Ulf Lundell (78,46 %)
Maria kom tillbaka
In collection
Released: 1993-11-19
Type: Live
Type: Live
|
1.
Östra Svealand
 06:27
|
|
2.
Rött
04:45
|
|
3.
Jag gav bort allt
04:59
|
|
4.
Tre bröder
08:12
|
|
5.
Herrarna
05:27
|
|
6.
Bente
06:35
|
|
7.
Danielas hus
05:45
|
|
8.
Hon gör mej galen
06:57
|
|
9.
Älskad och sedd
05:19
|
|
10.
Hjärtat mitt
04:35
|
|
11.
Gränsen
04:17
|
|
12.
Nytt liv
05:04
|
|
13.
Kitsch
05:04
|
|
14.
En kvinna som hon
04:51
|
|
15.
Skyll på stjärnorna
06:08
|
|
16.
Den vassa eggen
07:10
|
|
17.
Chans
06:32
|
|
18.
Stort steg
04:41
|
|
19.
Lycklig, lycklig
05:16
|
|
20.
När jag kysser havet
04:55
|
|
21.
Kär och galen
05:52
|
|
22.
Vid din grind igen
07:59
|
|
23.
Öppna landskap
07:15
|
|
24.
Laglös
05:59
|
|
25.
Evangeline
05:48
|
|
26.
Rom i regnet
04:41
|
|
27.
Ute på vägen igen
05:28
|
|
28.
Dansa nu
06:30
|
|
29.
(Oh la la) Jag vill ha dej
04:58
|
|
30.
67
07:24
|
|
31.
Min vandrande vän
03:17
|
|
32.
Isabella
10:44
|
|
33.
Lång väg hem
06:13
|
|
34.
Maria kom tillbaka
05:11
|
|
Album length:
02:20:18
|
Lyrics |
|
1.
Östra Svealand
|
|
Blå gardiner vajar över himlen i natt Rymden flämtar som om den vore besatt Vart sjunde år kan man se det Vart sjunde år läggs nyckeln i min hand Jag öppnar dörren till Östra Svealand Vi satt i stugan, det brann i spisen, radion var på En liten familj där det heliga talet var två Min syster och jag vi stimmade Tills farsan höjde sin hand Och sa: "Tyst, nu är det vi, nu är det Östra Svealand" Uppe på Himlaberget där stod ett utkikstorn Det högsta berget på den här sidan bron Vi gick upp dit med våra flickor Och såg hur skogarna och fjärdarna försvann Långt därute i Östra Svealand Borrarna skräller ner i Månskensberget Marken skälver när salvorna går Det är nytt folk som kommer hit nu Snart finns ingenting kvar Av det vi hade, allt som var vårt Det är bara flydda år Minns du vad du kände då? Minns du vad du var? Det är lång väg från Saltsjö-Boo till Sergels Torg Det är en lång väg från kärlek och glädje till saknad och sorg Det är en lång väg från första dagen Tills du befrias från alla band Långt under stjärnorna ligger Östra Svealand Dags nu att följa rösten som ropar "Kom!" Dags att lämna det som varit och inte vända sig om Aurora Borealis Ser man bara nå'n gång ibland Här i Östra Svealand |
|
2.
Rött
|
|
Dra kragen tätt kring halsen idag Det blåser snålt och kallt Gå med knuten näve i fickan idag Du ser det överallt Femhundratusen utan jobb idag Dom behövs inte mer Gott om herrar som hoppar fallskärm idag Se hur dom dalar ner Jag ser rött Rött som blod Rött som köttet i slaktarens bod Rött som solen i gryningen Rött som män och kvinnornas mod Jag ser rött Gott om flaskor och burkar att plocka i år femti öre styck Gott om timmar att slå ihjäl i år Gott om styrkedryck Gott om lögner och tystnad och svepskäl i år Vi har hör dom förut Gott om klöver och blåklint och blåbär i år Gott om stora beslut Jag ser rött Rött som hat Rött som ett huvud lagt på ett fat Rött som kärleken Rött som vin och vänskap och mat Jag ser rött Jag ser rött Rött som blod Rött som dammet från en ödelagd jord Rött som fläckarna på lakanen som seglet på skeppet där alla går ombord Jag ser rött Dom finns här överallt idag i sina slutna rum Dom är på väg att ta över alltihop idag Varenda meter och tum Snön ligger djup överallt idag Ingen värme än Isen ligger tjock som ett pansar idag mitt i sommaren Jag ser rött Rött som blod Rött som syster och brodermord Rött som själva sanningen Som vinet på den sista måltiderns bord Jag ser rött |
|
3.
Jag gav bort allt
|
|
Det tog mig fem år att förstå Hur långt allt hade gått Kuld i blodet Som om man var skyldig Till nåt billigt brott Jag har backat nerför berget Jag har fallit Gud vet hur jag har mått Jag kunde inte tyda tecknen längre Och jag hade ingen hand att hålla i Jag gav bort allt Jag gav bort allt Jag gav bort allt Nu tar jag tillbaka det Jag var stolt och fullt Och visst älska du mej då När jag var ung Och visst älska du mej sen När jag låg slagen Som en krossad kung Men när jag reste mej och var en annan Då såg du ner på mej Som om jag var en smutsig hund Nu får jag lära mej allt från början Men allt det där är åtminstone förbi Jag gav bort allt Jag gav bort allt Jag gav bort allt Nu tar jag tillbaka det Nånstans långt bakom ryggen Hörde jag viskningar som skar som en kniv I det snittet klev jag ut Nu tar jag hand om mitt eget liv Det händer att jag ibland tänker Att det som skulle säjas är sagt Att den här jakten Har förlorat sin spänning Och jag har nästan ingen kontakt Med den här tiden som löper amok I en dårhusdans av pengar och makt Men jag kan inte låta det här hoppet dö Det är snart det enda Jag ser nån mening i Jag gav bort allt Jag gav bort allt Jag gav bort allt Nu tar jag tillbaka det |
|
4.
