Home (mobile)Home (full)

Evert Taube

Collection

In collection

Evert Taube - Collection
Released: 1999
Type: Compilation
1.
När jag var en ung caballero
03:12
2.
Vals ombord
02:54
3.
Fritiof Andersson
03:25
4.
Skärgårdsfrun (Håll babord! Håll babord!)
02:40
5.
Byssan lull
03:13
6.
Vals i Furusund
03:14
7.
Brevet från Lillan
02:26
8.
Eldarevalsen (eller Charlie Barr)
03:13
9.
Ingrid Dardels polska
03:07
10.
Fritiof i Arkadien
03:24
11.
Himlajord
03:29
12.
Den glade bagaren i San Remo
02:42
13.
Calle Schewens vals
03:04
14.
Rose-Marie (eller Kom i min famn; Dröm och minns; Sommarnatt)
02:19
15.
Min älskling
02:44
16.
Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag
02:40
17.
Flickan i Havanna
03:08
18.
Tatuerarevalsen (eller Fröken, får jag lov)
02:58
19.
Serenaden i Prästgatan (Blondin med de rosende kinder)
02:44
20.
Stockholmsmelodi
02:39
21.
Älskliga blommor små (Till Rosmari vid Nämdö fjärd)
03:25
22.
En vals på Mysingen
03:15
23.
Linnéa (eller En titt i sjökistan; Jag har skrivit till min flicka)
02:51
24.
Balladen om Gustaf Blom
03:33
25.
Havsörnsvalsen
03:21
 
Album length:
00:15:40

Lyrics
1.
När jag var en ung caballero
När jag var en ung caballero
jag levde i Rio Janeiro.
Jag levde för kärlek, för solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

En dag på Piezetta Patrulla
jag mötte en stilig fanciulla,
som levde för kärlek, för solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!!

Jag gjorde en djup reverencia.
Hon sade: "Mitt namn är Valencia".
Jag lever för kärlek, för solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

Hon svepte sig i sin mantilla
och följde mig till min castilla.
Vi levde i kärlek, i solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

Hon hade en röst molto bello,
och jag spelade på min cello,
jag spelte om kärlek, om solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

Men när det blev tomt i plånboka,
då börja' Valencia att bråka.
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

Hon gick till Teatro Colonna
och blev direktörns primadonna,
primadonna för kärlek, för solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!

Men själv i den tropiska kväll, o,
jag spelar så ensam min cello
och sjunger om kärlek, om solsken och sång,
för kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
Tra-la-la...!
För kärlek, för solsken och sång. Pling-plong!
2.
Vals ombord
Tonerna de gå
över böljorna de blå,
när vi dansa på däck med våra flickor de små.
Hör på denna vals,
slå armen om min hals!
Var ej rädd - det gör ingenting alls.
Sjömanslivet är fullt av mödor och besvär.
Man får slita till sjöss och i hamn blir man kär,
men vad gör väl det?
Nu ska ni få se!
Här ska valsas vår vals! Följ nu me'!

Hej, lilla flicka, hör musiken, detta är vår egen "Vals ombord"
vilka toner, vilken takt! Och hör vilka härliga ord:
Hejsan, min tös, nu vänder vi igen och håll dej fast och följ nu me'!
För här finner du ett troget hjärta, som slår!
Ja, jag hörde de'!

Ja, i Singapore, Brisbane, Geelong,
Semarang, Soerabaja, Colombo, Hongkong,
ja, i Santos och i Santa Fé,
överallt ska en sjöman va' me'!
Och på havet när vakten blir lång,
när man går där och vaktar på storm och cyklon,
när små flickor har krupit i säng,
tar sjömannen på däck sin refräng:

Fadderadderidde, radderadderidde,
radderadderidderi, radderadderiddera,
tänk ändå vad det gick bra!
Tuddeliddeladde laddeliddelidde, laddeliddeliddelej!
När du sväva i valsen med mej!

Hej, lilla flicka, hör musiken, detta är vår egen "Vals ombord"...
3.
Fritiof Andersson
En sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land
på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand.
Hans namn var Fritiof Andersson, han var så glad i håg,
när Ann-Charlott med förlig vind på blåa böljan låg
med last av plank och bräder och med tändstickor och stål;
Och Buenos Aires det var resans mål.

