SwedenBjörn Afzelius & Mikael Wiehe

Artist rating: n/a
Highest rating: n/a
Most recent trend: n/a
Highest trend: n/a

Works
Tracks (A-Ö)

Statistics

External links

Members

Björn Afzelius, Mikael Wiehe

Björn Afzelius & Mikael Wiehe

Björn Afzelius & Mikael Wiehe - Björn Afzelius & Mikael Wiehe
89.33 %
(2017-09-20)
Date released: 1986
Type: studio

In collection: CD
Best track:  
Average track length: 05:03
Average track rating:

Ranking

Björn Afzelius & Mikael Wiehe:
1
/
1
Year (1986):
4
/
85
Decade (1980's):
12
/
780
Overall:
52
/
2711

Tracks

Credits

Band members

1Björn Afzelius (38)
vocals, guitar
1Mikael Wiehe (39)
vocals, guitar

Session works

4Billy Cross (39)
electric guitar
UnknownJim Page
guitar
1Thomas Wiehe (38)
acoustic guitar

Lyrics

Natten
04:31
Så hann då döden upp dej
med rå och våldsam kraft
I en fulltecknad almanacka
fanns ändå lite plats

Så sprang då livet från dej
på fjäderlätta steg
Försvann omkring ett gathörn
och syntes inte mer

En blixt ur tomma intet
En kall och ändlös natt
där skuggor jagar skuggor
som ingen kan ta fatt

Ditt blod låg kvar på gatan
som en spegel blank och ren
där framtiden blev synlig
för den som kunde se

En blixt ur tomma intet
En kall och ändlös natt
där skuggor jagar skuggor
som ingen kan ta fatt
Ljuset
05:39
Jag ser hur ljusen brinner ut
Jag ser hur varje liv tar slut
Dom strålande bloss
som lyste för oss
tar slut
dom brinner alla ut

Jag ser hur livet rinner bort
Hur tiden alltid är för kort
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut
skall också nå sitt slut

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet
Och jag såg en svag men tydlig glöd
Jag såg att nya stjärnor föds
Så fast det var natt
var det ändå inte svart
Där ute
tändes nya ljus

Vi är en sekund i epokernas ström
men vårt liv är en oersättlighet
Så innan min låga flämtar till
och skymningstimman tiger still
vill jag vara ett bloss
för dom som följer oss
en tid
ett ljus på deras stig
en tid
ett ljus i deras liv
Mitt hjärtas fågel
05:15
Also available on:
När du ser mej
när jag finns i dina ögon
när jag vet att jag finns till
när du hör mej
när jag är i dina tankar
när jag kan vara den, jag vill
då flyger mitt hjärtas fågel
då stiger den upp mot skyn
då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn
När du ser mej
när jag finns i dina ögon
då stiger mitt hjärtas fågel
upp mot skyn

När du kommer
när du kommer mej till mötes
när jag är den som gör dej glad
när du rör mej
när jag är i dina händer
när jag är den som du vill ha
då flyger mitt hjärtas fågel
då stiger den upp mot skyn
då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn
När du rör mej
när jag är i dina händer
då stiger mitt hjärtas fågel
upp mot skyn

Men när du blundar
när du stänger dina ögon
och när jag inte kommer in
när du tystnar
när du vänder dej ifrån mej
och när jag inte längre finns
då kurar mitt hjärtas fågel
på tallens lägsta gren
med svarta, sorgsna ögon
och själen tung som sten

Så kom ihåg mej
Kom ihåg att va mej nära
Och låt mej somna på din arm
Och låt mej drömma
Låt mej drömma mina drömmar
Och låt mej vakna i din famn
Då flyger mitt hjärtas fågel
då stiger den upp mot skyn
då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn
När jag får drömma
min dröm och va dej nära
då stiger mitt hjärtas fågel
upp mot skyn
Carolina
02:47
Carolina, du dansar
som ett smältvatten när det blir vår
I din klänning bor regnbågens färger
och himmelens stjärnor
förgyller ditt hår
Carolina, du dansar ikväll
Ja, du svävar omkring för dej själv

Carolina, du sjunger
som en näktergal sent i april.
Sången söker sej bort emot fjärran
och upp mot sierran
där älsklingen finns
Carolina, han hör nog din röst
Carolina, du finns i hans bröst

Carolina, du blundar
Lilla fågel, vad är det du ser
Ser du männen där uppe runt elden
som samlas för kvällen
när solen går ner
Carolina, dom kommer tillbaks
Låt dom först klara av det dom ska
Carolina, sen blir allting bra
Barkbåten
04:57
Se, där far en båt av bark
på hoppets vida vatten
Den är till bredden fylld av drömmar
Och ingen kan ta fatt den

Den far, den far
Den kommer ej tillbaks
Den far, den far
Den kommer ej tillbaks

Det står en arbetsman vid rodret
Och en student har bli'tt kapten
Och vid kanonen står en bonde
och nattens svarta fe

Den far...

Nu går en lärare i båten
och en soldat och en poet
Och allra sist en liten flicka
som också vill vara med

Hon far, hon far
Hon kommer snart tillbaks...

