Lars Winnerbäck (74,61 %)
Rusningstrafik (54,96 %)
In collection
Released: 1997-08-25
Type: Studio
Type: Studio
Ranking:
Artist:
10
Year (1997):
40
Decade (1990's):
337
Overall:
2046
|
1.
En av alla dom
 04:27
|
|
2.
Ingen har lust
 02:58
|
|
3.
Nån annan
 03:13
|
|
4.
Rusningstrafik
04:40
|
|
5.
Höst på min planet
03:14
|
|
6.
Balladen om konsekvenser
 04:35
|
|
7.
Vår för Hjärter Dam
03:59
|
|
8.
Psalm i januari
04:19
|
|
9.
En svår och jobbig grej
05:13
|
|
10.
Låg
 03:36
|
|
11.
Nu är alla små stjärnor
02:34
|
|
12.
Vänner
03:49
|
|
Album length:
46:37
|
Lyrics |
|
1.
En av alla dom
|
|
jag är en av alla dom som flyttat hit till stora stan för karriären jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären om jag kan jag är en av alla dom som har ett liv utan nätter utan dagar jag är en av alla dom som kan gå vilse när som helst om jag behagar se tiden an och jag går gärna vilse just inatt jag är en av alla dom som skriver låtar läser dikt och sjunger sånger jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger hundra gånger om jag är en av alla dom som drabbas då och då av nåt jag vill förklara jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom jag vill vara lite mer för dig inatt men ibland så är jag fast kan du känna likadant att allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant och ibland är allting kaos och jag blir mörkrädd mitt på dan ibland behöver jag en paus och är du hyfsat likadan kan vi gå vilse genom stan jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden jag är en av alla dom som kan ge upp när jag är söndagkvällsförvriden vad gör man då jag är en av alla dom som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar är du en av alla dom som vill försvinna när det känns som mörkret klagar så är vi två och jag försvinner gärna just inatt är det mörkret är det stressen är det vintern är det Stockholm eller livet jag är en av alla dom som tagit lycka i sinom tid för givet sen jag var barn jag är en av alla dom som varit barn men sen glömt bort den färdigheten jag är en av alla dom som skyller sina sorger på den här planeten och den här stan och jag vill vara lite mer för Dig inatt men ibland så är jag fast kan du känna likadant att allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant och är jag ensam på en söndag blir jag dum och mörkrädd mitt på dan måste bort från tysta rum och är du hyfsat likadan kan vi gå vilse genom stan |
|
2.
Ingen har lust
|
|
Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll. Vi borde göra nånting bra, men det är ingen som har lust. Vi borde köpa några penslar, ett staffli och akvarell, och måla konst varenda dag, men det är ingen som har lust. För det är KAS, och soss och Datortek, och obesvarad kärlek, och en vilsenhet som suger ur vår must; så det är ingen som har lust. Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt. Man blir ju knäpp. Vi borde dra. Men det är ingen som har lust. Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt. Nu är vi barnen av idag, och dessa barn har ingen lust. För det är ångest, tvång och höstsäsong, och ekonomisk undergång. Varje hinder är så tåligt och robust; så det är ingen som har lust. Efter hundrafemtio spänn har bussen gått, och man får gå. Vi kanske hörs imorrn igen, när vi har vaknat framåt två. God natt, hej då! Ja, herre Gud. Hej och hå. Vi borde köpa lite strumpor, sikta in oss på en bank och sen planera nån slags kupp, men det är ingen som har lust. Man kan också acceptera lite slött att man är pank, och sen helt sonika ge upp. Men det är ingen som har lust. Det är pina, pest och skit härnäst. Djävulen har firmafest. En hela ångest utspädd i vår must; så det är ingen som har lust. Vi borde inte ligga kvar och sova bort varenda dag. Vi borde vakna redan sju. Men det är ingen som har lust. Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra. Och säga Ja till EMU. Men tack och lov har ingen lust. Det ljusnar över stan igen. Över krogen, över ångesten. Låtom oss fröjdas i ungdomens vår Nej, det är ingen som har lust. Det är ingen som har lust. |
|
3.
