han sa att hans blod, kom att rusa i kroppen Det rusade hett när han såg mina läppars färg Ja hans hjärtas djup, är som det djupaste vatten Och hans tanke når högt, högre än det högsta berg Och han sa att hans blod, kom att rusa i kroppen Det rusade hett när han såg mina läppars Såg mina läppars Såg mina läppars färg |
|
5.
En sten i mitt hjärta
|
|
Det sitter en sten i mitt hjärta, den sitter hårt Jag har förökt få den att falla men det är svårt Vet du vem det var Vet du vem som la den stenen där Vet du vem det var Vet du vems skulden är Det var du och det var jag Det var vi båda två Det var du och det var jag För vi visste inte då Att en sten i ett hjärta kan ingenting rå på Om om vi gjorde det med vilja Så var det utan att förstå Och du vet att du svek Du svek då jag var svag Men att jag svek mig själv Det gör ondast än idag Och att du vände dig bort från mig Det var mer än jag kunde ta Men att jag vände mig bort från mig själv Det gör ondast än i dag Och jag önskar intensivt, att jag kunde förlåta Att jag kunde skratta åt oss, eller åtminstone gråta Men jag kan inte skratta, jag kan inte gråta Med en sten i mitt hjärta Och jag kan aldrig förlåta Det som bringar mig smärta Det var du men även jag Det var vi båda två Det var du men även jag För vi visste inte då Att en sten i ett hjärta kan ingenting rå på Om om vi gjorde det med vilja Så var det utan att förstå Det var du, det var du, det var du, det var jag Det var vi båda två Det var du men även jag Det var vi båda två Det var du men även jag Ja det var vi båda två Det var du men även jag Nej det var vi båda två Det var du men även jag Ja det var vi båda två Det var vi båda två |
|
6.
Skäl att vara motvalls
|
|
Du, du och dina drängar Ni rev och ni slet, ni rev och slet i mina strängar Som om jag skulle tolerera Att du skulle dirigera Men det blev inget av med det för du begriper inget alls Låt mig säga som det är Du ger mig skäl att vara motvalls Min gud, gud ska veta att det frestar Att be dig kliva ner, kliv ner från dina höga hästar Gud gav mig mod att insistera På att själv få dirigera För det är inte svårt att se att du begriper inget alls Låt mig säga som det är Du ger mig skäl att vara motvalls För du, rev i mitt innersta med smutsiga händer Ja du, har ingen rätt att räkna dig till mina fränder Du, du och dina drängar Ni rev och ni slet, ni rev och slet i mina strängar Som om jag skulle tolerera Att du skulle dirigera Men det blev inget av med det för du begriper inget alls Låt mig säga som det är Gud gav mig mod att insistera På att själv få dirigera För det är inte svårt att se att du begriper inget alls Låt mig säga som det är Du ger mig skäl att vara motvalls Du ger mig skäl att vara motvalls |
|
7.
Ur askan i elden
|
|
Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor en vulkan Och den kan bränna hål i bröstet på den som inte är van Håll undan då jag ber dig, för jag är svart som sot Jag jagar efter lindring, jag söker efter bot Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Jag har bränt allting bakom och jag kan aldrig mer gå dit Kanske var det fel, inte var det lätt Men jag var tvungen att gå och jag fann inget annat sätt Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Nu står jag här i lågorna så kom inte hit Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor en vulkan Så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan Möt mig om du orkar jag döljer ingenting Men vill du inte se min sanning, vänd då om och spring Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Jag har bränt allting bakom och jag kan aldrig mer gå dit Kanske var det fel, inte var det lätt Men jag var tvungen att gå och jag fann inget annat sätt Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Nu står jag här i lågorna så kom inte hit Om du visste var jag varit då skulle du förstå Att det är sant som jag sagt dig jag var tvungen att gå Jag visste inte varför inte vart och inte hur Jag följde blott min instinkt och jag flydde som ett djur Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor en vulkan Så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan Möt mig om du orkar jag döljer ingenting Men vill du inte se min sanning, vänd då om och spring Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Jag har bränt allting bakom och jag kan aldrig mer gå dit Kanske var det fel, inte var det lätt Men jag var tvungen att gå och jag fann inget annat sätt Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit Nu står jag här i lågorna så kom inte hit |
|
8.
Jag har sett en fjäril
|
|
Jag har sett en fjäril, den fjärilen var blå Jag har sett en fjäril så vacker att se på, åh Jag ville hålla denna skönhet i min hand Men skönheten är ingenting man fångar Den bara något man ser nån gång ibland Jag har ofta tänkt på dig På vad du sett och vad du sagt På hur du väckte mina drömmar Som jag kvävde med mitt självförakt Å du är lika vacker som den fjärilen jag såg Lika evig och föränderlig är du som det skiftande blå havets våg Jag har sett en fjäril, en fjäril flög förbi Jag har sett en fjäril, fri från melankoli Jag ville hålla denna frihet i min hand Men friheten är ingenting man fångar Men öppnar jag min hand kan den vila där ibland Nån gång ibland Om öppnar jag min hand kan den vila där ibland Nån gång ibland |
|
9.
Hösten
|
|
Jag såg höstens sista löv falla från sin gren Där växer nya löv i vår men den trösten är klen Jag såg höstens sista löv sakta singla ner Jag sörjer än min vän men gråter inte mer Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut Jag insåg en minut att allting har ett slut Jag såg en sekund vart hän vi alla ska Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut Jag insåg en minut att allting har ett slut Jag såg en sekund vart hän vi alla ska Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland Vart tog den vägen, den där klangen i min röst Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann |
|
10.
Med kroppen mot jorden
|
|
Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå Utom att kroppen är tung mot vår mark Att himlen är blå och jag är lycklig och stark Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå Jag trodde sanningen kanske fanns i en bok Jag hade fel så jag sökte runt hela jordens klot Jag irra kring efter färdiga svar Jag gjorde allt men det här är det enda svar jag har, att Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå Utom att kroppen är tung mot vår mark Att himlen är blå och jag är lycklig och stark Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå Jag trodde lyckan nås genom vånda och slit Jag offra svett och tårar för att finna vägen hit Jag irra kring efter färdiga svar Jag gjorde allt men det här är det enda svar jag har, att Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå Utom att kroppen är tung mot vår mark Att himlen är blå och jag är lycklig och stark Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå Nej där finns inget jag måste förstå Där finns inget jag måste förstå |
|
11.
Att älska är större
|
|
Jag behöver din famn att gömma mig i Jag behöver din famn mot min melankoli Jag behöver dina drömmar då mina inte räcker till Och jag behöver all din vilja de dagar jag ingenting vill Jag behöver din tröst en natt som den här Och nog är det tröst, att du håller mig kär Men ändå finns det något som ännu större är Och det är denna vetskap att du är den jag håller kär Att bli älskad är stort, bara att älska är större Att bli älskad är stort, bara att älska är större Att bli älskad är stort, bara att älska kan vara större För jag behöver din famn att gömma mig i Jag behöver din famn mot min melankoli Jag behöver dina drömmar då mina inte räcker till Och jag behöver all din vilja de dagar jag ingenting vill |