Ja, Skagerack och Nordsjön, kanalen, Cap Quessant,
Biscaya och Atlanten går väl an!
Men utanför La Plata där kommer en orkan,
en argentinsk pampero så svart som själva fan!
Opp alle man till väders och bärga vad man kan!
Men det gick bra och skutan kom i hamn.

Att gå i Buenos Aires och spela gentleman
det är ett nöje för en ung sjöman.
Men farorna de lura ej blott på böljan blå,
men akten er i sjömän för kreolskorna de små!
Och hören, vad som hände vår Fritiof Andersson
en afton på Paseo de Colon.

I dörren till ett hus där man spelte mandolin
och där man dansa tango och drack vin,
där stod en senorita, och Fritiof Andersson
han hade aldrig sett nånting som var så skönt som hon.
Hon sade: Che, diceme, es tu nombre rubion?
Han svarade: Mitt namn är Andersson.

Han såg på hennes ögon och hennes svarta hår
och hennes lilla rosenröda mun
och hennes vita tänder och hennes bruna arm
och hennes smala händer och hennes höga barm,
och sen tog Fritiof Andersson den flickan i famn.
Så gör en sjöman när han går iland.

Men Ann-Charlott har lossat och ligger segelklar,
besättningen blir kallad upp på däck.
Är alle man ombord eller fattas någon än?
Så ropar nu kaptenen och räknar sina män.
Men Andersson var borta och han kom ej igen.
till sjöss gick Ann-Charlott. Adjöss med den!

Men viljen i nu veta var den sjömannen han var
när Ann-Charlott hon låg där segelklar?
Jo, allt inunder golvet, uti det samma hus,
där han med senoritan hade levt i sus och dus.
Där satt han i mörkret uti en källare,
och undra var han lagt sin portmonnä.

Men luckan uti golvet den öppnades till slut,
och Fritiof Andersson fick komma ut.
Där stod två långa negrer och Fritiof frågade:
Var innerst i helsikotan ä' min portmonnä?
De skakade på huvena och ville draga kniv.
Då tänkte han: Här blir ett tidsfördriv!

Så tar han av sig tröjan, så gör en svensk sjöman,
och slåss med dem som bråka vill i land.
Och knivarna de blänkte, men Andersson han slog
den ene mitt i skallen så han hickade och dog.
Då kommer en polis och han säger: Det är nog!
Ja, svarte Andersson, det slaget tog!

Och över blå Atlanten går briggen Ann-Charlott
för fulla segel i passadens vind.
Men bakom höga murar uti ett fängelse,
där sitter Fritiof Andersson, som mist sin portmonnä.
I dörren till ett hus där man hör musik och sång
står flickan på Paseo de Colon.
4.
Skärgårdsfrun (Håll babord! Håll babord!)
Håll babord!
Håll styrbord!
Håll rätt som det går!
Håll in, mellan skären!
Håll ut!
Att bränningarna dånar,
att gäddan hon slår,
det hör jag i samma minut.
Treudden från Neptun jag tar i min hand
och stryker hos Näcken fiolen.
Hos Pan tar jag flöjten och spelar ibland
och lånar av Skogsmoder kjolen.
Sjöjungfrur och älvor hos mig gå i dans
på strandängens grönskande plan
där urberget reser sin mäktiga skans
till skydd emot havets orkan.
Men ligger du stilla för ankar och boj
och vilar från dagens seglats i din koj,
då viskar var våg som längs skutsidan går
Ellinor, Ellinor, Ellinor.
5.
Byssan lull
Byssan lull, koka kittelen full,
där kommer tre vandringsmän på vägen,
den ene, ack, så halt,
den andre, o, så blind,
den tredje säger alls ingenting.

Byssan lull, koka kittelen full,
på himmelen vandra tre stjärnor,
den ena är så vit,
den andra är så röd,
den tredje det är månen den gula.

Byssan lull, koka kittelen full,
där blåser tre vindar på haven,
på stora ocean,
på lilla Skagerack
och långt, långt upp i Bottniska viken.

Byssan lull, koka kittelen full,
där seglar tre skutor på vågen,
den första är en bark,
den andra är en brigg,
den tredje har så trasiga segel.