Nu är båten fylld av sjömän
men dom ska inte ut i strid
Nej, dom ska söka efter landet
där drömmarna får liv

Dom far, dom far
Dom far på hoppets hav
Dom far, dom far
Dom kommer snart tillbaks
Valet
05:25
Also available on:
Fröna växer sakta under ytan
Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
så har det växt dej över huvudet till slut

Idag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tar dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp! Fatta mod!
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där sen
och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sej bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Idag har du arbete och lön
Imorgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp...

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp! Börja se dej omkring!
Fatta mod!
Så du kan säg' till dina ungar när dom frågar dej
att du var en av dom som stod emot
Señor Martinez Mondragons bekännelse
07:03
"Vi lämnade vårt läger innan Solen brutit fram,
vi var elva meniga och en kapten i vårt förband.
Vi gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju
och redan klockan åtta kom vi fram till första byn.

Vårt uppgift var att rekrytera bönder ifrån byn,
men det tycktes som dom flesta av dom redan hunnit fly.
Vi fann dock en som gömde sej i brunnen på ett torg.
När vi hitta' honom kapade vi tampen mest på skoj.

Han kunde inte simma, det blev allvarligt en stund;
hans hustru stod och ylade som om hon var en hund.
Vi drog honom ur vattnet och vi krävde några svar,
bland annat på varthän dom andra hade gett sej av.

Han skakade på huvet och slog ut med armarna,
han fälldes av kaptenen med en spark mot tarmarna;
den stackar'n börja gråta och be för sina barn,
och han svor vid alla helgon att han hade inga svar.

Förhören ledde ingen vart trots allehanda hot,
förhörsledar'n, kaptenen, miste snart sitt tålamod;
han fräste ut en order, några meniga gick fram
och snart låg hustrun bunden i torgets heta sand.

Dom våldtog henne omsorgsfullt, jag minns att dom var tre,
hennes man blev så pass upprörd att han måste lugnas ner;
tyvärr tog slaget illa, kanske var han lite spröd,
för när hela väl var över så var bonden faktiskt död.

När kvinnan släpptes skrek hon att hon också måste dö.
Hon klöste sej i skrevet så att klänningen blev röd;
jag kunde inte se det, jag måste titta bort,
men kaptenen tog sitt ansvar och han gjorde pinan kort.

Jag har svårt i efterhand att själv begripa det som skett;
men kan hänvisa till varje krigs förrådande effekt.
Det kan va en delförklaring att jag ej är sandinist,
men jag tycker inte själv det gör historien mindre trist.

Vi mördade två fattiga, det är en evig skam;
men jag hoppas att jag tillåts kompensera det jag kan.
Så med juryns goda minne vill jag träffa deras barn,
och jag ska göra allt jag mäktar för att hedra mor och far.

Jag står i alla händelser till ert förfogande;
jag har inställt mej här frivilligt, jag mördar aldrig mer.
Jag avsvär mej nu Contras, CIA och Pentagon,
och herrarna som köpte mej i det fjärran Washington."

...dom lämnade sitt läger innan Solen brutit fram,
dom var tio meniga och en kapten i sitt förband.
Dom gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju,
och redan klockan åtta kom dom fram till nästa by...
Som en duva
04:09
Also available on:
Jag vakade ensam i natten
i huset där mänskorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
Och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod

Den kom som en jagad om natten
en flykting från främmande land
som en som har räddat sej undan
när alla dom andra försvann
Den kom med en doft utav rosor
som någon har trampat itu
och med ljus ifrån slocknade stjärnor
som en duva
som en duva
Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor
som någon har stampat till grus

Men den som en gång har levat i frihet
vill ut i det fria igen
Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten
kommer alltid att drömma sej hem

En fågel med stukade vingar
har slagit sej ner i vårt hus
med drömmarna röda av rosor
och ögonen fyllda av ljus
Jag vårdar den ömt som ett minne
av nåt som jag aldrig har sett
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva
som en duva
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva tillbaka igen
Vi lever ännu
05:40
Vi har gått med öppna ögon
i förväntningarnas tid
Vi har blundat i besvikelse
när allting var förbi
Men vi lever ännu
Vi har klättrat upp för berget
till triumfens högsta topp
Vi har handlöst störtat utför
när vi äntli'n kommit opp
Men vi lever ännu

Vi har vandrat i gemenskapen
med dom vi håller av
Vi har lidit oss igenom
alla ensamhetens kval
Men vi lever ännu
Man har hälsat oss med värme
och med kärleksfulla ord
Man har visat oss en avsky
som har isat vårat blod
Men vi lever ännu

Så det tycks som själva livet
är en motsättning i sej
Varje kärlek bär ett minne av ett hat
Varje ögonblick av lycka
bär en skugga av en sorg
Varje trygghet vilar på en vilsenhet
Men vi lever ännu
Ja, vi lever ännu

Vi har sagt att det finns ingenting
man inte klarar av
Vi har trott ibland att allting
en dag ändå går i kras
Men vi lever ännu
Så vi fortsätter att vandra
ja, vi fortsätter att gå
Vi vet inte hur man stannar
vi har gått för många år
Och vi lever ännu

Så vi klamrar fast vid tanken
på att sträva mot ett mål
Sen få tiden visa om man tar sej dit
Man vill ju känna att man
ändå gör nåt av sitt enda liv
Ska man falla vill man göra det i strid
Men vi lever ännu.
Ja, vi lever ju