Nån annan
|
|
Solen gick ner som på beställning; det hade inte varit samma sak om den sken, där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben. Tänk om caféet inte stängt så tidigt den kvällen Tänk om klockan tagit samma vägar som vi, när vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi. Och allt som vi sa då; tänk att man kunde säga så Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul, och allt var så konstigt men jävligt kul Det kunde ha varit nån annan, men det var jag. Vad är det som gör att man säger saker, att man säger saker man inte förstår? Där vi gick på berg, som högar av löv med långa jackor och längre hår. Vad är det som gör att man glömmer saker, att man glömmer att man trivs med livet ibland? Där vi flydde från sanning, tid och besvär för att ta måsten i andra hand. Och allt som vi sa då; tänk att man kunde säga så Vi snacka' skit om alla vi kunde klandra, för att komma på att vi bara hade varandra. Det kunde varit några andra. Men det var vi. Och vi glömmer höst och vi glömmer vår. Vi glömmer allt och tror att tiden är svår. Men man kommer på, sen efteråt, att vi hade rätt kul emellanåt. Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen? Vad gjorde mig så förfärligt glad? Där vi gick med förhoppningar, som drömmar, om stearinljus och varm choklad. Tänk om caféet inte stängt så tidigt den kvällen. Tänk om klockan tagit samma vägar som vi. Tänk om vi inte gått i några vattenpölar som smala ben och kängor trampat i. Allt som vi sa då; tänk att man kunde säga så. Och nu har jag gått den vägen igen, men det var inte samma sak; saknar någon vän. Jag önskar att det vore nån annan... Jag anar vem. Jag vet bara en. |
|
4.
Rusningstrafik
|
|
Duvorna går runt och pickar smulor i betongen där jag står; väntande i tunnelbanedån. Ja, dom, som skulle vara fredssymboler, skiter på perrongen. Och jag förstår. Jag skulle själv gjort samma sak, om jag kunde flyga härifrån. Jag antar att Du går till någon ödslig krog inatt; denna mörka natt. Det är ett sätt att stänga av. Det hänger nån slags boxershortsmodell i alla fönster där jag går, och undrar om jag vill se ut som han. Ja, det, som skulle va' kalsonger, blir en pil i våra mönster; hur vi mår beror på vad det står; att: Sån är kvinna, sån är man. Jag antar att Du gömmer Dig under täcket nu inatt; denna kalla natt. Det är ett sätt att stänga av. Och där kan tankarna få tänka som dom vill. Där finns inga flimmerljus som hjälper till. I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken. Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken. Allting går så fort. Sen nån har sagt att tid är pengar går vi på. Fast tiden är väl gratis, vad jag vet. Sömntabletter tycks va effektivare än sängar. Sen när då? Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet. Jag antar att Du proppar hjärnan full med Panodil och Cipramil. Det är ett sätt att hänga med. Och prylarna far runt och slickar sår som aldrig läker. Rulla på. Orsaken vill ingen ens förstå. För nån har sagt att har man gott om pengar är man säker. För vadå? Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar Dig ändå. Jag antar att Du längtar ut till skogen då och då. Det verkar så. Där man kan slippa hänga med. Och där kan fötterna få ströva som dom vill. Där hjälper inga tåg och rulltrappor till. I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken. Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken. Ja, människor går runt och pickar smulor i betongen på ackord. Och rusandes i tunnelbanedån. Vi, som skulle vara människor, blir stoft i konkarongen. Själavård skjuts upp till efter döden, när vi flugit härifrån. Jag antar att Du vänjer Dig. Jag antar att Du vet; ensamhet: Det är det enda vi har kvar. |
|
5.