Byssan lull, koka kittelen full,
sjökistan har trenne figurer,
den första är vår tro,
den andra är vårt hopp,
den tredje är kärleken, den röda.
6.
Vals i Furusund
Jag minns en stund
i Furusund
när skymningen föll på.
Vi kom på kryss från Öregrund
i Ålandshavet blå.
Vi hade gjort en kryss och en sväng
vid Calle Schewens ö,
men där var tyst - på Calles äng
stod bara volmat hö.

Från Uno Östermans fiol
där hördes ingen låt
och inte såg vi någon kjol
och där låg ingen båt.
Nej, där fanns ingenting att se
i Calle Schewens lund.
Vi satte kurs på vår supé
och for till Furusund.

Jag minns en stund
i Furusund
när skymningen föll på.
Vi kom på kryss frän Öregrund
i Ålandshavet blå.
På Balltorps restaurang där var det bal,
dit styrde jag min kos.
Jag fick en blick - jag gjorde mitt val:
"Godafton, min roslagsros!"

Då seglar fram en kavaljer
på golvets glatta plan,
mitt häpna öga återser
den gamla Roslags-Pan!
Och Calle Schewen dansar ut
och snurrar runt med mig
och säger: "Rönnerdahl, vet hut"
den blomman plockar du ej!"
7.
Brevet från Lillan
Pappa, kom hem!
För vi längtar efter dig!
Kom innan sommarn är slut, lilla pappa!
Åskan har gått
och om kvällen blir det mörkt,
stjärnorna syns nu på himlen igen.
Allt jag vill ha är ett halsband av korall,
ingenting annat, det kostar för mycket.
På våran tomt
är det nu så mycket bär
och fullt med ungar har fåglarna där.

Sjön är så varm
och jag badar varje dag
och jag hoppar i
utan att bli rädd,
för nu simmar jag så bra.
Vi ha så fint nu i vårat lilla skjul
och en liten gran ha vi också sett,
den som vi ska ha till jul.

Detta har jag
skrivit nästan bara själv
och jag ska börja i skolan till hösten.
Pappa, kom hem!
Jag vet något som du får!
Nu slutar brevet från din Ellinor.
8.
Eldarevalsen (eller Charlie Barr)
När jag började segla till sjöss i maskin
var jag trimmer på "Aileen Allannah".
För jag lämna en trålare i Aberdeen
och fick tjangsen att mönstra med samma.
Vi va sex man på durken och två i var box,
det var kolboxar stora som hus,
och det mesta vi gick va med stenkol och koks
ifrån sunderland till Santa Cruz.

Det var dåligt med käket men chiefen va bra
så vi höll alltid stimen på toppen,
och så fick vi en whisky var fjortonde dag,
"det var nyttigt ", sa gubben, "för kroppen.
Its'a very old whisky, my boy", sa han då,
och så plira han smått och slog i
och så sjöng han en visa som började så:
"I was born by the side of the sea".

"Det var hårt på den tiden, vi gick sex om sex
och ibland gick vi fyra om fyra
och man tröttnar på teblask, konserver och käx
när man seglar för två pund i hyra.
Så jag klarade ut i Newcastle on Tyne
fast den staden var tråkig och ful,
men där fick jag en hyra med Stevenson Line
och i Spanien fira vi jul.

Båtens namn var "Bermudas" på femtusen ton
med sex fyrar och trångt mellan skott'na,
och jag sa när jag stod där med släjsen igång:
"Det är syndastraff, boys, att vi fått'na!"
Våra kol va som snus eller finmalet krut,
vi fick släjsa och raka i ett,
vi fick slagga två gånger på vakten till slut
och vi levde i aska och svett.

Ja, den får inte va varken dum eller lat
som ska stå på en elddurk och fyra,
och man får ju till slut ett förinnerligt hat
till matroser som inte kan styra.
Det var bus på Biscaya och slinger i ett
och vi lova rorgängarna dagg,
för på elddurken drällde det skyfflar och spett,
och vi trampa i glödande slagg.

I Valencia där fick vi en last apelsin
men den lasten fick gå mig förutan,
för jag smet med min sjösäck och min mandolin,
jag var tröttkörd och ogilla skutan,
Jag va tunn som ett rakblad men riggad och fin,
och en fröken som sjöng på en bar
gödde opp mig med kyckling och tre sorters vin
ja, den flickan var ovanligt rar!

Jag har seglat med britter och yankees och allt,
ja, med tyskar, ja, med portugiser,
det var hemskt när man gick utan hyra och svalt
och fick smörj av Antwerpens poliser.
Men det värsta var nog, när vi hade gjort rent
i ångpannorna ner i Bordeaux,
för jag somna i kitteln och märkte för sent
att manluckorna skruvades på.

Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!

Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud,
det var någon där uppe som knacka!
Och så öppna nån luckan och skrek: "Herre Gud,
här är Charlie ju kvar med min hacka!"
Det var donkeyman själv, han var skotte, you know,
och se hackan jag hade va hans!
Det va den som han sakna men medge ändå
att det samtidigt gav mej en chans!
9.
Ingrid Dardels polska
Ingrid lilla, se hur strömmen dansar,
alla böljorna har vita fransar.
Se på gubben i den gröna båten,
hur han vevar upp sin stora håv!
Ser du löjorna, se hur de glittrar,
fåglarna i strömparterren kvittrar.
Ser du måsarna och hör du göken?
Ingrid lilla, göken gal i stan.

Solen strålar
över staden
och nu kommer
vaktparaden:
Trum-me-rum-me rum-me-rum-me-rum-san.
Trumman går
och nu slår
klockan tolv!
Bacci tempel öppnar famnen
och på båtarna i hamnen
klämtar klockorna:
"Det är serverat!"
säg, Ingrid lilla, säg, vad vill du ha!

Blå foreller och så sånt som smäller
och som börjar skumma när man häller!
Fikon, druvor, dadlar, karameller
och en liten grön kan Ingrid få.
En sån där som kommer från Västindien
och som blommar upp som ros på kinden
med en aning doft av tamarinden -
nej, jag menar visst en curacao!

Ner för brinken
fort som blinken!
Här går leden!
In på Freden!
Jag är Orfeus! Här är underjorden!
Kors! Där seglar ju ett skepp hitåt!
Ner i källarn
akta kjolen!
Hör du lutan?
Hör fiolen.
Ingrid hör! Det är ju Evert Taube som
tar emot dig med din egen låt!
10.
Fritiof i Arkadien
På Colla Bellas höjd där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand,
där finns en grön oas, en äng som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder,
långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mitt på dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag! Jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill,
men innan jag hann tänka rätt på saken,
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng: "Oh, happy days are here again!"
Sen högg de mig och ropte: "Opp ur sängen!"
Jag tappa mina fikonlöv i svängen
och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ner till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mig genast käckt i handen
och sa: "I'm leaving on an early train".
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng: "Oh, happy days are here again!"

"Jag är från San Fransisco", sa den sköna
"och därför klättrar jag så bra i berg! -
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor -
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi har ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!
Oh, darling, happy days are here again!"
11.
Himlajord
Den jorden som du trampar
hos mej på Crimson Creek,
den kommer ifrån himmelen
och den har gjort mej rik,
den duggade så sakta
i många tusen år,
det är en himlajord, min vän,
den jorden där du står.

Di säjer att den kommer
från öknen västerpå,
men ifrån himlen föll den,
det kan du lita på.
Och oceanens vindar
bar regnet till vår bukt,
och jorden drack och grönskade
och satte blom och frukt.

Till denna himlajorden
kom jag som timmerman,
i Falkenberg jag föddes,
John Löfgren var mitt namn.
Nu kallar jag mig Loffgren
och odlar apelsin,
trehundra kor jag äger nu,
sex hästar, åtta svin.

Så talte farmar Löfgren,
jag svarade som så,
att lantbruk var det yrke
jag minst förstod mig på.
Men att jag hört på pampas
ett yttrande ibland
om jorden där att den kom dit
med storm från Incas land.

Den kallas lössjord, sa jag,
den kommer som ett damm,
ett stoft från heta öknar
som vindarna bär fram.
Om saken ter sig sådan
i vetenskapens ljus,
så är det dock en himlajord
du ser ifrån mitt hus.

Det låg en vacker tanke
i Löfgrens romantik,
en tro på nåd från ovan
som gjorde honom rik.
Han slet där i sin djungel
med halländsk energi,
ooh odlade den himlajord
som han nu sover i.

Hans rikdom var dock ringa,
det har man insett nu,
hans egendom tog banken,
en kviga fick hans fru.
Men apelsiner lysa
i Löfgrens spår som guld
i urskogen i Queensland
och kvittad är hans skuld.