Tre bröder
|
|
Roger följde lagar och regler Sebastian och jag bara slogs När det var dags för den årliga bilsemestern rymde han och till skogs Roger hade vänner som segla till Sandhamn Sebastian fyllde huset med fest och om nån sa att jag var för ung för att vara med sa Sebastian att jag var hans gäst Roger höll sig till farsan och morsan höll på oss Farsan sa: Ni tror att kan allt det här men tids nog får ni se vad det är att verkligen slåss Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder Roger tog sig in på handels med glans Sebastian läste filosofi jag gav upp plugget i nian och allt jag hade var ett liv utan nån större mening i Nu slogs Roger och Sebastian och jag titta på dom slogs med ord, slogs om rätt och fel Jag drack pilsner på stranden och spela gitarr Jag tänker inte bli det här samhällets träl Roger gick ut med stipendiet i hand Sebastian ockuperade och skrek Ner med kapitalet, ner med allting! Roger sa: Det där är en farlig lek Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder Roger tog planet till staterna Sebastian klättra i partiet Han försökte att få mig att lämna stränderna Han sa: Närhelst du känner för det, kom hit Han bjöd på vin och gav mig en massa böcker och talade om medvetenhet och plikt och solidaritet och massan och makt och allt som måste komma en dag på sikt Han stack till Kuba i maj, skulle spela och sjunga och leva fritt i ett befriat land Från Kalifornien kom ett vykort från Roger Han skrev: Kom hit, det här är framtidensland! Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder Idag jobbar han i Silicon Valley Han har fru barn hund och pool fyra bilar och tjugotre kanaler och högt ovan allt en alltid lysande sol Jag kom förbi där när jag var på luffen Han sa: Stanna kvar här, jag ska hjälpa dig fram Kapitalet är spännande och flexibelt har alltid plats för en framtidens man Hans fru börja gråta efter fyra martinis och dottern skrek och gick ut Vid pollen sa han: Det är lite spänt här i bland men Amerika kan allt redas ut Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder Jag kör taxi ibland när jag måste annars skriver jag och målar en del Jag bor omodernt men jag har en vän som kommer och värmer mig varannan kväll Jag reser och vänta och tänker på allt som hänt genom alla år Och Sebastian kommer hit ibland och slicka sina sår Och ungarna nere på fiket dom fattar inte vad han prata om Dom har sina liv att leva, sin framtid sitt hopp Sebastian varken kan eller vill dom bry sig om Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder Jag minns en natt i september när Sebastian och jag smög oss ut Vi såg Roger sitta i sitt rum och läsa som om läxorna aldrig ville ta slut Vi tog oss fram genom mörkret till sjön och slog oss ner på bryggan vi två Sebastian la armen runt mina axlar och sa: Det finns flera vägar att gå Men vad som än händer, vad som än sker ska du och jag alltid hålla ihop och vi hörde nånting uppe från huset det lät som ett skrik, lät som ett rop Och månen lyser så tyst och kall i natt och vi väntar på värmen från söder Det är inget särskilt med oss mer än att vi var tre bröder |
|
5.
Herrarna
|
|
Åh, herrarna dom går ombord med munnen full av valda ord Dom sitter där i första klass som om dom satt på jägarpass Dom spanar in varann med blick som om dom kunde minsta trick Dom bär kostym Det är kutym och väskan viftas som en plym Ja, herrarna dom styr och rår som herdar över flock av får Ja herrarna dom lägger ner dom ligger ner på knä och ber: Ge mej, Gud, ett innehåll jag tror jag läcker som ett såll Ja, herrarna dom platar skit och dribblar hjärtan hit och dit Dom vaktar dej föraktar dej tills dom slutligen slaktar dej Dom längtaar efter sjutton år och gråter ut i horors hår Ja, herrarna dom tror dom vet hur allting är i hemlighet Men herrarna vet ingenting dom valsar runt i rammelring Ty herrarna har missat allt som sött är salt, som varmt är kallt Dom ler åt dej dom ger åt dej så många mardrömmar fler åt dej Ja, herrarna bestämmer allt mens du och jag betalar allt Ja, herrarna dom är av sort som aldrig nånsin kommer bort Dom smyger kring i skuggorna och tigger till sej tuggorna Så står dom fram i talarstol där lampor lyser som en sol Dom åmar sej dom kråmar sej tills ingenting mer förvånar dej Dom säjer nånting struntförnämt och applåderas oförtjänt Åh, herrarna dom leker Gud och dundrar in förbud förbud och fängelse och skam och fan och saltar sill och levertran Dom åker hissen upp och ner och dom blir bara fler och fler Dom tror dom kan vad ingen kan stänga in en frier man Vad vi gör här på husets tak är tammejfan våran sak |
|
6.
Bente
|
|
I dom svala rummen med tallbarrsdoft där bor småspararna där schlagerradio och börspessimism vaktas av karlarna Vart kan du gå annat än till din egen dörr och om du inte släpps in där så får du väl gå till posten och fråga: Finns det några brevvänner här Till och med kakelgolven med skit och fimpar förskjuter dej och tunnelbanehallens viskande eko vet vem som njuter dej Du vill slänga tårarna på dom som is och briljanter och slänga dom hårt Slänga dom på dom som har det lätt för att du har det svårt Det fina klirret från glasverktygen har du vant dej vid och alla tripper tog du för att som du sa slippa bli gravid Och din morsa hon ville du skulle va nån slags konfekt i kartong och din farsa han såg dig som flygvärdinna och du blev rädd av allt tvång Vem ska rädda dej, Bente ifrån tillvarons hundar? Så att dom aldrig mer Så att dom aldrig mer får hugga dej Dom kristna kom sjungande Barnatro och bestal dig på din och din brorsa på bågen for av vid rondellen när han skrek: "Stan är min!" Och din vaksamma vän som lurar sej själv med en mörkbrun peruk och säjer: "Ta min trygghet... här, ta min Mandrax och bli nu inte sjuk" Du står där med dina Beckett repliker och tigger om råd men avstånden är och förblir i en tillvaro utan nåd Nu när urhimlen mörknar över Centan och bilarnas lampor tänds bevakas du av tevekameror som aldrig frågat hur det känns Vem ska rädda dej, Bente ifrån tillvarons hundar? Så att dom aldrig mer Så att dom aldrig mer får hugga dej Och när lamporna slocknat på Tysta Skriket, vem ska trösta dej då? När varuhusen har stängt och snutarna går två och två Nu när stadsborna sover sin trygghetssömn i låsta kvarter ska jag försöka hjälpa dej då eller ska jag bara fortsätta rulltrappan ner? |
|
7.