Höst på min planet
|
|
jag kanske borde åka utomlands du säger att jag borde se mig kring men jag har inte tid med någon annanstans har inte lust med massa någonting jag vill se frost ur varje sommardagg jag vill se skymning mitt i rusningen jag vill se vimlet byta ytterplagg jag vill se löven byta färg igen du säger att jag har en liten värld men den är större än begärd jag vilar under himmelen i höst på min planet jag sjunger för mig själv fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet nu sköljer luften över sommardamm nu landar folk och allting återgår nu går passionen och blir allvarsam om någon sådan ännu återstår jag blev utan men jag klarar mig det finns en park vid Söder Mälarstrand dit kan man gå en stund och vila sig man kan få nog av all panik ibland det är nojor och normer neuros och neon och tomma tal i telefon jag vilar under... persiennerna dras ner det mörknar och jag ber låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer en nattlig promenad i en höstmörk stad jag kan inte önska mig nåt mer så jag åker inte utomlands förrän vintern fäller slutridå här är ett skådespel i höstlövsdans som jag vill se varenda meter på du säger att jag har en liten värld men den är snygg och full av flärd jag vilar under... |
|
6.
Balladen om konsekvenser
|
|
på en kvinnoanstalt är det fuktigt och kallt för en dam som avtjänar sitt straff för dom år som har gått en serie grova brott och konsekvenser av sin fysiska kraft uppseendeväckande beteenden en skurk bakom oskuldsfulla leenden en flicka så grann dömd för våld mot tjänsteman en samling av djur som tycks va' illegal samt ett misstänkt stort kapital hon gråter varje kväll instängd i en cell och hennes röda ögon börjar färgas grå hon var elva år blott när hon begick sina brott nu ska hon snart fylla femtiotvå vårdslösa beteenden straffar sig självt i alla avseenden en flicka så from nu bakom lås och bom och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet har klassats som medskyldighet flickan är skyldig det kan man aldrig ändra på lag är lag det kan man aldrig ändra på brott är brott det kan man aldrig ändra på men flickan har drömmar det kan man ändra på på en parkbänk i stan full som själva fan sitter en man och tar ett järn han är ensam för sin stank han är utbränd och pank och han fick pruta för en folköl i affär'n när han var liten så rymde han från barnhemmet och stack ut med nåt fyllo från a-laget han verkade så snäll fast han var full och kriminell och pojken får nu leva på vatten och bröd och Paradis-Oskar är död hans eget fel det kan man aldrig ändra på brott är brott det kan man aldrig ändra på paragrafer kan man aldrig ändra på men pojken har drömmar det kan man ändra på i en dyster sal på ett kvinnohospital ligger en kvinna på en bår hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt att börja skrika så fort det blir vår hallucinationer i forntiden hon tror hon har sett fåglar med ansikten och hennes enda vän får hon aldrig se igen för han trotsade förbuden och sin egen förkunskap och föll ner i ett helvetesgap flickan är galen det kan man aldrig ändra på psykoanalyser kan man aldrig ändra på behandlingssätt kan man aldrig ändra på men flickan hade drömmar och det kunde man visst ändra på |
|
7.
Vår för Hjärter Dam
|
|
någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker som ingen förut fått beträda hon vaknar i okända lakan och ser sina sorger hon inte trodde gick att förädla och allt hon glömt är som hon mår med sina fingrar i hans hår han talar ömt och hon förstår en glänta syns i hennes snår här lever lyckan lever livet det är vår för Hjärter Dam så rusa på rätt in i virvelstorm för vinden är för tam och galna vinterord blir vänner när hon försvinner i hans kram bara vinden är för tam inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ord och fördjupade tankar om livet inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd och ett ordförråd stod övergivet nu skiner morgonsolen in vackrare nu än någonsin när han kysser hennes bleka vinterskinn Hjärter Dam nu är han din här lever vintern lever frost men det är vår för Hjärter Dam så rusa på rätt in i virvelstorm för vinden är för tam och galna vinterord blir vänner när hon försvinner i hans kram bara vinden är för tam luften är klingande isblank omkring deras kroppar där dom går ser du nåt som liknar en tår så är det isen som droppar för nu är det vår för deras mörka sår ja någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker som minner om livet och förtrollar en vinter någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga dunkla väg i Hjärter Dams labyrinter dom har vadat genom slam genom sot och grus och damm så må dom lyckas ända fram Hjärter Dam bara lev och sjung sjung en psalm för Hjärter Kung här lever lyckan lever livet... |
|
8.