Själv går jag i Ligurien
på Medelhavets strand,
det blåser från Sahara
och rymden står i brand.
Jag tänker på John Löfgren,
min vän vid öknens rand.
Det faller jord, jungfrulig jord,
från himlen i min hand.
12.
Den glade bagaren i San Remo
Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad,
ja, om ni kände honom, ni skulle strax bli glad.
Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell
så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell.

Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås,
det bakas inte bättre ej ens i Alingsås.
Han sjunger när han bakar och arbetar med fröjd
det ökar varans värde och köparen blir nöjd.

San Remos sköna damer beundra hans figur,
han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur.
Och när han knådar degen och sjunger högt i dur,
då ryser det i damer med sinne för skulptur.

Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik
han har en vacker hustru, som står i hans butik.
Från ugnen langas brödet till disken där hon står,
ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får.

Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång
med damer i butiken, som lyssna till hans sång,
då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:
"kom inte ut, Florindo, det drar och du förstör din röst."
13.
Calle Schewens vals
I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand
och vassarna vagga och nyslaget hö
det doftar emot mej ibland.
Där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås,
som störta mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan, gunås.

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke fast farfar jag är,
ja, rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.

Se, måsen med löjan i näbb han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dans en vals!
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö -
i natt skall du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ner i nordväst.

Då vilar min blommande ö vid din barm,
du dunkelblå, vindstilla fjärd
och juninattsskymningen smyger sej varm
till sovande buskar och träd.
Min älva du dansar så lyssnande tyst
och tänker att karlar är troll.
Den skälver din barnsliga hand, som jag kysst
och valsen förklingar i moll.

Men hej, alla vänner som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok!
När morgonen gryr skall jag vålma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dej skymning och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros,
Han dansar, när solen går opp!
14.
Rose-Marie (eller Kom i min famn; Dröm och minns; Sommarnatt)
Kom i min famn och låt oss dansa
här en vals, min Rose-Marie.
Natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt och lätt du svävar
än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skyggaste hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud
och ditt gyllne hår
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande ler du åt de bevekande tonerna,
lätt och lekande valsen går.

Fönsterna öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta och fjärdens vatten
speglar den stigande månen
som röd över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rose-Marie, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal.
I dans, i dans, vi glömma tid och rum,
kom, låt oss fara i blomdoft,
ljus och toner hän till drömmars land.
15.
Min älskling
Min älskling du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade du är.
Så underbar är du min vän
och ser så vacker ut!
Och älska dig det skall jag än
när havet sinat ut.
När hela havet sinat ut
och bergen smälts till glöd!
Ja, älska dig det skall jag än
när jorden ligger död.
Min älskling du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade du är.
16.
Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag
År nittonhundratio på våren i april
tre glada svenska gossar gick ombord
på ångaren "The Princess", som gjorde elva mil.
Från Dover ställdes kosan till Bahia do Brazil.
Vi kom på samma vakt och höll ihop båd' natt och dag,
det var Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Vi mönstrade för trippen, ty skutan hon var såld
och assurerad för en halv miljon.
Kaptenens namn var Jackson, en engelsman så båld
som jämt gick med revolvern klar och hotade med våld.
Besättningen var kulisar av allra värsta slag
och så Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Men höga assuranser det är en farlig last,
vi märkte också snart att fan var lös.
En natt jag stod till roders jag såg hur i all hast
vår förste styrman stuva ner ett segel och en mast
i skepparns båt om styrbord, men jag kalla pojkarna,
där stod Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Karl-Alfred snodde för-ut och snoka under däck
och Fritiof pejla rummena i smyg.
Då fick vi se en syn som först fyllde oss med skräck:
befälet ville dränka oss och skutan hon var läck.
Minst halva assuransen den tänke skepparn ta,
de sa Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Men Fritiof tog revolvern uti sin högra hand,
sex skott i den och sex i fickorna.
"All hands on deck" han ropte och upp kom alle man.
Den förste som här krystar den blir skjuten, sade han.
Och pumparna de gick och vi höll vakt båd' natt och dag,
det var Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Vi kom till Santiago, en stad på Gröna ön
på västra kusten utav Afrika.
Där fick då vår kapten och hans styrmänner sin lön.
De fördes till ett fängelse som låg där nära sjön.
Men med små santiagorna inunder palmerna
där gick Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
17.
Flickan i Havanna
Flickan i Havanna,
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar åt en karl.
Kom, du glade sjömatros,
du ska få min röda ros!
Jag är vacker, du är ung!
Sjung av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
stänger dörr'n av cederträ.
Sjömannen är inne
flickan på hans knä.
Vill du bli mitt hjärtas kung?
Har du pengar i din pung?
Jag är vacker, du är ung!
Sjung av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
hörer då en sjömans röst:
Pengar har jag inga,
men en sak till tröst.
Och utur sin jacka blå
tager han det hon ska få.
Du är vacker, du är ung!
Sjung av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
skådar då med tjusad blick
ringen med rubiner,
som hon genast fick.
Ringen kostar femton pund!
Stanna du - en liten stund.
Jag är vacker, du är ung!
Sjung av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna,
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar åt en karl.
Handen prydes av en ring
och kring barmen crêpe de chine.
Jag är vacker, jag är ung!
Sjung av hjärtat, sjung!
18.
Tatuerarevalsen (eller Fröken, får jag lov)
Fröken får jag lov, ska vi dansa ett tag?
Andersson heter jag,
är hemma ett slag!
Kommer från Bahia
hej! Sjung faderia!
Vi kom in till Saltsjökvarn just idag.
Va' de går! Va' man mår
när man för uti dansen en sådan liten vacker tös,
som ni är, va' ni klär
i den klänningen ni bär!
Vilken arm! Är ni varm?
Ja, det är ingen kyla i kväll, det kan jag hålla med!
Sommarnatt, lilla skatt,
den är söt, er nya hatt!