Danielas hus
|
|
Ingen kommer och ingen går katterna sover och klockorna står Posten är där nån gång vid två så har det vart nu i flera år Gräset växer vilt och högt på hennes gård Det finns dom som säjer att hon behöver vård Men jag hör henne spela ikväll Jag hör henne locka mej dit Jag vet att hon väntar så jag gör mej klar att gå ner till Danielas hus Hon har en jordglob med en spricka i Därinne har hon tänt ett ljus Hon bär ett halsband av videung och golvet är täckt med stenar sand och grus På pianot står ett fotografi Av en man hon älskade Han dog i Paris Men jag hör henne spela ikväll Jag hör henne locka mej dit Jag vet att hon väntar så jag gör mej klar att gå ner till Danielas hus Hon kör sin röda MG genom vildhavre och vallmo och det dammar som om fälten brann Och så stannar hon på rälsen där tågen slutat gå och om nån frågar svarar hon: Min man kommer snart tillbaks den här vägen Och allt du vill är att kunna ta henne nånstans där hon äntligen kan komma till sans Men när du går därifrån stannar du till på bron vid ån och du förstår hur fattigt allt skulle bli om hon försvann och jag hör henne spela ikväll Jag hör henne locka mej dit Jag vet att hon väntar så jag gör mej klar att gå ner till Danielas hus |
|
8.
Hon gör mej galen
|
|
Se hur hon kastar med håret där hon går Livet vaknar längs hennes väg Jag borde se åt ett annat håll Men mitt hjärta följer varje steg Jag är en dåre som aldrig lär Jag är en man på drift igen Jag har levt utan lust på en bortglömd kust Ingens man, ingens vän Hon gör mig galen, jag vill ha henne hos mig i natt Hon gör mig galen Hon gör mig galen Hon kan bli min frihet, hon kan ta mig ut härifrån Hon gör mig galen Hon gör mig galen Jag har vandrat längs gränsen länge nog En emigrant med sviktande mod Bränd av kvinnor och gamla kontrakt Med rastlösheten som gift i mitt blod Hon går förbi som en doft av hopp Som ett tåg på en nattlig station Som ett rop i en gränd från en förlorad vän Som en ny religion Hon gör mig galen, jag vill ha henne hos mig i natt Hon gör mig galen Hon gör mig galen Hon kan bli min frihet, hon kan ta mig ut härifrån Hon gör mig galen Hon gör mig galen Förälskelsen och frälsningen Krossar kupan, krossar glas Dagen blir ett rus av lust Natten brinner av stjärnextas Du stänger dörren med ett nej Du aktar dig, du gömmer dig När natten kommer är hon ändå där Vad kan du göra åt att du är kär? Hon gör mig galen, jag vill ha henne hos mig i natt Hon gör mig galen Hon gör mig galen Hon kan bli min frihet, hon kan ta mig ut härifrån Hon gör mig galen Hon gör mig galen |
|
9.
Älskad och sedd
|
|
Hon kom farande in i mitt liv, som en varm vind, en natt om våren. Hon var hemma igen efter flera år. Hon visa mig de läkta såren. Hennes röst var gammal, hennes ögon unga. Hon snodde en blond lock runt sin tunga. Hon sa: Älskad och sedd Gör dig beredd, jag vill bli älskad och sedd. Det var hon eller jag eller inget alls så jag lät henne vinna Jag var beredd att göra allt eller mer för en sån kvinna. Jag lät min hunger vila min törst likaså. Jag visste att det var vi två. Hon sa: Älskad och sedd Gör dig beredd, jag vill bli älskad och sedd. Hon kom från vintern och jag från hösten Vi fick en sommar i Strömmarnas Stad Sen sa hon: Du ser mig inte mer som den jag är och din kärlek är bara en vacker fasad. Jag sa: Gå till Gud om du vill ha nån som älskar dig alltid utan förbehåll, utan gränser Vi är människor du och jag lika vilsna båda två Vi skriker frihet och tar allt för guld som glänser Hon försvann lika fort som hon kom med sitt skratt och sin värme en vacker vårnatt. Hon sa: Älskad och sedd. Gör dig beredd, jag vill bli älskad och sedd. |
|
10.
Hjärtat mitt
|
| no lyrics yet |
|
11.
