Lars Winnerbäck (74,61 %)
Vatten under broarna (85,47 %)
In collection
Released: 2004-09-29
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
1
Year (2004):
3
Decade (2000's):
17
Overall:
165
|
1.
Se dig om
 03:15
|
|
2.
Det är visst nån som är tillbaka
 03:31
|
|
3.
Elegi
04:36
|
|
4.
Jag är hos dig igen
03:54
|
|
5.
Dom tomma stegen
04:56
|
|
6.
Hjärter dams sista sång
 03:54
|
|
7.
Stackars
03:21
|
|
8.
Hon kommer från främmande vidder
04:13
|
|
9.
Dom sista drömmarna del II
03:51
|
|
10.
Mareld
06:50
|
|
Album length:
42:21
|
Lyrics |
|
1.
Se dig om
|
|
se dig om det är här du bor där hänger jackan där står dina skor vilka öden förde skorna hit nu är en liten stor nu är himlen vit se dig om här är din beskärda del stor eller liten trasig eller hel blev du stärkt av allt eller sårad och öm vad blir rätt och vad blir fel och när släpper man en dröm se dig om är du hungrig eller nöjd är vägen snårig eller öppen och röjd du kan sitta upp nu eller kasta dig av på väg mot himlens höjd eller på väg ner i din grav se dig om är det nånting du vill ha är det nåt du har sagt eller nåt du aldrig sa ska du rättas in i leden eller söka strid vad ska du ge vad ska du ta hur bidar du din tid se dig om det är här du står det är en dag imorgon och det var en dag igår det mörkar ute snart är natten här vad du än förutspår vem du än är |
|
2.
Det är visst nån som är tillbaka
|
|
Det hörs ett namn över vitklädda landskap och det hörs en röst som är saknad det bultar till i ett flämtande hjärta och det piper till i telefon det är visst nån som är tillbaka Han samlar på sig ett gytter av skärvor han gick och rulla ett snöklot nu står han upprätt med ytan vid halsen och har nåt att sträva (e)mot det är visst nån som är tillbaka Och det är svårt att säga mer än så inte varmt men nästan vår ingen lösning men ett spår inga planer men ett steg inte där än men på väg det är visst nån som är tillbaka Det är så mycket inviter om våren det bara välja och vraka ryktet säljer att han sällan bryr sig men nu har han gjort sig lite fin det är visst nån som är tillbaka Fyra höghus mot en blekgrå himmel fyra nätter och vaka han öppnar fönstret mot trafiken och larmet nu får det fan vara bra det är visst nån som är tillbaka Och det är svårt att säga mer än så inte varmt men nästan vår ingen lösning men ett spår inte ja men inte nej inte bra men helt okej det är visst nån som är tillbaka Tusen dagar har redan passerat vi har ett revir att bevaka tusen avtryck i den grå trottoaren och tusen omvägar hem det är visst nån som är tillbaka Inte varmt men nästan vår ingen lösninge men ett spår inga planer men ett steg itne där än men på väg det är visst nån som är tillbaka |
|
3.
Elegi
|
|
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst. Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst. Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting, medan natten fäller blåkalla skuggor här omkring. Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig. Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen. Du ska stå naken framför sanningen, och jordens alla kval, han ska pröva din styrka, han ska testa din moral. Vi står tysta framför skälet där sommaren tar slut, som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut. Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division, vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron. Vi skulle klara vad som helst... Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt, och du berätta att du sakna mig i natt, det gör jag med. Det är så tyst nere från gatan som det aldrig annars är, det är som att natten här har sett allting och stilla sjunger med. En elegi för alla sorger den här hösten handlar om, för en mor som sjukna in, och för ett barn som aldrig kom. För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in, för en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din. För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement, två ögonpar i tomhet från september till advent. För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt, och för en kvinna som sa: "Allt är förstört, allt är bränt." En elegi för alla vägar som inte vandrat än. För en tid som bara går, och aldrig kommer igen. Vi skulle klara vad som helst... |
|
4.
Jag är hos dig igen
|
|
Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen Jag försvann ett tag på vägen, men jag sakna' dina sinnen Det har varit tungt och grått, jag är frusen än När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar Jag far hellre framåt mot min vilja, än jag vänder Och du är sval, sen blir du het, du har känslorna kvar Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer Du har dina moln, och jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va Jag har mina ord, som du sa Och som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar Men som du redan har berört, det här är glimmande dar Välsignad december står för dörrn, och livet längtar Och som du kanske redan sett, första snön kom inatt Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten Har du hittat rätt? Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant, med ena foten över kanten Vi vinner ingenting och vi får inte vänja oss, för då är allting förstört Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört |
|
5.