Psalm i januari
|
|
Fenomena du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår Fenomena du är tusental av nykterhet och svaren där jag går lika jungfrulik som morgonen om våren bortom stan lika liten som ett sommarregn för dom som inte hörde vad du sa här lever drömmen om det största som en bubblande vulkan jag går och säger till mig själv snart är det vår då faller regnet inte jag Fenomena du är vakan över mänskobyn och flykten därifrån Fenomena dina änglar sjunger kärlek under månen ner vid ån här växer tystnaden till vakuum i betong och korridor vi glömde björkarna och änglarna i snön och vissa tror att du försvann glömskan härjar fritt och spottar skräck på Fröken Svår och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sig an Fenomena du är lugnet som en söndag sprider ut på alla torg Fenomena du predikar lika brinnande om glädje som om sorg lika självklart spricker isen som den frusit till en gång och du spelar skådespelet gång på gång men har vi lärt oss nånting alls det är nätt och jämt att vi kan älska i betong och lika hårt som dina änglar sjunger vackert stramar glömskan om min hals Fenomena du står tidlös mellan björkarna och sträcker ut din hand Fenomena du är leva låta leva lite lugn i Leva land lika jungfrulik som morgonen om våren bortom stan lika väldig som ett åskmoln när du dånar över sovande kvarter här lever drömmen om det största som en bubblande vulkan snart spricker isen över ån du viskar tyst långt bortom rikedom finns mer |
|
9.
En svår och jobbig grej
|
|
du har så lätt att stampa sönder när du väl fått in en fot det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå det är snart en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två du har ett sätt att bara glömma när problemen tränger på ett sätt att gömma mig för stormen när du vill och när du kan ett sätt att glömma mig i regnet som om lilla jag försvann du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig jag räcker inte fram men du har så svårt att vara ensam så du går till lilla mig men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där det vankas höst och du får ofelbart nåt underligt i din blick det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick nu faller mörkret över stan och du går runt och sparkar löv som att vinka åt en blind som att skrika åt en döv jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för dig du spelar nåt slags spel och det kan så lätt bli mitt fel när du ser på lilla mig och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej du älskar bara rött och leker vacker romantik det är så lätt att haka på det är sån lockande mystik men en dag är allting preskriberat och en del av din lyrik jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik det går ett hjärtligt litet tag sen tillhör jag ett slag för sig ett slag till intet dömt ja snart är allt i tystnad bortglömt Stackars dumma lilla mig ja en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej och det värsta utav allt det här är sången från en tjej till mig |
|
10.