Gränsen
|
|
Farfar dog i nån farsot Farmor tog hand om två pojkar Gällen mjölk och saltad sill Tårar som aldrig torkar Mina förfäder tog sej över gränsen nån gång på sextonhundratalet Dom kom vandrande från Belgien Jag lever här och nu av deras slit Så kom och berätta och Naxos Berätta om Madrid säg nånting om Maraures Hur är det i Batuni Hur är flickorna i Holyhead kan dom hålla en vaken en natt? Sjunger dom i Winnipeg Skiner solen i Gujarat Det växer rosor upp ur stenen Det är vårt blod som växer där Två skott och allting är förändrat Det kunde inte hända här Hatet gror i Svarta gränden där det aldrig blir någonting annat än natt vi tog hit magnolian Vi kan prata med Arafat Så kom och berätta och Naxos Berätta om Madrid säg nånting om Maraures Hur är det i Batuni Hur är flickorna i Holyhead kan dom hålla en vaken en natt? Sjunger dom i Winnipeg Skiner solen i Gujarat Du tror att allting är så enkelt Du slår bara den som inte vill Hålla käften när du säger tyst Som rör sig när du säger still Men din gräns går nere i city där dem leker med ditt liv Din bror han bor i Pakistan Så stoppa ner din kniv Så kom och berätta och Naxos Berätta om Madrid säg nånting om Maraures Hur är det i Batuni Hur är flickorna i Holyhead kan dom hålla en vaken en natt? Sjunger dom i Winnipeg Skiner solen i Gujarat |
|
12.
Nytt liv
|
|
Den här festen över Den här festen slut Res dig från soffan Hittar du vägen ut? Du måste gå nu Inte en vän kvar Knappt en bekant Nötta tomma fraser En tiggareslant är allt du kan få nu Böjelser förnöjelser dom trasslar i en härv Det som var förmåga är fördärv Stormen tar kulisserna och slätten ligger bar och väntar på det steg du tar Nytt liv Nytt liv Nytt liv Nytt liv Du vet att du måste hitta ett nytt liv Hälften av hälften är knappast nog inte heller döden eller fyllor på en krog Det finns nåt annat Rösterna i luren och breven som du får dom tickar som klockor som bara går och går fast dom redan har stannat Och du kan inte vila ut i nån frälsares famn förrän du hittat hem till din egen hamn Det här tåget frustar på i sorg och passion Bara ett är säkert: Tågets slutstation Nytt liv Nytt liv Nytt liv Nytt liv Du vet att du måste hitta ett nytt liv Gör upp och dra vidare sån är lagen här Kliv ombord och dra vidare vidare Nytt liv Du kan inte leva i minnena av en naken man i ett spegelblankt hav Det är förbi nu Du kan inte leva i kärleken till det som försvunnit som inte längre vill stå dig bi nu Den galna shamanen med sin rasande blick vill att du försöker genomskåda hans trick Hans konster är inget du ska bry dig om Följ rösten istället som ropar: Kom! Nytt liv Nytt liv Nytt liv Nytt liv Du vet att du måste hitta ett nytt liv Gör upp och dra vidare sån är lagen här Kliv ombord och dra vidare vidare Nytt liv |
|
13.
Kitsch
|
|
Vintern står kall och spöklik vid din dörr den kan du inte skylla på den har du sett förr stjärnorna där uppe dom lyser som dom vill stjärnorna här nere dom räcker inte till Strimmor och streck, ränder och figurer du vet så väl vem det är som ljuger eller tror du på det där om sakernas förhållande vill du sitta på parketten och applådera deras bollande Gud går i farstun och viskar låt bli, låt bli Ah jag tror det börjar likna apati Ser du dom tysta männen klockan fem ser du dom stå därute på bron i sina bilar på väg hem genom sin västerlandsvision Gastarna gapar under flaggornas duk sjunker du i skiten ja då är du sjuk åldrarna dansar i kaos och kramp du tänder på filtret, försöker se ut som en vamp ja du är en vacker gosse med huvudet på skaft du ligger i din soffa och dricker nån slags saft och när jag kommer till dig och säjer såsom så säj mig vackre gosse, säj vad tänker du uppå Då svarar du tänker är kanske lite väl mycket sagt jag ligger här och längtar till en mycket fjärran trakt Ok du får väl ligga där och tråna och undra varför varför varför det skulle tammefan inte förvåna om du får ligga där tills du dör Ja nog föll du ihop och skrek ensam är stark min hand är som järn och min hud är som bark jag har varken tradition eller arv att ta till framåt, framåt är allt jag kan och vill Men jag sa vänta vänta vänta vad är för brist av tålamod och vänskap och fan så trist ska du se att det ter sig när natten kommer in på sin fjärde femte timme och ditt hjärta går i spinn och hajarna tar sig in i din månskenslagun eller är det kanske så att du tror att du blitt immun Dom har ju snott oss på språk och chanser dom har ju slagit våra munnar i blod ska vi fortsätta att dansa deras danser och tacka när dom säger varsågod |
|
14.
En kvinna som hon
|
|
Till slut föll ändå snön den vintern tät och och tung en grå februaridag Vattnet låg blankt och svart under Djurgårdsbron Jag försökte lära mej att lita på lugnet. Jag höll koll på mina hjärtslag Jag ville tömma min tid så den blev ren och tom Jag rensade ut och flyttade och skrev bra varje natt om dom åren, dom goda åren Jag sökte mej genom minnena. Jag gick från plats till plats och höll rådslag Jag hade aldrig räknat med en kvinna som hon Gud gav mej det här hjärtat den här själen. Jag har gjort så mycket för att komma undan Ständigt en flykt planerad till ett annat land Jag har dansat på den vassa eggen. Jag har jagats av kärlekens hundar Nästan förlorat tron på kvinna och man När jag gick uppför trappan var det som om jag följde i spåren av en förlorad vän från dom åren, dom goda åren Jag ville ha vatten, jag ville ha liv, jag ville ha kärlek men det var torrt i mina brunnar Jag hade aldrig räknat med en kvinna som hon Du ser ärren efter såren som aldrig ville läka ihop Det tystnar i nuet. rösterna dör ut, alla rop från dom åren, dom goda åren Till slut föll ändå snön den vintern och den svarta stan blev vit av ljus och jag var öppen igen för livets rikedom Jag ville gå min egen väg. Ingen arm runt min arm, ingen annan Jag hade inte räknat med en kvinna som hon |
|
15.