Nu tror jag nästan att jag stannar kvar
hemma i Sverige och blir stadig karl!
Jag brukar försörja mig ibland
som tatuerare i land.
Drakar och ormar kring armar och ben,
sol, stjärnor, tron, hoppet och kärleken.
Sån't gör man numera, som fröken vet,
med elektricitet.

Ganska mycket folk här på banan i kväll
trevlig och bra musik,
fastän antik!
Borta i Bahia,
hej! Sjung faderia!
Va' de bara negrer och skräll och skrik.
Va' de går! Va' man mår
när man för uti dansen en sådan liten vacker tös,
som ni är, va' ni klär
i den klänningen ni bär!
Vilken arm! Är ni varm?
Ja, det är ingen kyla i kväll, det kan jag hålla med!
Sommarnatt, lilla skatt,
den är söt, er nya hatt!

I Antwerpen tatuerade jag
tre, fyra kunder så där varje dag,
Här blir det kanske svårt att få
någon att tatuera på.
Men har man bara en söt liten vän,
sol, stjärnor, tron, hoppet och kärleken.
Ja, ni får se, tatuerar man en
så blir det nog fler sen!
19.
Serenaden i Prästgatan (Blondin med de rosende kinder)
Ah, ah, haha! mina bröder!
Ett fönster står öppet åt söder!
Undan gardin! Fram min blondin!
Skynda, mitt hjärta förblöder!
Stjärnan på himlen den höga
sig speglar förtjust i ditt öga!
Är hon blondin? Ja, hon är fin!
Dock solosång båtar oss föga.
Men stuprännan ger
en chans, kavaljer!
Jag klättrar opp och sedan ner!

Blondin med de rosende kinder
och gyllne böljande hår!
Med barm lätt beslöjad och trinder
du i ditt fönster står.
Prästinna i prästgatans vimmel
låt upp din port och sal,
ty längs stuprännan upp till din himmel
är vägen allt för hal.

Ah, ah, haha! Vilken lycka
att henne i famnen få trycka!
Men, vad jag tror, stuprännan, bror,
skulle dig bringa en krycka.
Minst, käre bror - den kan brista
av tyngden - och sedan en kista
bleve det rum där du så stum
fick vila - och vi finge rista
på din sarkofag -
det är mitt förslag -
en sista strof ifrån vårt lag:

Blondin med de rosende kinder...

Min sköna, vi lyfta på hatten,
nu gå vi, nu ge vi er katten.
Livet är kort, lek det ej bort,
spara på ljuset om natten!
Gubbar, kvarteret är Venus!
Ja visst, men likväl blott ett stenhus
och poesi finns ej däri!
Här står jag som Hans Alenius
och kyligt här drar -
men flickan är rar,
jag stannar kvar, man är väl karl!