Låg
|
|
tv:n går på med ett jävla hallå nu flaxar gamarna omkring i våran eter den ena är loj och den andra är skoj som kan undvika väsentligheter är du trendig och hipp så har du gjort dig ett klipp sen kan du lira lite pop och hålla masken är du kvasi och blasé så kan du flina och le och sprida noja bland dom levande patrasken samma innehållslösa våg samma giriga mygel och båg så länge skiten har publik i sin popfabrik så är jag låg en lek med attribut jag stänger av och går ut åker till stan och slungas runt i korridorljus jag är vilsen och skraj och kommer in på nåt partaj lika mysigt som ett obemannat dårhus här är kylan total varje blick är så sval säg finns det värme här på denna glaciären jag får nåt kryptiskt svar från en tjej som söker karl och som fingrar så nervöst i necessären samma karga isande våg samma desperata känslobåg så länge dansen har en chans att bli en storfinans så är jag låg skit skit vad är det för en jävla elit som florerar drog drog ge mig nåt för jag är så låg så jag imploderar men jag biter och ler tar en ljummen öl och ser samma torra skådespel som på min tv fast jag försöker mig på att vara med och förstå så är jag nåt så jävla skitförbannat bredvid för jag är smuts och latrin uti trendhierarkin det kan jag ta men alla dessa kalla blickar är ju bara misär vem tjänar på det här säger jag och ser hur mammon står och nickar samma rädda-dig-själv-monolog samma älska på eget bevåg så länge mammon rycker fram med sitt partiprogram så är jag låg det är tävling och betyg och massa mygel i smyg och allt går runt på en dröm som är förljugen med konstgjorda svar står veckopressen kvar och lever gott på att vi ständigt tappar sugen och tvn går på med ett jävla hallå men i helvete att nån är där för din skull för varje gång du tappar tron tjänar stenbeck en miljon hurra du vet väl om att du är värdefull samma skitiga sviniga våg samma utstuderade båg så länge mygel är ett mått på vårat underskott så är jag låg profit profit det finns en jävla massa skit som cirkulerar låg låg det finns så mycket girigt båg så man kreverar men jag kryper hem igen och drar ner min persienn släcker ner och lägger svansen mellan bena jag är en looser i ett spel som blivit låg och spelat fel och vänder hem både frusen och allena och tvn går på med ett jävla hallå både i burken och i verkligheten och med konstgjorda svar står veckopressen kvar och sprider nojor över hela planeten samma karga isande våg samma giriga mygel och båg så länge skiten har publik i sin popfabrik så är jag låg så länge dansen har en chans att bli en storfinans så är jag låg så länge mygel är ett mått på vårat underskott så är jag låg så länge mammon rycker fram med sitt partiprogram så är jag låg |
|
11.
Nu är alla små stjärnor
|
|
nu är alla små stjärnor nu är alla på tv tjollahopp tjollahej halleluja hurra länge leve nu är alla små stjärnor heja hela Europa värdefullast av alla är vi allihopa nu är alla rika nu är alla små stjärnor alla får vara lucia det behövs inga tärnor nu är alla glada nu har alla en sexspalt nu är alla smala trallala nu är alla små stjärnor om än digitala nu har alla en firma nu har alla semester nu är alla en kolossalt framgångsrik enmansorkester nu är alla små stjärnor nu är alla modeller nu är alla en huvudperson i en jätte-bestseller nu är alla glada nu är jorden en tv där alla är fina nu har alla en dokumentärfilm om sig och dom sina nu har alla en Jesus och en Internet-sida nu är alla en jättesnygg sidan-tre-kille i Frida nu är alla i ropet nu är alla små stjärnor nu har alla så otroligt klyftiga Lingohjärnor nu är alla glada nu är alla små stjärnor nu är alla på tv tjollahopp tjollahej halleluja hurra länge leve nu är alla glada |
|
12.
Vänner
|
|
nu sitter han och sjunger igen skämt ur sin skrattande dvala du ber honom tystna igen och låta händerna tala och han ler och förvandlas som pojkarna gör när inget finns att teatra inför och han tror han är förälskad igen det är så mycket i skallen men när du säger god natt kära vän står du påklädd i hallen och du går och han krymper som pojkar blir små när dom är nakna med kläderna på för du såg mer än min fåfängsgitarr du slet av en dräkt av en narr och lät mina bjällror få falla som nu när teater känns något befängt i gryning när krogen har stängt faller bjällror från alla men mörkret faller bittert igen så han skrattar med ljuset du gråter i tystnad igen med alla häxor i huset och han ringer och säger det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer så han sjunger sina sånger igen och du ler åt hans iver och när du säger det ljusnar min vän så sitter han redan och skriver ljuset blir större när natten tar form och värmen blir mer värd i storm och du tog del av min fåfängs gitarr du skratta med enfaldens narr två clowner som vrålade i natten som nu när teater känns mer relevant när det enda är mörkt som är sant förstår jag dom flyende skratten |