Skyll på stjärnorna
|
|
Hon tog min hand och sa: Din livslinje är av Jag sa: Jag vet Jag ser stormar över piskat hav utan barmhärtighet Jag gick därifrån och tog en drink i en bar och såg dom komma par om par Strax efter tolv var jag trött på på allt och ville gå Jag kände hennes hand runt min arm Hon sa: Nå? Vill du stanna här? Jag har min bil Vi åkte uppåt kusten satt tysta flera mil Sen sa hon: Skyll på stjärnorna skyll inte på mej Skyll på stjärnorna som vakar över dej Skyll dej själv som lever dessa underliga dar Skyll på stjärnorna så stannar jag kvar Vi gjorde upp en eld nere vid bryggan Natten var tyst och sval Lanternor långt därute Hon bredde ut sin schal runtom våra axlar upp i skogen skrek en räv Han sa: Du vet ändå hur det är vill du leva så lev Skyll på stjärnorna skyll inte på mej Skyll på stjärnorna som vakar över dej Skyll dej själv som lever dessa underliga dar Skyll på stjärnorna så stannar jag kvar |
|
16.
Den vassa eggen
|
| no lyrics yet |
|
17.
Chans
|
|
Solen går upp över stan igen, tidigt en morgon i maj. Gatorna är tomma. Med kastspöt i hand står en gammal man vid en kaj. Du vaknar i ännu en främmande säng. Du köpte den med smek och smicker. Hon gav dej sin varmaste famn för en natt. Du tar dina kläder och sticker Du hade allting som du drömde om. Alltihop försvann på en dag. det skulle inte hända dej. Det hände ändå och du tog vad du kunde ta. Du kör händerna djupt ner i jackan och gör dej klar för ännu en dag av grubbel. Det blir vin hos nån vän och en massa snack och bitter längtan och trubbel. Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge en hjälpande hand. Nån har glömt honom där han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla'n vad du vill men jag tror att den hunden heter Chans. Skynda dej ner nu. Du måste ändå snart någon annanstans. Köp nya kläder. Köp nya skor. Hör hur trastarna sjunger över stan. Minns du hur du slet och var stolt för det. Du gjorde allt för dina barn. Du vet att du duger lika bra som nån annan så varför ser du ner i backen när du går Du vill inte ge nånting till någon längre så då är det heller ingenting du får Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge en hjälpande hand. Nån har glömt honom där han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla'n vad du vill men jag tror att den hunden heter Chans. Skynda dej ner nu. Du måste ändå snart någon annanstans. Den här världen kan va så hård så full av djävelskap. Folk blåser varann och blir blåsta. Det är snålt och kallt och hårda blickar överallt och dörrarna dom förblir låsta. Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge en hjälpande hand. Nån har glömt honom där han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla'n vad du vill men jag tror att den hunden heter Chans. Skynda dej ner nu. Du måste ändå snart någon annanstans. |
|
18.
Stort steg
|
| no lyrics yet |
|
19.
Lycklig, lycklig
|
| no lyrics yet |
|
20.
När jag kysser havet
|
|
I ett hus här strax breve' bor en man som nyss fyllt trettitre han har fru och barn och han påtar i sin trädgård Han kör omkring i en Chevrolet jag vet inte vad han jobbar med men han säger att han börja från noll en gång på en brädgård Han säger -Jag har stökat mig fram längs den hårda vägen och kanske inte varit schysst i alla lägen jag har härjat som en hunner i Attilas här Dom säger att jag sålt min själ men den har jag kvar, jag svär Det finns dagar då jag tvivlar på allt det man gjort och allt det man ville nå man tror man kan räkna ut hur allt ska bli men man får allt ha en jävla tur och ett spel som är stämt i dur och inte minst min vän en hygglig fantasi Visst har det hänt att jag känt för å lämna landet men det är inte så lätt att slita bandet det bor en viking i mitt blod jag är både tungsint och rastlös och lika mörk som åkerns jord Men när jag kysser havet är jag fri från alla hämningar När jag kysser havet försvinner alla främlingar då är vi alla och envar allt vi har och vi lever här och nu i denna stund När jag kysser havet försvinner allt det verkliga när jag kysser havet är jag uppfylld av det märkliga i att finnas till och allt jag vill är att leva låta leva livet ut När jag var tretton så rymde jag hemifrån en kulen vinterdag bort från hem och skola ut till friheten snart så kommer väl min egen son och sticka ut och längta hemifrån kanske blir vi fiender om vad som är vad i friheten Men även om det kan va både svårt och tungt ska jag göra vad jag kan för att hålla sinnet ungt jag är äldre nu men fortfarande ett barn livet är ännu ett mysterium men det är spännande som fan Men när jag kysser havet är jag fri från alla hämningar När jag kysser havet försvinner alla främlingar då är vi alla och envar allt vi har och vi lever här och nu i denna stund När jag kysser havet försvinner allt det verkliga när jag kysser havet är jag uppfylld av det märkliga i att finnas till och allt jag vill är att leva låta leva livet ut |
|
21.
Kär och galen
|
|
Nu trånar sorg och vemod efter rum och lyckan drar sin sista suck, allting tycks över och förbi. Jag står i blåsten, vattenögd och stum och längtar efter Tom och Huck och floden, flotten, dagdriveri. Gud, du borde gjort mig något lugnare eller få mig till att leva som jag lär. Det här hjärtat du när har nog av besvär. Jag vaknar under bordet utan hopp, långt från hem och redbarhet, pank och utbränd, blåst och slut. Jag vet jag borde sköta om min kropp, och slåss mot törst och vilsenhet, och stänga in det som vill ut. Jag tvingar in mig under knog och gnetande, och tänker med förnuft på gods och gull, tills månen är full, då slås allt omkull. Jag ber, kom och gör mig kär och galen, kär och galen igen. Kär och galen nog för att stå för vad jag gör. Kär och galen, kär och galen igen. Det är allt jag vill va' dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör. Dom föder upp dig på lögnen om ett liv där svart är svart och vitt är vitt, och skammen ska du bära som en mask. Du växer upp med ryggen full av kniv, och ingenting runtom är ditt. Dom vill ha dig som i en liten ask. Men vänder du ditt ansikte mot himlarna förstår du snart att allt vad du vill ha får du gå ut ta, det vill säga om du vill va' Kär och galen, kär och galen igen. Kär och galen nog för att stå för vad jag gör. Kär och galen, kär och galen igen. Det är allt jag vill va' dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör. Ja du ska knäckas i lumpen och sen trycka i sumpen i väntan på råd från Samhällets Råd Du kan få vänta i år på din tillvaros vår, men har du råd med det? Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår? Kär och galen, kär och galen igen. Kär och galen nog för att stå för vad jag gör. Kär och galen, kär och galen igen. Det är allt jag vill va' dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör. |
|
22.