Blondin med de rosende kinder...
20.
Stockholmsmelodi
Se hur hela Uppland står i lågor,
kvällsol brinner bortom Solna skog!
Grön som ärg mot violetta vågor
Brunnsviksvassen står där gäddan slog.
Långt i syd mot bleknad himmel blänker
fönstrens rad som guld på Södermalm.
Och på slottet vakten flaggan sänker.
Stockholm svalkas efter dagens kvalm.

Se, i nätta flockar som buketter
av syrener, rosor och tulpan,
Stockholms unga damer och koketter
skymtar fram vid Feiths och Röda Kvarn.
Och i crèmelacksblanka tvåsitsbilar
färdas herrar som fortuna smekt
i ett skymningsregn av amorspilar
skjutna halvt på allvar, halvt på lek.

Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma,
sorglöst, när din aftontimma slår!
Nya syner, gamla minnen strömma
leende emot mig där jag går.
När din vårnatt dunkelmjukt får sluta
dig i famn, från parkens dolda plan
eko tonar än ur Bellmans luta
och i stora skuggan spelar Pan.

Men i nätta flockar som buketter
av syrener, rosor och tulpan,
Stockholms unga damer och koketter
skymtar fram vid Feiths och Röda Kvarn.
Dans på Sphinx. en kärleksnatt på China!
"Stulen lycka" går på Rivoli!
Såg du "Bleka greven" på Regina?
Har du hört "Mitt hjärtas melodi"?
21.
Älskliga blommor små (Till Rosmari vid Nämdö fjärd)
Älskliga blommor små
sina kalkar nu öppnar på vår mark,
högt mot vår himmel blå
lyser furans röda bark.
Under en gammal gran
ligga kottar som fallit i en ring.
Myrorna hela dan
springa flitigt där omkring.

Vinden från Nämdö fjärd
till ditt fönster, min älskeliga, når
och vid din huvudgärd
lyser solen på ditt hår.
Vila en stund ännu,
hör i drömmen blott flyktigt lutans klang!
Sov sött, min söta du,
vid mitt ackompanjemang.

Ekorr'n på vårt staket
putsar nosen i solen en sekund,
flög sen som en raket
in bland träden i vår lund.
Uti vårt klara sund
slog nu gäddan, en bölja går mot land,
bryter först mot ett grund,
somnar sedan in vid land.

Vår lilla gårdsfontän
strör nu pärlor på grenar och på blad,
kastar mot nymfens knän
nu en blänkande kaskad.
Och på ditt hallonfält
och på dina smultronsängar små
grönskar det redan snällt
över sandjord röd och grå.

Skrattar du, vad befalls!
Du är vaken, du sov ju blott på skämt!
Sov jag, nej inte alls,
var är ekorrn som du skrämt?
Ack, vilken stor förlust
stå vid fönstret och vakta paulun!
Hellre jag tog en dust
ibland spetsar, flor och dun.

Aj! nu blev fönstret stängt
och gardinen den sammandrogs så fort!
Detta var rent befängt,
ack, vad har jag arme gjort!
Dörren den går! - Nå bra!
Tyst, hon sover igen på samma vis,
nu sova änglarna.
Jag är uti paradis!
22.
En vals på Mysingen
Vinden från havet har friskat
och Mysingen möter med sjögång,
håller sig brisen så här,
sträcker vi ut till Mysingsholm!
Hör du hur bogsvallet brusar
och kölvattnet porlar och skummar?
Se, varje brytande våg
spolar vårt blänkande däck!
Solen, som skimrar ur diset kring Nåtarö, Ålö och Utö,
målar i blått och i violett
hela din kust, Södertörn.
Båten den knarrar och kränger
och seglen står spända som sköldar!
Här ha vi Danziger Gatt!
hör hur det dånar från sjön!
Vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natt.
Godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor, godnatt.
23.
Linnéa (eller En titt i sjökistan; Jag har skrivit till min flicka)
Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vän,
jag fick svar den nittonde i denna månad.
Jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt
och på väggen hänga tavlorna så skönt.

Hennes namn det är det vackraste som jag beskriva kan,
ty Linnea är det skönaste på jorden.
Det som blomsterkonungen inunder höga granar fann,
något skönare jag ej beskriva kan.

Jag har seglat och berest så många länder på vår jord,
mången flicka har jag närmare beskådat­.
­Men när pengarna tog slut då fick jag ensam gå ombord,
man får ångra mången gärning som blev gjord.