Dom tomma stegen
|
|
Det drar en skugga utmed murarna ikväll den är sval och förtegen du har sett den i ögonvrån förr när du vandrat dom tomma stegen Du har sett den passera och göra natten så märklig du vet att verkligheten är inte alltid så verklig Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt det var inte mycket att göra hans vän sa Jesus tar hand om dig nu men han kunde varken se eller höra Månen blänkte i fjärden nordens renaste vatten man la en filt över kroppen sen gick vi sakta hemåt i natten Har du vandrat dom tomma stegen utmed orons kanaler har du kastat några stenar i djupet och sett dom segla ner i spiraler Det är låst vid grinden till den öde stranden det står en vakt vid porten han har fått blod på tanden Jag känner en som sett mer än dom flesta en som aldrig sett vad han har här han säger att han vart i helvetet och vänt jag tror att en del av honom blev kvar där Nu står han utanför världen genomskådad och bitter han går dom tomma stegen under fåglarnas glada kvitter Dom fann en kropp nere vid vattnet idag måste legat där hela natten kulhål tvärs genom bröstet och lungorna fyllda med vattnet Fick nån tyst på dånet var det värt besväret du känner skulden och skamen fast du aldrig höll geväret Jag tror på duvan som vet vart den ska jag tror på godhet och bättring jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar och en nattfjäril är min bestättning Inga vakter vid porten inga hänglås vid grinden bara rösten som kallar i den evigt viskande vinden |
|
6.
Hjärter dams sista sång
|
|
Där elljusspåren ledde hem till middagstid. Där allting var modernt runt sjuttisju. Där låghusen vilade och skogarna tog vid, där bodde jag, där bodde du. Där bodde jag & du. inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt. men det skävlde när du rörde vid mig. du var sjutton jag var sexton & jag skolkade från allt. jag ville bara va med dig. jag ville bara va med dig. nu får jag höra att du lever då & då ifrån en vän. och det verkar som att allting är okej. och jag undrar om du nån gång vill tillbaks dit igen. du kanske undrar över mig. du kanske undrar över mig. Ja där låghusen slutade & skogarna tog vid där allt var tyst och stilla som på kort. där nätterna viskade om ett sporrande liv och när ingenting var gjort. då när ingenting var gjort. ja det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så tänker jag på dig. allt är så förgängligt allting kan brisera snart. men du är oförstörd för mig. du är oförstörd för mig. men tiden har sin rätt att förändras där den går. och den är hos dig nu, och hos dig och din vän jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår, aldrig älska dig igen. aldrig älska dig igen. Men vid vägen längs bäcken som sakta leder hem. där är himlen lite närmre för mig. där har tiden gjort en hållplats för oss & allt som hänt.' dit kan jag gå & sakna dig. dit kan jag gå & sakna dig. men nya dagar väntar med nya tidsfördriv. och allting liksom kräver mera nu, så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. älskade älskade du. älskade älskade du. |
|
7.
Stackars
|
|
Stackars mannen med medaljer som bara putsar sina minnen Han sitter tyst bland gammalt skrot Kan inte se för allt sot Att ingen sitter mittemot Stackars hon som flyter med Som aldrig lärde sig ta sats Hon som ägna all sin tid Åt nåt hon inte ville bli För det var bara där det fanns en plats Stackars den som inte bryr Stackars dom som aldrig tyr sig Till andra än sig själv Och stackars fåglarna i bur Och stackars dom som stänger in sig Hundra dagar utan heder Stackars dom som lever så Stackars dom som tittar på Hur märkligt kan man må Stackars han som aldrig kämpar Han som säger "Stackars mob" Han som hamna först i kön Och blev så nöjd med sin lön Att han glömde sitt jobb Stackars den som inte bryr sig Stackars hon som aldrig fryser Och alltid får vad hon vill ha Stackars hon som har det bra Stackars hon som ville upp Men inte började från början I Skara står en man Som låter henne trampa på Skrapa ansiktet i gruset Stackars han som aldrig gråter Fast han släpar på ett höghus Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett Och vart ska det där huset Stackars hämmade lakej Och stackars mig och stackars dig En konstig värld vi lever i Inget blir som man tror |
|
8.