Vid din grind igen
|
| no lyrics yet |
|
23.
Öppna landskap
|
|
Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo några månader om året så att själen kan få ro Jag trivs bäst i öppna landskap där vindarna får fart Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört och dricker det med välbehag till sill och hembakt vört Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo Jag trivs bäst i fred och frihet för både kropp och själ Ingen kommer i min närhet som stänger in och själ Jag trivs bäst när dagen bräcker när fälten fylls av ljus När tuppen gal på avstånd när det är långt till närmsta hus Men ändå så pass när att tyst och stilla natt när man sitter under stjärnorna kan höra festen skratt jag trivs bäst i fred och frihet för både kropp och själ Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri När stranden fylls av snäckskal med havsmusik uti När det klara och det enkla får råda som det vill När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still Då binder jag en krans av löv och lägger den vid närmsta sten där runor ristas för vår skull nån gång för länge sen Jag trivs bäst när havet svalla och måsarna ger skri Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo |
|
24.
Laglös
|
|
Vill du ha din frihet får du ta den innan slaven tigger trygghet i ditt hus Du kan trycka i tristessen men aldrig få din tid igen Tror du samhällets intressen är din vän? Vill du ha din kärlek får du ta den innan vedertagna vägar blir ditt rus Du kan tvinga ner din längtan men aldrig tysta hjärtats slag Gör du hopplöshetens väntan till din lag? Du har ditt äventyr och du vet vad och vem som styr Vill du vara den som alltid flyr eller stanna och slåss laglös Vill du ha din stolthet får du ta den innan Jante visar upp dej på sitt torg Du kan foga dej i flocken Du kan kuva ner din kraft Men aldrig se dej i dom ögon du en gång haft Du har ditt äventyr och du vet vad och vem som styr Vill du vara den som alltid flyr eller stanna och slåss laglös Vill du ha din glädje får du ta den innan ängarna och stränderna förbjuds Du kan leva utan humor utan myter och musik Men står du ut med ensamheten i ditt tomma skrik? Du har ditt äventyr och du vet vad och vem som styr Vill du vara den som alltid flyr eller stanna och slåss laglös |
|
25.
Evangeline
|
|
Jag gav mig av i gryningen, Ett stilla regn, en hund som vän Jag gick ut mot havet än en gång Långt innan stadens galna nerv, Långt innan tider av fördärv Där bor min själ, där föddes min sång Du stannar tills du vänjer dig, Sen har du glömt var du kom ifrån Ännu en vandring, in i förvandling, Är du kvar där än, Evangeline Svarta ögon, läppar, tungor, Törst och aldrig stillad hunger I fängelset står dörrarna på glänt Fångarna vid fönstret vakar, Händerna runt gallret skakar Naglar blöder mot väggar av cement Du behöver inte slå dig ut, Det är bara att gå därifrån Ännu en vandring, in i förvandling, Är du fri ännu, Evangeline Aladdin har hittat nåt, som kan göra ont till gott Allt som han ber om kan han få En dag är allting annorlunda, Den som befallde tvingas blunda och gå dit hans tjänare vill gå Ingen står i längden, mot sin egen demon Ännu en vandring, in i förvandling, Vilket håll går du åt, Evangeline Tretton år av hopp och löften, Speglar masker skott från höften En gång var jag utklädd till mig själv Men jag kom hit för livets skull, Nu har jag betalt min tull och det är ännu långt kvar till kväll Allt är lämnat till mig, som ett dyrbart lån Ännu en vandring, in i förvandling, Går du åt samma håll, Evangeline |
|
26.
Rom i regnet
|
|
Nere vid Zinkensdamm en juninatt, gick jag undrade var jag hade vart. På Hornsgatan öde stråk mötte jag dej. Vi gjorde sällskap hem. Vi gick hem till mej. Vi gick hem till mej. Sällan visad ömhet brann som en glöd i mej. Och ett barn itrasor skrek efter bröd i dej. Solens första strålar kom genom rutans skumma glans, och en koltrast satt och sjöng på ett tak nånstans. Och när vi vaknade föll regnet ner. Vi köpte rom och frukt och något mer. På Tantolundens golv av gräs under blad och gren, där låg vi och drack rom i regnet, rom så mjuk och len. Och jag sa: Jag tycker om dej. Och du sa: Jag tycker om dej. Det var väl bara nåt som vi sa, som vi sa, för att det lät så bra. I oktobernattens grav, i Stockholms svarta skog, värms jag än av det du gav och det du tog. På hyllan under spegeln, där står din läppglans kvar. Buteljen ligger tom i regnet. Där våta löven far. |
|
27.