Men den flickan som är trogen den hon en gång lovat har,
har väl makt med både vindar och med väder.
När man tager fram porträttet man i kistelärkan har,
ja, då märker man att ingen är så rar!

Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar,
när man ser på bilden av sin svenska flicka.
Den som ständigt är i land och hos sin flicka vara kan,
vet ej hur det känns ombord för en sjöman.

Törna in i våta kläder i en sur och usel skans
och så ut igen och alle man till väders!
När orkanens alla djävlar på Atlanten går till dans
och för jämnan skall en sjöman va till hands.

Men från Baltimore till Vinga gick vår resa som en dans,
jag får hoppas att min flicka varit trogen.
Fast på land gå värre hajar än man skåda får på sjön
och en sjöman kan bli lurad på sin lön.

I min stuga uti Bohuslän jag väntar på min vän,
jag har lovat henne giftermål och trohet.
Jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt
och på väggen hänga tavlorna så skönt.
24.
Balladen om Gustaf Blom
Med gamla "Highland Rover", en båt från Aberdeen,
låg vi uti San Pedro och lasta gasolin.
Där träffa jag i dockan på Texacos kontor
en man från San Francisco, som hade mött min bror.

Men det var inte detta jag skulle tala om,
det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom.
Jag smugglade åt honom en flaska calvados,
han var från Västergötland och uppfödd i Borås.

Han talte med polisen och flaskan den gick klar,
vi lämnade San Pedro och körde till en bar.
Det var ett slags speak easy, men Blom han var betrodd
i Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood.

På 90-talet kom jag till New York som matros
på "Clara", sade Blom, det var en brigg från Mönsterås.
I nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån nord,
kaptenen, styrman och vår däcklast, allt gick överbord.

Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl
och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl.
Och när vi kom till New York så blev där rättegång,
men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong.

Jag kom i själva rushen och reste för den skull
som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull.
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär
och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag miljonär.

Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav,
jag köpte mig en skonare, till Queensland mig begav.
Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull,
förlorade en halv million blott för en kvinnas skull.

Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn
och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn!
Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit -
jag for till San Fransisco och tog pojken med mig dit.

Där har jag nu min business, jag har ett slakteri,
butiken ville jag att pojken skulle stå uti.
Men han sov alla dagar och söp varenda natt.
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart.

Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik
och själv går jag och sörjer i min blodiga butik.
Men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror,
de plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor.

Jag tänker på den tiden, jag längtar ner till dem,
de är ju nästan svarta, men de har ett lyckligt hem.
En skiftning i kulören, det gör väl ingenting -
nej, hellre snälla, svarta barn än vita i Sing-Sing.
25.
Havsörnsvalsen
Svart mot en gyllene sky
en havsörn framåt svävar.
Vilar på vingarnas par,
spejar mot havsytan ner.
Där, under stormvindens gny,
andungen skyndar att fly.
Vingarna små emot svallvågor slå,
som på öde havet gå.

Men i en vik man hör musik,
just denna ton,
Man tar ett gupp och man får upp
konversation:
"Min fröken, vet ni vad jag såg i dag från strand?
Jag såg en havsörn, som slog ned och tog en and!"

"Havsörnsvingarnas skrämmande dön
nådde vår flyende and.
Trött på att dyka och ensam på sjön
sökte hon simma i land!
Just när hon nådde vår skyddande vik,
havsörnsvingarnas stolta musik
hördes på nytt, och i havsörnens klor
lilla anden till himlen for!"

"Nej, är det verkligen sant?
O, tänk den stackars lilla!
I dessa rysliga klor,
hackad av havsörnens näbb!
Kunde hon ej komma loss?"
"Nej! hon försökte förstås!
Men kära ni, såna klor sitter i!
Man blir aldrig, aldrig fri!"

"Min herre, att ni är en örn och jag en and,
det tycker jag, det riktigt känner jag ibland,
och därför är jag också rädd för era klor.
Ni är nog farlig, mycket farlig, säger mor."

"Inte för det ni är rädd, vad jag tror,
men ni kan likna en and,
som vill fly undan." "Ja, ur era klor,
aj, vad ni trycker min hand!"
"Gör jag? Förlåt mej!" "För all del, jag ber!
Folk pratar, vet ni, så mycket om er!"
"Jaså!" "Jaha. men det gör inget alls
för ni dansar så härligt vals!"