Hon kommer från främmande vidder
|
|
Hon kommer från ställen där tiden har slutat passera där morgonen sjunker i havet och skymningen gryr hon får dig att lova vad du lovat att aldrig riskera hon är överallt där du stannar och dit du flyr Hon kommer från främmande vidder där havet är land och land hav där vindarna brusar och forsarna susar och skatorna ger sig av hon är eldfast och stark hon är sårbar och öm hon kommer från främmande vidder hon stannar hos dig som en dröm Hon vänder sig om när du vunnit och solar i glansen och hon äger styrkan du alltid trodde var din när tystnaden dånar som oljud och stramar kring halsen när rimfrosten glittrar då står hon vid dörren och vill in Hon kommer från främmande vidder där stormen är lä och lä storm där svart är vitt och där mitt är ditt där det tydliga mist sin form hon gör silver av damm hon gör honung av salt hon kommer från främmande vidder där ingenting blir allt Hon kommer från ställen där de starkaste spjärn bara slinter hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp hon är orörd av lagar och regler av sommar och vinter hon ler emot dig just innan solen går upp Hon kommer från främmande vidder där de fattiga ruvar på guld där svaret är frågan där gnistan är lågan och dygd är detsamma som skuld du vill ta henne med hon ska se vad du kan men hon kommer från främmande vidder dit du reser men aldrig når fram |
|
9.
Dom sista drömmarna del II
|
|
Susanne du brände alla skepp tills ingen orkade vara din vän. Du blåste ut varenda ljus och tänkte nu och aldrig sen. Du ville bort, du ville ut, aldrig sen aldrig förut. Du skulle bränna allt ditt krut men Susanne snart är det slut då får du börja om igen Och Magnus du visste vart du skulle men du visste inte hur. Du ville inte bli som farsan med diplom och professur. Nu sitter män som din far och doserar din mentala kur. Du tappade din tråd, jag har inga goda råd. Jag ber till gudarna om nåd det kan va jag som står på tur. Vita mössor flög i luften nittiofem när våren kom, och Jonas stod på skolgården och sa jag blir aldrig som dom. Dom kan söka sin svar i dom böcker som dom har, i dom pengar som dom spar, men sen när fruarna drar då får dom ändå börja om. Karin vill ägna sig åt omsyn i nåt volontärförband. Men hon sjönk själv ner i djupet och såg andra ro iland. Karin inget gick itu, livet pågår här och nu, så ta dig samman kära du, världen väntar på din hand. Anders går och drömmer, går i väntans tider än. Han går och väntar på att lyckan väller in med kärleken. Anders bli vad du vill bli, det här är självbedrägeri, ingen annan gör dig fri, inte nu och inte sen. Och Linnea, vi som sa sida vid sida ska vi gå. Om du ville mig nånting så satt jag tyst och hörde på, men det var du som sa till mig att jag ändå aldrig skulle förstå. Säg aldrig så igen, det gör ont i mig än, jag ville verkligen va din vän, det var du som lät mig gå. |
|
10.
Mareld
|
|
Det är sensommarsverige, jag är på väg härifrån jag kan inte förklara, jag stänger av telefon ner faller löven, och bladen blir mull jag kanske åker till Island, jag kanske super mig full jag är för fattig för London, jag är för tyst för L.A. det finns en anda i Dublin, men den är skadlig för mig Jag glider ifrån allt, var var jag en gång jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om jag har lånat av banken, jag har säkerhetsdörr jag skulle aldrig få säga, att det var enklare förr jag ser mig i spegeln, det är en dålig dag Är det honom jag känner? Är det han som är jag? Det blåder osunda vindar, det gör mig dämpad och sval ja det krävs så mycket mygel, för att verka normal dethär är tusen butiker, med vässade klor det kommer trötta idéer, från strama kontor men det är sällsamt vacker, här kommer hösten igen det är kallt som i stenhus, det doftar av regn Jag läser en tidning, jag ser vad det står men det är inget jag bryr mig om, ingenting jag förstår dom som skriver dom ljuger, allt är tvärt om dom skulle mörda för pengar, skandalen är dom jag såg ett dreglande lejon, stå på toppen och sa jag ger bara folket, vad folket vill ha Rör mina händer, du måste förstå jag orkar inte förklara, försök att se det ändå det gnager ett sinne, det är som overklighet i varje blinkande fönster, en korupt profet och jag har vart i templet, där månglarna står dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går Kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel jag hade massor idéer, jag hade vägen klar jag hade tusentals frågor, och tusentals svar tyst ligger vägen, i rödbrun rost det är som mareld i havet, som allhelgonafrost |