Ute på vägen igen
|
|
Ah morgonen viskar Och vindarna piskar Jag vill ut på vägen igen Den här gamla bilen Som ätit alla milen Är som en kär, kär vän Jag måste ut innan jag kvävs Av det trygga liv som levs Jag träffade en gammal älskling igår Hon sa: Kom så ger vi oss av härifrån! Man försöker så länge Man kan och man tänker: Bäst att hitta sin plats här till sist Och dagarna går Och blir till år Och man lever med minnen av allt man mist Vänner och kvinnor man mött En och annan som har dött Man bygger in sig under pansar och skal Och brottas med vånda och kval Ingen plats här längre för såna som vi Det är andra som har tagit över Vi har hjärtat kvar i en helt annan tid Och vad vi har är det ingen som behöver Så låt dom bygga sitt torn Upp till himmelens höjd Låt dom dyrka sin gyllene kalv Dom säger att flykten aldrig Kan göra en människa nöjd Men vem som helst vill till land Innan forsens fall Så släng in din packning Och sätt dig här brevid Allt jag vill är att få Känna mig fri! Ute på vägen igen Ute på vägen igen Jag har smakat på succén Jag har smakat på fiaskot Och på allt som är dött som grus Jag har supit på hotell Och jag har vandrat som ett helgon Med stav i handen in i guds hus Jag har växlat ringar i hopp och tro Och sökt en plats där jag kunnat få ro Jag är varken gangster eller patriot Bara en lätt åldrad romantisk idiot Ingen plats här längre för såna som vi Dom ger oss repet och en vink med handen Men jag är fri ännu och full av liv Och jag kan inte klippa dom här banden Så låt dom bygga sitt torn Upp till himmelens höjd Låt dom dyrka sin gyllene kalv Dom säger att flykten aldrig Kan göra en människa nöjd Men vem som helst vill till land Innan forsens fall Så släng in din packning Och sätt dig här brevid Allt jag vill är att få Känna mig fri! Ute på vägen igen Ute på vägen igen Vi stannade vid stranden Där vi kysste havet en gång när vi var vilda som få Och vi sa: När allt kommer omkring Har ingenting hänt Det lever i oss lika starkt Nu som då Så låt dom bygga sitt torn Upp till himmelens höjd Låt dom dyrka sin gyllene kalv Dom säger att flykten aldrig Kan göra en människa nöjd Men vem som helst vill till land Innan forsens fall Så släng in din packning Och sätt dig här brevid Allt jag vill är att få Känna mig fri! Ute på vägen igen Ute på vägen igen |
|
28.
Dansa nu
|
| no lyrics yet |
|
29.
(Oh la la) Jag vill ha dej
|
|
Handen på höften som i alla tider och som alltid vill jag ha dej. Handen på höften och håret som en flagga på ditt kvinnoskepp Jag vill ha dej! Får jag komma ombord jag måste närmare det här rummet är som oceanen Det där tunna tyget över höfterna jag måste ut och hämta luft på altanen. Och jag sa Oh oh la la Jag vill ha dej Ooooohhh la la Jag vill ha dej Jag vill ha dej trots allt Jag vill ha dej ändå Jag vill ha dej utan sans jag vill ha dej just nu utan väntetid utan förklaringar och helst utan dans Jag vill gå härifrån och ta en taxi fort Jag kom hit bara för att Jag vill ha dej Jag vill ha dej Jag vill ha dej är det riktigt klart eller ska jag förklara mej? Jag sa Oh oh la la Jag vill ha dej Ooooohhh la la Jag vill ha dej Jag har revolvern i fickan och vässade tänder kom och ta hand om mina skakande händer Jag hukar bakom stenen och väntar som ett djur Jag har inget hum alls om kölappar eller tur För jag sa Oh oh la la Jag vill ha dej Ooooohhh la la Jag vill ha dej Jag vill ut härifrån från drinkar och minkar och den här rakbladsmusiken Jag vill ha dej för mig själv i en taxi på väg hem genom nattrafiken Handen på höften min hand istället och tungan i ditt öra Och finns det ingen taxi så snor jag en bil och sen så får du köra Ja jag sa Oh oh la la Jag vill ha dej Ooooohhh la la Jag vill ha dej |
|
30.
67
|
|
Ska man ha det tryggt med godis och dalamössa eller ska man stoppa stålar i pastorns bössa sa jag till Bart där vi satt i hans citykvart en natt Ingetdera, sa han, all you need is love låt oss blåsa på med Cream och Beatles Jag har syrrans halsband och morsans fårpäls och farsan har sagt mej att livet, det ska levas glatt så sitt inte där och lipa Så vi tog 46:an ner till Sture för att öla upp en hundring eller två och vakten släppte in oss med tvekan och sa: För den här gången får det väl gå och Löken snubbla ut och hosta: Fröken fröken, all den här röken och Bart han sa: Det är aldrig varför min polare aldrig varför, men hur och sen slängde vi oss i dom famnar som fanns och Jonny va där och Mona och Mysan och Ben och alla dom andra med. Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu Jag sa: Bart det här är en hönsgård och vi, vi är rävar. Han sa: Ge mig en klunk! Du har rätt, ingen idé vi sitter här och bävar. Och han reste sig med en skräll och slog sig ner hos nån slags fotomodell. Och jag hade sett henne sitta i sitt hörn hela kvällen, med sitt trehundra mil långa mörka hår, så ensam och vacker och svartklädd med bok, verka svår så oemotståndligt svår. Hon sa: Jag läser Kerouac, Jack Kerouac har du läst honom nån gång? Jag sa: Nej, men har du lust att hänga med på litet stillsamt hålligång? Och vi packa in oss i Jonnys PV och stack hem till Ben. Och vi tände turk och slog ihjäl våra nerver med Bolero, och hon läste för mig ur sin bok Dharma-gänget och jag viska mot hennes bröst: Du är helig och skön och vi låg med varann i köket. Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu Och klockan tre kom blodiga Bart. Var har du vart? Kul och se dej! Han sa: Hon sa det var grönt, men hennes snubbe kom och han höll på att slå ihjäl mej I rummet i gryningen aska och fimpar och skivfodral snarkande raggsocksfötter och pipor och grapefruitskal och hon bredvid mej på vår hårda bädd, jag vart ängslig och rädd! Men Bart som satt i fönstret och tvätta sina sår viska: va fan min vän?! Här har du hittat nåt så ring nu kontoret du har annat att göra idag än å sortera post så ligg inte där och lipa. Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu |
|
31.
Min vandrande vän
|
| no lyrics yet |
|
32.
Isabella
|
|
Faller regn över stan igen Faller regn här i din park April är en kall och nyckfull vän Du är en ung Jeanne d'Arc Jag gick som en tiggare längs kärlekens väg Se mannen och hans hunger Han brinner i mörkret som en bengalisk eld Står här under ditt fönster och sjunger Du vet dom sa till mig: bäst du aktar dig Där kvinnan är, är krig om guld Dom sa till mig: håll ditt tempel rent Och lämna det aldrig för en kvinnas skull Men mitt tempel blev ett fängelse Jag väntade i mörkret som en Baskerville-hund Men i natt vaknade jag av en dröm om dig Se'n kunde jag inte få en blund Isabella Låt inte dom djävlarna ta dej! Dom som talar vitt och brett om en enda väg Dom skriker framåt och hugger din fot så att senan går av i ditt steg Det kan hända så mycket på bara några år Du kan tappa den där blicken som är så klar Tappa dina drömmar, tappa alla svar Tappa allt du har Isabella Isabella Isabella... kom ut i natt! Sätt på dig dina tank-girl boots Den svarta klänningen och din mammas vigselring Ta dina U2-biljetter och din Cohen-bok Smyg ut ur huset, säg ingenting Vi ska ha ett hemligt förhållande som två agenter i kriget Vi ger varann meddelanden under personligt eller på nåt museum Jag är en gladiator som rymt, det är ett pris på mitt huvud Men jag slåss för dig om du vill på den här stans Colosseum Du vet dom sa till mig: "Va inte en sån idiot! Låt den där kvinnan ta hand om dig" Dom sa till mig: "Håll dig i skinnet nu Och kom ihåg, det är inte synd om dig!" Men allt det där, Isabella, det känner du nog till Du är ju där själv som en prinsessa i ditt torn Har du bestämt dig än? Ska du gå den säkra vägen? Ja, alla dom där tillhör en förlorad generation Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig Du är en kvinna full av liv Dom vill fånga in dig och tämja dig Men du ska va vild och fri Dom säger att det finns en regnbåge i smärtan Utan tårar fanns den inte där Kommer maj står allt i blom! Kommer maj är snart sommaren här! Isabella Isabella Isabella, kom ut i natt! Du vet förälskelsen är en tokig idiot Du slår igen dörren i ansiktet på honom men han klämmer in sin fot När jag ser dig vill jag ta dig till en vingård i Toscana Till Tangier, till Spiddal, till Vermont, till South Ventana Allt jag kom hit för är att tända lite hopp Få det att sjuda och sjunga en stund i din kropp Det är hårda tider, folk går på knäna, vi måste lämna allt det här igen Ja, är det inte alldeles klart, min vän? Du var inte född när jag dansade i gryningen När visionen tog mig som håller liv i mig än Gå inte in i det! Det finns ingenting att hämta där! Bara den stora hungern som aldrig kan mättas, min vän måste köpa ihjäl dig för att få kunna jobba ihjäl dig Du måste va som alla andra för att dom andra ska se dig Hur många drömmar har du kvar när du fyllt tjufem? Hur många stora planer? Hur många vägar hem? Vem slåss för Gud idag Vem slåss för kvinnan, för dom svaga Allt det där det låter som en gammal riddarsaga För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör Allt rusar vidare in i mardrömmen och ingen tycks veta varför Och förändringarna dom tar hundratals år Det går så långsamt, så långsamt men, Isabella, det går En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer Vacker är den som reser sig, som vågar tro Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter Vacker den som är sårbar, vacker den som ser Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen Som äppleträdgårdarna runt Kivik Som vinden, som regnet, som själva livet Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig Ser du långt där borta, se hur det ljusnar Det går en spricka i natten ifrån öst till väst En strimma av hopp för alla trötta och frusna Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig Det är vad jag gör, det är vad jag kan Hör du hur fåglarna sjunger? Snart står morgonen i brand! Isabella Isabella Isabella, kom ut i natt |
|
33.
Lång väg hem
|
| no lyrics yet |
|
34.
Maria kom tillbaka
|
|
Det är gryning här i Visby, söndag klockan fem Hör hur staden vaknar, nu kommer dom hungriga hem Hör hur stickans svavel fräser mot tändsticksaskens plån Det här rummet är bara tomt nu sen du gick härifrån Jag vaknade av ljuset, av ljudet av din röst Du låg naken vid min sida, min hand mot ditt bröst En kvinnas skratt i gränden, men jag hann höra vad du sa: Om du vill det och kan vänta kommer jag tillbaks en dag Maria kom tillbaka, kom knacka på min dörr Jag saknar dig som verklig, jag saknar dig som dröm Håll vårt barn i famnen, säg att ingenting har hänt Säg att allt det där är över nu, att vinden äntligen har vänt Jag såg en väg i regnet, där mänskor tog sig fram Dom var trötta, dom var frusna, glömda, utan namn Och långt bort över fälten vällde röken upp som moln Fönsterrutor skakade av ett fjärran dån Det var kråkor vid ruinerna och jag hörde skrik och skott Och alla dom där mänskorna som bara ville bort Och i dikena längs vägarna, det låg kroppar slängda där Hundar som grävde, pojkar med gevär Maria kom tillbaka, kom och bär min ring Vi har inget att förlora, vi äger ingenting Kom och var min kvinna, jag ska va din man Kom fyll dom tomma rummen, kom vila i min famn Maria gå tillbaka, ta vad du ska ha Lämna allt det andra, även det du helst vill ha Möt mig mitt på gatan, vi bryter upp igen Det är gryning här i Visby, söndag klockan fem |